Jag har analyserat Henning Mankells kriminalroman villospår och framför allt dess finska översättning Väärillä jäljillä. Mitt mål med den här pro gradu-avhandlingen har varit att undersöka hur väl översättaren har lyckats behålla den semantiska och pragmatiska stilen i sin finska översättning. Tilläggas kan att jag har tittat närmare på en del dialoger för att se om det förekommer skillnader i mäns och kvinnors språk, men jag har även försökt hitta kontraster i källspråkets respektive målspråkets frågesatser. En ytterst intressant aspekt har varit att forska i hur väl översättaren har lyckats överföra en del språkliga särdrag från den svenska romanen till den finska översättningen. Jag åskådliggör mina undersökningar med hjälp av exempel ur de ovannämnda verken.

Man kan säga att jagkvalitativt har undersökt det språkliga innehållet i Henning Mankells roman samt dess finskspråkiga översättning. Dessutom har jag fäst speciell uppmärksamhet vid sådana lösningar där översättaren har valt att utelämna vissa ord i den finska översättningen, samt vilken inverkan detta har med tanke på den läsupplevelse som en finskspråkig läsare får av översättningen. Jag har även intresserat mig för att undersöka om översättaren har använt sig av kraftuttryck i romanen. Några kraftuttryck eller direkta svordomar har jag däremot inte hittat, vilket kan bero på att Henning Mankell sällan använder den typen av ord eller uttryck i sina romaner.

I min avhandling har jag kommit fram till att den semantiska och pragmatiska stil som präglar Henning Mankells roman har tgill stor utsträckning överförts i oförändrad form till den finska översättningen. Det samma gäller också stilen i frågesatserna. De skillnader som förekommeri mäns och kvinnors språk i Mankells svenskspråkiga originalroman återfinns även i romanens översättning i tämligen oförändrad for,, frånsett sådana skillnader på ordnivå som uppståt på grund av lexikala olikheter i fråga om uttryckssätt i det finska respektive det svenska språket.