Kaikki aineistot
Lisää
Abstract In this thesis, various meanings of representations of homeland and nation were explored from a view of symbolic anthropology and social constructionism. The main research material consists of interviews of 16 Norwegians and 21 Finns, including musicians and other active members of Black Metal and Folk Metal subcultures. The interviews were conducted in 2010–2012. In these subcultures, the most important symbols of homeland and nation were associated with the past and nature. Symbols were given meanings in different ways, also politically, although disagreements regarding politics at a subcultural cubcultural context. Political goals were, for example, resistance to immigration, nature conservation and promoting the home region. Although these subcultures positioned themselves as counterculture, they reproduced national meanings of the mainstream cultures. Members of the subcultures often identified themselves with 19th century National Romantics. According to them, National Romantic ideas had become suspect or forbidden in Finland and Norway after the Second World War. However, the views of the informants were radically different from each other and even some commonly shared ideas were strongly criticized in the subcultures. Based on the interview materials, level of commitment varied in the subcultures. For some informants, black metal was a comprehensive way of life. For others, it meant just good music or a chance to promote folklore. The most extreme statements came from Finnish Black Metal musicians and fans. Some of them even supported National Socialism. On the other hand, Finnish Folk Metal musicians were opposed to more extreme ideas. In general, Norwegian informants emphasized National Romanticism more than Finnish informants.
Opinnäytetyössä perehdyttiin siihen, miten sosiaalisen median, Word of mouth- markkinoinnin ja muiden keinojen avulla luodaan brändiä ja saadaan sen tunnettuutta kasvamaan. Tavoitteena oli tutkimuksen kohteena olevan brändin kehittäminen ilman suuria kustannuksia ja pienemmällä vaivalla aikaisempiin tapoihin verrattuna. Yhteistyökumppanien avulla voitiin suunnitella ja kehittää brändin rakentamiseen ja luomiseen uudenlainen tapa, joka poikkesi perinteisestä markkinoinnista ja tavoista tuoda brändiä tunnetuksi. Yhteistyökumppaneilla opinnäytetyössä tarkoitettiin esimerkiksi julkisuuden henkilöitä, muusikoita tai muita henkilöitä, jotka ovat esillä valtamediassa ja joilla on laaja kontaktiverkosto jopa maailmanlaajuisesti. Yhteistyökumppaneiden tuoma julkisuus brändille niin sen käyttäjänä, suosittelijana kuin muillakin tavoilla eteenpäin viejänä oli asioita, joita tässä opinnäytetyössä tarkasteltiin. Opinnäytetyössä vertailtiin yleisesti käytettyjä markkinointitapoja ja tuotiin esille niiden hyviä ja huonoja puolia. Opinnäytetyön tuloksena kehitettyä mallia voidaan soveltaa myös tuleviin uusien brändien markkinointitapoihin sen joustavuuden ja riippumattomuuden takia. Markkinointi ja brändin luominen on alati kehittyvää toimintaa, jonka ylläpitäminen vaatii jatkuvaa muutosta ja ajan tasalla pysymistä
Opinnäytetyöni on kaupallinen naisten syksy/talvi mallisto, joka on saanut inspiraationsa hip hop –kulttuurista ja etenkin sen musiikista, pukeutumisesta ja tanssista. Työssäni olen myös pohtinut liikkeen ja rytmin ilmenemistä vaatteessa. Lähteinä on käytetty kirjallisuutta, musiikkia, musiikkivideoita ja elokuvia. Tavoitteena on ollut luoda mallisto, jonka väreistä, materiaaleista ja muotokielestä koostuu tasapainoinen kokonaisuus ja jonka tuotteet ovat idearikkaita, selkeitä ja käyttökelpoisia.
