Strandpaviljongen i Villnäs är ett före detta badhus vars första del byggdes under början av 1820-talet som en del av Villnäs herrgårds engelska landskapspark. Byggnaden är det äldsta kända privata badhuset i Finland. Stilmässigt representerar den empirens tidevarv. Det här arbetet har gjorts med syftet att kunna användas som grund för beslutsfattande rörande Strandpaviljongen. I arbetet undersöks Strandpaviljongen och dess historia på ett grundligare sätt än tidigare, och all tillgänglig information om byggnaden samlas för första gången i ett verk.

Strandpaviljongen och de övriga byggnaderna på Villnäs herrgård har sedan år 1961 ägts av finska staten. Sedan den 1 juni år 1967 har det bedrivits museiverksamhet på herrgården. Fram till år 2014 förvaltades området av Museiverket (tidigare Arkeologiska kommissionen), idag ägs Villnäs herrgård av Senatfastigheter. Herrgårdens byggnader skyddades år 1994 av förordningen om skydd för staten tillhöriga byggnader (480/1985).

Arbetet innehåller inledningsvis en byggnadshistorisk undersökning och en inventering av byggnaden i dagens läge. Kännedomen om byggnadens historia har fram tills idag varit bristfällig. Genom att återgå till ursprungskällor och undersöka konstruktioner och byggnadsdelar har ny information om byggnaden fåtts fram. Den nyfunna informationen gäller både byggnadens tidigaste historiska skeden och konstruktionssätt.

Strandpaviljongen består av två delar som härstammar från olika tider. Den äldre delen kallas för slottsändan och innefattar en salong och två kammare, varav den ena troligtvis var en badkammare ursprungligen. Slottsändans takstolar byggdes år 1822 av timmerman Joseph Österman. Före år 1836 förlängdes byggnaden med två kammare, varav den ena troligtvis fungerade som badhusets andra badkammare. Förlängningen utgör byggnadens havsända. Senast under början av 1900-talet slutade man använda byggnaden som badhus och badkamrarna gjordes om till sovkammare och kök. Under samma tid förlängdes byggnaden ytterligare med ett dass och ett vedförråd, vilka dessvärre revs år 1971.

Under 1960-talet i samband med herrgårdsslottets restaurering hittades vad som tidigare har förmodats vara badhusets ursprungliga ritning. Ritningen är undertecknad av A. F. Granstedt och föreställer enbart en del av byggnaden, vilken har antagits vara badhusets slottsända. I det här arbetet görs en närmare analys av ritningen. Analysen påvisar att ritningen snarare tycks vara en plan för havsändan. Det finns också flera aspekter som tyder på att förlängningen inte förverkligades helt i enlighet med planerna.

Sedan Villnäs herrgård blev statligt ägt har Strandpaviljongen genomgått restaurering med jämna mellanrum. De senaste åtgärderna påbörjades år 2019 med målet att kunna öppna byggnaden för Villnäs besökare. I det här arbetet presenteras restaureringsåtgärder som vidtagits och som ännu bör vidtas för att uppnå målet. Informationen som framkommer i den byggnadshistoriska undersökningen har fungerat som grund för värderingen av byggnadsdelar och styrt restaureringsarbetets planering. Därtill har en plan framställts över byggnadens användning i utställningssyfte.

Strandpaviljongens restaureringshistoria analyseras utgående från de allmänna restaureringsprinciperna och deras utveckling. I arbetet presenteras rekommendationer för byggnadens framtid. Byggnaden skall kontinuerligt underhållas för att i den mån möjligt undvika stora och påfrestande ingrepp. Förutom bevarandet av byggnadens kulturhistoriska värde bör möjliga framtida åtgärder göras med fokus på konstruktionernas och materialens funktion och sundhet.