Ute på isen, helst nära stranden, hackade man ett hål och körde ned genom hålet en i ändan tillspetsad stock. Stockens andra ända stod ungefär en meter ovanom isen. En stor järnspik el. -bult slogs in i ändan på stocken dock så att en dryg 10 cm syntes. Järnspiken kallades tapp och stockändan påle. I ena ändan av en lång stång, 5-8 m. gjordes ett motsvarande mål till järnbulten och därefter placerades stången som kallades lonno på pålen med hålet emot tappen. I andra ändan av lonnon bands en kälke, en vattenkälke eller en vedkälke. Någon av deltagarna satte sig på kälken, de övriga fattade tag i lonnon och begynte springa runt pålan skjutande honom framför sig. Var kälken stor kunde flere deltagare sitta och njuta av den hastiga farten. Stundom byggdes slängkälken på någon gårdsplan. (Henrik Kullberg, 49 år, Virböle, Strömfors)