”En stad är en by där människor lever ensamma tillsammans”, lyder talesättet. Den moderna människan blir allt mer individualistisk, bland annat som en följd av byns, släktens och religiösa grupperingars minskade betydelse i individers vardag. Trots detta är människan fortfarande en social varelse, som söker sig till olika gemenskaper för att uppleva en känsla av gemenskap. En av dessa gemenskaper är crossfit. CrossFit är en motionsform och ett varumärke. I crossfit utför man intensiva och varierande träningar i grupp i särskilda gym som kallas för boxar. Crossfit har ett rykte om sig att väcka starka känslor av samhörighet, och har ibland till och med kallats kult-likt. Med detta som bakgrund är CrossFit en intressant lins genom vilken man kan studera uppkomsten av en känsla av samhörighet. Syftet med denna avhandling var att studera vilka aspekter inom crossit som skapar denna känsla av samhörighet. Samhörighet studeras genom teorier om communitas, brand community, och konsumtionssubkulturer. Dessa teorier lyfter fram olika sätt som människor hittar varandra och knyter band på runt olika verksamheter, varumärken, eller konsumtionsvanor. Denna studie är utförd som en deltagande etnografi, främst i Reebok CrossFit Turku men även i CrossFit Herttoniemi och CrossFit Loviisa. De etnografiska observationerna pågick intensivt i fem månader. Genom att delta i träningar har jag kunnat särskilja faktorer som inverkar i den känsla av samhörighet som crossfit skapar inom sina communities. I avhandlingen beskrivs empirin genom ett förstahandsperspektiv som deltagare. Med hjälp av dessa observationer redogörs de samhörighetsskapande aspekterna i analysen, där paralleller kan dras mellan den tunga träningsformen och tidigare teori i samhörighetsskapande modeller.
Rock culture can be seen as asubculture of youth generation. The purpose of this study was to find out of which elements the visual styles of rock styles consist, where the influences come from and if rock styles in the 21st century can be divided into specified categories. The study wanted to show how and if an authentic rock style based on a lifestyle can be recognized. The theoretical part of this study was carried out by collecting information through written texts and picture materials and by studying the target group. The study method used in the empirical research was qualitative. A focused theme interview was made and one music video was analyzed by applying Jakobson's semiotic theory. Six young adults representing rock lifestyle, age between 20 and 24, were chosen and they were interviewed. Atattoo artist was interviewed about the symbolism in rock. The interviewees emphasized the relation of their dressing styles to their identity and lifestyle. Moreover, the study indicates that often 'authentic rock style' can be recognized, but usually visual representations are not enough to confirm this. The study also shows that a variety of rock styles have grown, in a sense of mixing up different styles and influences and thus making the categorizing more difficult. There are still some sub-cultural groupings, with unique and distinctive style, but visual influences often come from the past decades of the rock history, and styles are mixed up over the genre borders and updated. Rock charisma is a part of the visual output of the rock music, but it is also difficult to define and study. It is more than just surface and it can be called the X-factor. Visual output plays a big part in intensifying the effect of the music itself.
The purpose of this research was to find out how the image of a heavyrock band is formed and what kind of mental images it creates. This research aimed to show whether the images that the band attributed to themselves and those of the interviewees coincided, and whether there was a difference between the images formed by those interviewees belonging to the heavyrock subculture and those who did not. The main objective was to find and analyse the meanings attributed to and created by clothing in the heavyrock subculture. The research was carried out by using a qualitative research method to examine one band, Charon, as a case example. The empirical material was collected in the form of one of the band's promotional pictures and the meanings connected to it were searched for by using semiotic concepts that focused on the clothing. In the first phase of the research, a questionnaire was sent to the band via e-mail. In the second phase, a semi-structured thematic interview was conducted with four members of the general public The results of the study showed that the image of a heavyrock band is based strongly on music, with the visual image not being so important to the band's output The mental images of the band's image varied depending on the interviewee's background; however, every interviewee identified the band's musical style on the basis of the promotional picture. The band's own mental images and those of the interviewees coincided among those interviewees who belonged to the subculture. Due to this, it can be concluded that cultural background isvery important in the process of forming meanings. The research showed that certain elements of clothing have a symbolic value.
