Denna avhandlings syfte är att uppnå ny förståelse av hälsa med utgångspunkt i Blaise Pascals verk Tankar. I bakgrunden är det hjärtats motiv för människans storhet i förening med hennes låghet som är intresset. Studien är hermeneutisk och avsikten är att beskriva hälsa i form av nya abduktiva teser utgående från antagandet att vårdvetenskap och vårdteologi är förenade i samma ontologi. Verket Tankar är i Gadamers mening levande eftersom texten hela tiden har använts och tolkas i detta fall genom de förutsättningar som vårdvetenskapen ger. Pascals argumentation fortsätter genom verkningshistorien under det att tolkningen konfronteras med den ontologiska hälsomodellen. I utgångshorisonten finns förståelsen av hälsans rörelse och utvidgningen mot materialet som är Pascals ”Tankar” vidtar för att öppna perspektivet och kunna projicera textens horisont. I mötet med texten ges kärnpunktsinnehållet först en tolkande del och sedan sammanfattas förståelsen till nya abduktiva antaganden. Utgående från Gadamers betoning på applikationen av tolkningarna kommer horisontsammansmältningen att identifiera hälsa som det som människan begär och som hon är och vill göra. Hälsans vardande är hjärtats förnuft och utgående från vad människan vill anförtro sig åt uppstår hälsans varande. Helheten av storhet och låghet uppfylls genom hälsans görande. Att människan äger andens hängivenhet är hälsa medan ohälsa är att hon är osäker om sin natur och lever med oövertänkta förströelser. När enligt Pascal människans håg och tanke är förenade i hjärtat blir det en anknytningspunkt och innesluter därmed den andliga uppbyggelse som människan kan gå miste om ifall hon litar för mycket på sitt ändliga förnuft som är en otillräcklighet i betydelsen att förstå hälsa.