Denna avhandling analyserar olika tema i Jes 65–66, men jämför också dessa tema med 1 Henok, en judisk apokalyptisk text från andra århundradet fvt. De två sista kapitlen i Jesajaboken skiljer sig tematiskt från den typiska profetiska genren i den hebreiska Bibeln – inte så mycket vad beträffar den generiska stilen, men på det sätt teman är presenterade i form av visioner. Avhandlingen diskuterar denna litterära utveckling och illustrerar sedan hur dessa tema i Jes 65–66 har lämnat avtryck i 1 Henok.

Avhandlingens fokus är alltså teman i Jes 65–66 och övergången från post-exilisk profetia i Bibeln till en apokalyptisk världsbild i den Pseudepigrafiska litteraturen. Frågeställningen är hur vi kan förstå Jes 65–66 bättre genom att analysera dess teman, även om ytterligare en fråga är relevant: I vilken grad, som profetisk text, syns Jes 65–66 också tematiskt som diskurs i en apokalyptisk bok som 1 Henok? Kort sagt, förutom att öka förståelsen av Jes 65–66 är syftet med avhandlingen att bidra också till diskussionen om den funktionella relationen mellan den profetiska och apokalyptiska genren och deras diskurser.

Arbetet består av 10 kapitel. De första två kapitlen introducerar syftet och diskuterar generella frågor om genre, apokalyptik och profetia. Kapitel 3–9 följer en sjudelad struktur i Jes 65–66, där varje kapitel inleds med en nyöversättning av den hebreiska grundtexten med textkritiska noter, följt av en tematisk analys och som avslutas med en jämförelse med 1 Henok. Det sista och tionde kapitlet summerar hela studien. Avhandlingens slutsats är att Jes 65–66 som profetisk text innehåller en rad teman (ex dualism, nya Jerusalem/Sion, tjänare, jämlikhet och de ondas död) som tillämpas på ett unikt sätt. Det resulterar i att Jes 65–66 som en redogörelse av visioner drar mot vad som senare under andra tempelperioden beskrivs som fullt utvecklad judisk apokalyptik.