Creative class is a modern frame of reference when looking at the development of businesses, fields of activity and economies in the world. Businesses were looked into in this thesis from the point of view of subculture. One way to look at these businesses is to view them from their way of life and study how they see their business. Creativity can support these businesses when they are compared to other businesses and creative class being a new way of looking at work, it can help bring new insight to their way of running a business. The aim of this thesis was to look at Goth subculture and what it represents but also, what kind of business and how seriously Goth entrepreneurs run their companies. Creative class and business were studied to see if these entrepreneurs are part of creative class or could be part of it. It was also studied how much these entrepreneurs focus on profit and how much on their own devotion to their work. This thesis was carried out as a desk research, supported by questionnaires carried out by e-mail. For the theoretical base different theories were studied on creativity, business and entrepreneurship. Literature and Internet sources were used equally throughout the thesis and compared with each other when possible. The works of Richard Florida were used as a framework for the study on creative class. Goth subculture was studied mainly based on Internet sources, since the subculture has not been analysed so much yet. This thesis was a qualitative research, where different Goth entrepreneurs were interviewed for the practise point of view. Questionnaires were sent to Goth entrepreneurs in Britain and Finland. These questionnaires brought insight on the views and ideas of the entrepreneurs and on the reality of their work. It was established that due to the unwillingness of the Goth entrepreneurs to be considered business-minded and the novelty of the studies on creative class, it is too early to assume a connection between these two issues. Goth entrepreneurs can run a serious business within their own framework but cannot be seen as part of creative class because creative class combines work and a way of life. This study is a good start for further studies on Goth subculture but it is also a basic look into the creative business from a fresh point of view.
Aiheena opinnäytetyössä on Lolita pienmalliston suunnittelu. Näkökulma opinnäytetyössä on japanilainen pukeutuminen ja elämäntapa. Tekstissä käsitellään Lolita tyylistä pukeutumista Japanissa ja Euroopassa. Pienmallisto sisältää kolme asukokonaisuutta eri Lolita tyylisuunnista: Gothic Lolita, Punk Lolita ja Sweet Lolita. Jokaiseen asukokonaisuuteen kuuluu mekko ja päähine. Pienmallisto on suunniteltu omaa yritystä silmälläpitäen. Opinnäytetyö sisältää myös koemarkkinointiosuuden jossa selvitetään kuinka haluttuja tuotteet ovat. Opinnäytetyöhön sisältyy myös suomalaisen Lolita-pukeutujan haastattelu.
Metsäbileitä on järjestetty julkisesti saavutettavissa sijainneissa Jyväskylän lähimetsissä jo useita vuosia, mutta ne ovat silti pysyneet eräänlaisena salaisuutena. Tapahtumat ovat elektroniseen musiikkiin painottuneita, suurelta yleisöltä piilossa olevia eksklusiivisia kutsuvierastapahtumia. Metsäbileet ovat niin kutsuttuja reivejä, ja tapahtumina ne pyrkivät eroamaan ja tarjoamaan vaihtoehtoista tilaa valtavirtaisille tapahtumatiloille ja tapahtumakulttuurille. Tutkielma soveltaa alakulttuurin käsitettä sekä Michel Foucault’n teoreettisia ajatuksia subjektista, vallasta ja tilasta. Foucault’n käsite heterotopia toimii tutkielmassa keskeisenä teoriaohjaavana käsitteenä. Vastaavat muualla Suomessa järjestetyt tapahtumat ovat nousseet viime vuosina julkisuudessa esille esimerkiksi meluhaittojen vuoksi, mutta järjestäjien ja tapahtumiin osallistuvien näkemykset ovat jääneet vähemmälle huomiolle. Tutkielman tavoitteena on raottaa metsäbileitä koskevaa salaisuutta ja tuoda ilmiötä sekä sen taustalla olevaa kulttuuria ymmärrettäväksi. Olen kiinnostunut selvittämään, millaisia merkityksiä metsäbileisiin osallistuvat antavat tapahtumalle, miksi tapahtuma on