Syftet med avhandlingen är att studera finlandssvenska grundskolelärares datalogiska tänkande inom ramen för nätkursen "Programmering i grundskolan – vad, hur och varför?", som har getts som fortbildningskurs för lärare våren 2016. Kursen behandlade bl.a. det visuella programmeringsspråket Scratch. Utgående från syftet och Brennans och Resnicks (2012) definition av datalogiskt tänkande formulerades två forskningsfrågor: 1. Vilka datalogiska begrepp har lärarna använt sig av i sina Scratchprojekt i en fortbildningskurs om programmering? 2. Vilka datalogiska handlingsstrategier och perspektiv har lärarna nämnt att de har använt sig av i sina kommentarer till Scratchprojekten i en fortbildningskurs om programmering?

Forskningen är en kvalitativ fallstudie som bäddas in i teorin om praktikbaserad gemenskap, där lärandet ses som ett ökat deltagande i gemenskapen, i det här fallet i programmeringsgemenskapen. Datamaterialet består av 15 lärares Scratchprojekt och tillhörande kommentarer, som lärarna har skapat som en del av nätfortbildningskursen "Programmering i grundskolan – vad, hur och varför?". Scratchprojektens koder och de tillhörande kommentarerna analyseras med hjälp av ett analysverktyg som utvecklades ur Brennans och Resnicks (2012) definition av datalogiskt tänkande. I Brennans och Resnicks definition delas det datalogiska tänkandet upp i tre dimensioner: begrepp, handlingsstrategier och perspektiv. Dessa tre dimensioner har även flera underkategorier.

Resultaten visar att de flesta nätkurslärare har använt sig av alla eller nästan alla sju datalogiska begrepp som en programmerare ska kunna använda sig av och förstå enligt Brennan och Resnick (2012). De datalogiska begrepp som oftast saknades i lärarnas projekt var loop, parallellism och operator. Det visar sig också att nätkurslärarna oftare spontant har kommenterat de mera konkreta datalogiska handlingsstrategierna stegvis och via upprepning samt testa och felsöka, än de mera abstrakta handlingsstrategierna återanvända och remixa samt abstrahera och skapa modeller. Det datalogiska perspektivet att förenas var lättare för lärarna att spontant beskriva i sina kommentarer, medan perspektiven att uttrycka sig och att ifrågasätta var svårare.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att nätkurslärarna upplevde programmeringskursen som givande. Flera lärare uttryckte att det var roligt att programmera i Scratch och alla lärare lyckades göra ett fungerande Scratchprojekt. Det är svårt att uttala sig om specifika lärares datalogiska handlingsstrategier och perspektiv, eftersom kommentarerna som lärarna har skrivit inte styrdes på något vis och många kommentarer var därför korta. Trots det kan resultaten ses som exempel på hur lärares datalogiska tänkande kan se ut efter en grundkurs i programmering. Resultaten belyser även hur lärare överlag kan tänka och känna samt vilka programmeringskunskaper lärare kan ha om Scratch.