Bronkopulmonell dysplasi är en sjukdom som drabbar spädbarn, som bland annat får långvarig mekanisk ventilering. Glukokortikoider användes tidigare fritt för att minska på behovet av mekanisk ventilering och förbättra andningen. Detta ledde till att flera spädbarn fick allvarliga biverkningar, så som cerebral pares. På grund av detta har an-vändningen av glukokortikoider minskat. Nya ventileringsmetoder har utvecklats för att mekanisk ventilering skulle vara så skonsamt som möjligt. En sådan metod är neuralt justerat ventilationsstöd (neurally adjusted ventilatory assist, NAVA), där patienten själv bestämmer andningstakten och ventileringen är synkroniserat med patientens and-ning. Inom kliniskt arbete syns ett minskat behov för glukokortikoider efter ibruktagan-det av NAVA-ventilering.

I denna avhandling undersöks ifall användningen av NAVA-ventilering minskar på be-hovet av postnatala glukokortikoider. Undersökningen var en retrospektiv undersökning där 149 prematurer vars födselålder var under 27 veckor togs med i undersökningen. Av dessa uteslöts alla prematurer vars livslängd var under tre dygn. Därefter delades de kvarstående 121 permaturer i två grupper beroende på ifall de var födda före eller efter ibruktagandet av NAVA-ventilering. Dessa två grupper delades ännu itu beroende på ifall de hade fått postnatala glukokortikoider eller inte.

Resultatet gällande användningen av postnatala glukokortikoider skilde sig inte i de olika grupperna. Däremot var respiratorbehdandlingstiden längre efter att NAVA-ventilering togs i bruk. Detta är alarmerande då information om långtidspåverkan av NAVA-ventilering på neurologisk utveckling inte finns.