eksklusiivinen, millainen tapahtumatila on kokemuksena sekä millaisille tapahtumille ja tiloille metsäbileet toimivat vaihtoehtona. Tutkielman tutkimuskysymykset ovat: Millaisia merkityksiä metsäbileillä on niihin osallistuville? A) Millaisia merkityksiä tapahtuman eksklusiivisuudella on? B) Millainen esteettinen kokemus metsäbileet ovat? C) Kuinka tapahtumatila eroaa muista tiloista? Tuotin aineiston kesällä 2021 haastattelemalla metsäbileiden sisäpiirin kuuluvia. Tulokset olen johtanut teoriaohjaavan sisällönanalyysin avulla. Ensinnäkin metsäbileisiin osallistuvien näkökulmasta tapahtuman eksklusiivinen luonne ensisijaisesti ennaltaehkäisee mahdollisia järjestyshäiriöitä. Toiseksi metsäbileiden estetiikka nojaa psytranceksi kutsuttuun alakulttuuriin. Psytrancesta kumpuavien perinteiden, kuten luontoyhteyden korostamisen, uniikin visuaalisuuden ja psykedeliaa korostavan musiikin pohjalta tapahtumatila pyrkii tuottamaan ympäristön, jota osallistujat kuvaavat eskapistisena ja transsimaisena arjesta irtautumisen kokemuksena. Kolmanneksi haastateltavat kertovat metsäbileiden olevan vaihtoehto yökerhoille, baareille ja alakulttuurin omille kaupallisissa tiloissa järjestetyille klubi-illoille. Keskeisenä erona näihin tiloihin metsäbileiden kuvaillaan mahdollistavat vaihtoehtoisen tilan, josta huomion arvoisena esimerkkinä toimii metsäbileiden tanssilattian eroavaisuus yökerhojen tanssilattian normeihin. Johtopäätöksinä esitän, että metsäbileet ovat transgressiivista toimintaa, joka hallinnalta piiloon vetäytymällä pyrkii tuottamaan marginaalitilan yhteiskunnan normatiivisten odotusten ulkopuolelle. Metsäbileiden keskeiset merkitykset ovatkin toimia omaehtoisena alakulttuuritilana, joka mahdollistaa poikkeuksellisia subjektiivisia vapauden kokemuksia yhden yön ajan.
Det att vara ett fan av något är idag mycket vanligt. En grupp av fans som under de senaste åren uppmärksammats av både media och forskare är ARMY, dvs. fans av det sydkoreanska pojkbandet BTS. BTS har under de senaste åren haft stor framgång bl.a. på den amerikanska musikmarknaden och mycket av detta har varit möjligt tack vare deras hängivna och dedikerade fans världen över. I den här avhandlingen undersöks identiteten hos BTS-fans med huvudsakligt fokus på frågan om hur och varför man blir ett fan av BTS samt på vilket sätt identiteten som fan upplevs och uttrycks. Som material fungerar intervjuer med åtta BTS-fans samt autoetnografi, vilket innebär att jag som forskare observerar och analyserar även min egen fandom. Som teoretisk utgångspunkt tillämpas tidigare fandomforskning samt perspektiv på fandom som subkultur. En diskussion kring hur begreppet subkultur ska förstås och användas blir en viktig aspekt av det teoretiska resonemanget. Genom en mångsidig presentation av de mest centrala praktiker som kan urskiljas inom BTS-fandomen analyseras materialet i relation till de ovan nämnda frågeställningarna. För informanterna utgör BTS-fandomen en stor del av deras vardag samt påverkar den egna identiteten på flera sätt. Fandomen uttrycks via konsumtion, merch och stil och praktiseras såväl online på sociala medier, som offline, t.ex. i form av tillhörande intressen eller olika evenemang. Fansen upplever en känslomässig koppling till BTS-medlemmarna som personer samt till gruppens musik och budskap. Även samhörigheten med andra fans är viktig och många upplever glädje över att få dela sin fandom med andra. Samtidigt fungerar andra fans även som ett slags måttstock för vem som kan klassas som ett fan och hur ett fan sen bör vara. BTS och fandomen har för många fans påverkat hur de ser på sig själva. Fansen uttrycker vidare en större öppenhet mot andra kulturer till följd av sin fandom. ARMY som grupp har tydliga subkulturella drag vilket märks t.ex. i hur man inom fandomen har interna skämt och ett visst sätt att prata. Även med en mera traditionell syn på subkulturer kan ARMY betraktas som subkultur. Detta syns t.ex. i hur legitimering av fandomen blir en politisk fråga (ett slags “motstånd”), inte minst på grund av den låga status som både unga kvinnliga fans och pojkband ofta har.
