Denna avhandling behandlar bestämda former av substantiv i en svenskspråkig roman och översättningen av dem till finska. Syftet med undersökningen är att utreda av vilka anledningar den bestämda formen används i den svenska texten och hur bestämdheten uttrycks i den finska översättningen. Undersökningens empiriska material utgörs av Maria Turtschaninoffs fantasiroman Maresi – Krönikor från Röda Klostret (2014) och dess finska översättning. Undersökningen består av en kvantitativ och en kvalitativ del. Syftet med den kvantitativa undersökningen är att ge en översikt av hur ofta olika typer av bestämdhet förekommer i den svenska texten. Med hjälp av den kvalitativa analysen utreds hur bestämda former på svenska har översatts till finska. Resultaten av den kvantitativa undersökningen visar att majoriteten av de bestämda formerna i materialet används på grund av att referenten som nominalfrasen syftar på är unik i sammanhanget. Den näst vanligaste bestämdhetstypen är anafor, vilket innebär att bestämd form används eftersom referenten redan har nämnts tidigare i texten. Det är också relativt vanligt att den bestämda formen används på grund av att referenten har en entydig relation till en annan identifierbar referent, vilket kallas implicit bestämdhet. Den ovanligaste grunden för bestämdhet i materialet är deixis, d.v.s. att referenten är identifierbar i den konkreta talsituationen. Den kvalitativa analysen visade fyra olika sätt på vilka bestämda former översatts till finska. I de flesta fall markeras bestämdhet inte alls i den finska översättningen, utan bestämdhet beror på läsarens egen tolkning. I de fall där bestämdhet markeras på något sätt görs det med hjälp av demonstrativa pronomen, possessiva uttryck eller upprepning av attribut.