I avhandlingen analyseras inlägg från nätforumet www.rintamamiestalo.fi, där människor skriver om sina övernaturliga upplevelser i det egna hemmet. Syftet för avhandlingen blir att genom kulturanalytiska metoder så som kontrastering och närläsning ta fasta på hurudana uppfattningar människor har om det övernaturliga, och vilka betydelser hemmet idag tillskrivs. För att se på om och hur dessa föreställningar har förändrats under tidens lopp kontrasteras inläggen med äldre folkloristiskt material om olika trosföreställningar som insamlats vid sekelskiftet 1800–1900. Kombinationen av två skilda teman, övernaturliga upplevelser och hemmet, utgör även en metodologisk utgångspunkt. Därmed har avhandlingen en tematisk indelning, där dessa teman behandlas i skilda kapitel.

Inläggen klassificeras även enligt en folkloristisk genre-indelning som personal experience stories, och här används folkloristen Sandra Stahls teorier kring vad som karakteriserar denna typ av berättande. Andra teoretiska utgångspunkter utgörs av folkloristen Kaarina Koskis och antropologen och läkaren Marja-Liisa Honkasalos tankar kring hur man bör studera folktroföreställningar och övernaturliga upplevelser. I samband med hemmets kulturella och sociala betydelser används vårdvetare Yvonne Hillis och arkitekt och konsthistoriker Kirsi Heininen-Blomstedts teorier kring hemmets definition, och vad som förknippas med att bo i ett äldre frontmannahus.

Analysen av materialet påvisar att många idag välkomnar en övernaturlig närvaro då man bor i ett äldre hus, och ofta upplevs det vara fråga om tidigare invånares andar som nu ser efter huset och skyddar de nuvarande invånarna. I det äldre materialet upplevs det övernaturliga i kontrast snarare som ett hot eller något man inte vill komma i kontakt med. Mötet med det övernaturliga sker ofta då man nyligen har flyttat in i huset, och då kan olika övergångsriter i enlighet med folkloristen Arnold van Genneps teorier behövas för att antigen avvisa eller integrera den övernaturliga närvaron i hemmet. Dessa ritualer markerar övergången från ett tillstånd till ett annat, och skribenterna uttrycker i sitt berättande hur hemmet har omvandlats till en egen tillflyktsort och hur hemmets historia påverkar dess stämning och ande.