Tässä tutkimuksellisessa opinnäytetyössä selvitetään Nummirock Metal Festival 2012-tapahtuman asiakasprofiili. Tutkimus on luonteeltaan otantatutkimuksella toteutettu kvantitatiivinen, eli määrällinen tutkimus. Tutkimusaineisto on kerätty kenttätutkimuksena satunnaisotannalla tapahtuneiden haastatteluiden avulla. Tutkimusta varten haastateltiin 210 vastaajaa Nummirock Metal Festival- tapahtumassa 21.–23.6.2012 välisenä aikana. Vastaukset kerättiin haastattelijan toimesta kyselylomakkeeseen, jota käytettiin myös haastattelurunkona. Opinnäytetyön toimeksiantajana toimii Nummirock Metal Festival / Nummijärven Maatalousjärjestö Ry. Opinnäytetyö koostuu kahdesta osasta. Teoreettisessa osassa käsitellään yleisötapahtumia kulttuurimuotona, niiden historiaa ja metallimusiikkikulttuuriin liittyviä piirteitä. Työn empiirisessä osassa esitetään saadut tutkimustulokset ja verrataan niiden sopivuutta teoreettiseen tietopohjaan. Lisäksi työssä kerrotaan kehitysehdotuksia ja arvioidaan tutkimuksen luotettavuutta. Tutkimustuloksien perusteella tyypillinen Nummirock Metal Festival 2012-tapahtuman kävijä on helsinkiläinen 25-vuotias mies. Hän elää avoliitossa, eikä hänellä ole lapsia. Koulutukseltaan hän on ylioppilas ja hän työskentelee tällä hetkellä alempana toimihenkilönä. Nummirockiin hän on osallistunut aiemminkin ja hänellä on mukanaan puolison lisäksi 20 kaveria. Tapahtumaan hän on saapunut autolla ja ostanut 3-päivän pääsylipun ennakkoon. Itse festivaaleilla hän käyttää alkoholia niin leirintä- kuin anniskelualueella ja hän myös tupakoi. Pääasialliseksi tulosyyksi hän nimeää kaverit, mutta seuraa festivaaleilla myös viiden esiintyjän esiintymisen. Itse tapahtuman olemassaolosta hän kuuli ensimmäistä kertaa kavereiltaan. Hän kuuntelee metallimusiikkia myös kotonaan ja käy kymmenellä muulla livekeikalla vuodessa. Nummirockin lisäksi hänen suunnitelmiin kuuluu muista kesän festivaaleista Tuska Open Air Metal Festival. Hän aikoo lisäksi osallistua myös vuoden 2013 Nummirockiin.
