High vaccine uptake is important to limit the spread of infectious diseases. Knowing what factors are related to vaccination decisions can help health authorities communicate effectively with the public about vaccines. In the studies included in the present thesis, we investigated psychological factors associated with vaccine acceptance by surveying the general population (Studies I–III) and health professionals (Study IV) in Finland. We focused on childhood vaccines, influenza vaccines, and a hypothetical COVID-19 vaccine (no COVID-19 vaccine was available at the time of data collection).

Although many previous studies have investigated the extent to which vaccine attitudes are related to vaccination decisions, fewer studies have addressed factors that motivate people to hold negative vaccine attitudes and reject vaccines. We examined whether nonconformist identity (Study I) and psychological disease-avoidance mechanisms (Study II) are related to vaccine attitudes and vaccination decisions. In Study I, we found that individuals who reported higher nonconformist tendencies held more negative vaccine attitudes. The relationship between nonconformist identity and vaccine refusal was, however, very small. This suggests that some individuals might hold negative vaccine attitudes to express a non conformist identity, but that many of these individuals still decide to get vaccinated. In Study II, we found that individuals who reported more aversive reactions to potential pathogen transmission (germ aversion) during the COVID-19 pandemic were more willing to get vaccinated and perceived vaccines as safer, than those less germ aversive. This contradicts research conducted before the pandemic suggesting that germ-aversive individuals have more negative vaccine attitudes, possibly because they are more likely to consider vaccines as potential contaminants. We speculate that this contradiction is due to germ-aversive individuals responding more strongly to the pandemic, making them more motivated to protect themselves against disease.

A frequently mentioned explanation for why some individuals reject vaccines is that the diseases the vaccines prevent against are not prevalent in the environment and therefore not perceived to pose a threat. The COVID-19 pandemic offered an opportunity to investigate people’s willingness to get vaccinated during an immediate disease threat. In Study III, we studied how perceived disease risk, objective disease risk, and perceived vaccine safety was associated with people’s willingness to get vaccinated against COVID-19 during the early phase of the pandemic. We found that those who perceived the disease as potentially severe for other people were slightly more willing to be vaccinated. That people perceived a prospective COVID-19 vaccine to be safe was the strongest predictor of their willingness to take the vaccine. Study III thus suggested that vaccine-safety concerns make individuals less willing to take vaccines also during considerable disease threat.

Receiving a vaccine recommendation from a health professional has been reported by laypeople as the main reason for taking vaccines. In Study IV, we investigated health professionals’ willingness to recommend vaccines to patients. Although most health professionals held positive vaccine attitudes, a non-negligible proportion questioned the benefits and safety of vaccines. Worryingly, these health professionals were less willing to guide their patients towards getting vaccinated. Because health professionals with higher education had more positive vaccine attitudes, we speculate that more vaccine-related training might increase health professionals’ confidence in vaccines and their willingness to recommend vaccines to patients.

Based on the strong relationship between perceived vaccine safety and willingness to get vaccinated, the findings presented in the current thesis suggest that health authorities should focus on vaccine safety in their com munication with the public—even during times of immediate disease threat. Public communication might be more effective if authorities consider the different motives individuals have for holding certain vaccine attitudes. For example, messages could be formulated to minimize the risk of evoking opposition in nonconformist individuals. Nevertheless, experimental studies are needed to investigate how effective different messages are depending on the motive of the individual. The current findings also highlight the importance of continued research on health professionals’ vaccine attitudes.

För att lyckas stoppa spridningen av sjukdomar som går att förebygga med vaccin, är det viktigt att så många människor som möjligt vaccinerar sig. Kunskap om vad som påverkar människors vaccinationsbeslut hjälper hälsovårdsmyndigheter att effektivt kommunicera med allmänheten om vaccin. I studierna som ingår i föreliggande avhandling undersökte vi psykologiska faktorer relaterade till vaccinationsbeslut genom att utföra enkätundersökningar i normalbefolkningen (Studie I–III) och bland hälsovårdspersonal (Studie IV) i Finland. Vi fokuserade på barnvaccin, influensavaccin, och ett hypotetiskt covid-19-vaccin (inget vaccin mot covid-19 fanns tillgängligt då undersökningarna utfördes).

Många tidigare studier har undersökt människors attityder till vaccin samt i vilken mån dessa attityder är kopplade till ifall människor beslutar att vaccinera sig eller inte. Få studier har dock undersökt möjliga faktorer som motiverar människor att ha negativa attityder till vaccin och neka vaccinering. Vi undersökte ifall en del människor uttrycker negativa attityder till vaccin för att kommunicera en icke-konformistisk identitet (Studie I), samt ifall attityder till vaccin och vilja att vaccinera sig hänger ihop med sådana psykologiska mekanismer som antas ha utvecklats för att de får människor att undvika sjukdom (Studie II). Resultaten från Studie I tydde på att personer som rapporterade större icke-konformistiska tendenser hade mer negativa attityder till vaccin. Sambandet mellan icke-konformism och tidigare vaccinationsbeslut var dock litet. Detta kan tolkas som att en del personer uttrycker negativa attityder till vaccin för att kommunicera en icke-konformistisk identitet, men att många av dessa personer trots allt beslutar sig för att ta vaccin. I Studie II fann vi att personer som rapporterade större benägenhet att under covid-19-pandemin reagera med aversion på potentiell smitta och kontamination, var mer villiga att vaccinera sig och ansåg i större utsträckning att vaccin är trygga att ta, än de med mindre sådan benägenhet. Dessa resultat står i konflikt med studier utförda innan pandemin, som tytt på att människor med större aversionsbenägenhet har mer negativa attityder till vaccin, möjligtvis på grund av att de är mer benägna att uppleva vaccin som potentiellt kontaminerande. En möjlig förklaring till skillnaden mellan föreliggande och tidigare resultat är att aversionsbenägna personer reagerar starkare på pandemin och att de således är mer motiverade att skydda sig mot sjukdom.

Att många sjukdomar som går att förebygga med vaccin inte är prevalenta i människors omgivning, och således inte upplevs som hot, nämns ofta som en orsak till att människor nekar vaccin. Covid-19 pandemin erbjöd möjligheten att undersöka människors vilja att vaccinera sig när sjukdomshotet är större. I Studie III undersökte vi hur stort hot människor upplevde att covid-19 utgör, hur stor tillit människor hade till att ett framtida covid-19 vaccin är tryggt att ta, samt ifall upplevt hot och tillit till vaccinets trygghet predicerade människors vilja att vaccinera sig mot covid-19. De som ansåg att covid-19 är en farlig sjukdom för andra människor var något mer villiga att vaccinera sig. Tillit till att vaccinet är tryggt att ta uppvisade dock det starkaste sambandet med vilja att vaccinera sig. Resultaten tydde således på att oro över att vaccin inte är trygga att ta kan få människor att inte vilja vaccinera sig, även under större sjukdomshot.

På frågan om varför man beslutat att vaccinera sig, svarar människor ofta att de rekommenderats av hälsovårdspersonal att ta vaccin. I Studie IV undersökte vi hälsovårdspersonals villighet att rekommendera vaccin till sina patienter. Trots att en övervägande majoritet av hälsovårdspersonalen hade positiva attityder till vaccin, tvivlade en icke-försumbar andel på att vaccin är nyttiga och trygga att ta. Jämfört med hälsovårdspersonal med positiva attityder till vaccin, var de med mindre positiva attityder oro väckande nog mindre villiga att handleda sina patienter till att vaccinera sig. Eftersom hälsovårdspersonal med högre utbildning hade mer positiva attityder till vaccin är det möjligt att mer vaccinrelaterad utbildning kan leda till större tilltro till vaccin, och vilja att rekommendera vaccin, hos hälsovårdspersonal.

Eftersom tilliten till att vaccinet är tryggt att ta uppvisade det starkaste sambandet med vilja att vaccinera sig, tydde resultaten av föreliggande avhandling på att hälsovårdsmyndigheter behöver fokusera på vaccinens trygghet i sin kommunikation med allmänheten—även i tider då sjukdomen är mer framträdande i samhället och utgör ett större hot. Det är möjligt att kommunikation gällande vaccin är mer effektiv ifall man beaktar de bakomliggande motiven för människors attityder till vaccin. Till exempel kan information formuleras på ett sätt som minskar risken för att den väcker motstånd hos människor med icke-konformistisk identitet. Hur effektiv olika sorters kommunikation är beroende på individens bakomliggande motiv behöver dock undersökas i experimentella studier. Föreliggande resultat understryker även vikten av att vidare undersöka hälsovårdspersonals attityder till vaccin.