Bakgrund: Organisationer består av människokroppar, men trots det har kroppar, liksom våld, knappt forskats inom organisationsteori. Kroppens betydelse i högt kroppsliga organisationer, som privata säkerhetsbolag, kan dock inte försummas. Blotta väktares eller ordningsvaktens (hädanefter enbart väktare) närvaro förhindrar brott från att inträffa. Väktare tar också fast individer som har begått brott. Då använder väktare sin kropp för att fysiskt gripa tag och kontrollera den misstänkta. Lagen förpliktar väktare dock att inte använda mera kraft än vad utförandet av arbetsuppgiften kräver. Trots det, anklagas väktare ofta för övervåld. Övervakningsarbete överförs också alltmer från polisen till privata säkerhetsbolag, vars agenter har en förhållandevist kortare utbildning. Syfte: Studiens syfte är att identifiera de faktorer som leder till våldsamma situationer i säkerhetsarbete genom att utreda de subjektiva upplevelserna som väktare har om våld och kroppsanvändning. Studien analyserar också individuella och allmänt godkända kommunikations- och makttekniker som väktare använder i sitt arbete. Metod: Studien utförs som en autoetnografi där jag beskriver mina egna upplevelser som väktare. Förutom det, har jag intervjuat fem andra väktare om deras kroppsanvändning. För att åstadkomma en rik empiri, har jag först utrett rådande attityder hos säkerhetspersonal. Jag diskuterade med respondenterna om hurdana egenskaper en god väktare har, hur de skapar trovärdighet och hur känslor, alltså subjektiva upplevelser, påverkar på deras arbete. Resultat: Resultaten bjuder på en omfattande insyn till väktarnas kultur, tankesätt och värderingar, samt hur de tillsammans påverkar på väktarnas kroppsanvändning. Studien identifierar tekniker för kroppslig kommunikation och kraftbruk som ansågs goda i arbetet. Varje väktare utförde arbetet med sin egen stil, men också väktarens ålder och erfarenhet vägde in på hur de kommunicerade, använde kraft och förhöll sig till våld. Hur en kund blev behandlad av en väktare styrdes också starkt av kundens eget beteende. Diskussion: Frågor som kan ställas från studien är bland annat om väktare skolas tillräckligt i kommunikationsfärdigheter. Studien bjuder vanliga medborgare en lätt förhållbar insyn till väktararbete och tillkallar också enstaka väktare att reflektera över sin egen kroppsanvändning. Arbetet består av berättelser från allt som allt sex väktare, vilket är en liten sampling. Trots det, fungerar studien som en god språngbräda till nya studier.
Syftet med den här avhandlingen är att undersöka hur Roadburn Festival konstrueras som en autentisk festival och hur subkulturellt kapital används som ett sätt att skapa unicitet i relation till andra festivaler. Materialet består av texter producerade av festivalen i marknadsföringssyfte samt medietexter mellan åren 2007 och 2019. Den ena teoretiska referensramen består av autenticitetsteorier kring rockmusik och utgår huvudsakligen från den sammanställning av autenticitetsdiskurser musikvetaren Salli Anttonen gjort i sin doktorsavhandling. Därutöver består mina teoretiska referenser av den forskning som gjorts av Keir Keightley, Allan Moore samt Hans Weisethaunet och Ulf Lindberg. Jag har undersökt hur det musikaliska utbudet på festivalen konstrueras som autentiskt genom två övergripande tematiska diskurser; traditionell autenticitet och modernistisk autenticitet. Den andra teoretiska referensramen som används är de teorier om subkulturellt kapital så som de formulerats av forskaren Keith Kahn-Harris. Han har fastställt två olika typer av subkulturellt kapital genom att studera extrem metal-scenen; mundane och transgressive (’vardagligt’ och ’överskridande’). I min analys av autenticitetskonstruktionen i texterna om Roadburn använder jag mig av Kahn-Harris tudelning av subkulturellt kapital för att undersöka hur det används som ett sätt legitimera festivalens artistiska utbud och att differentiera sig från andra festivaler. Med hjälp av diskursanalys har jag undersökt hur autenticitet och unicitet diskuteras i texter som berör Roadburn Festivals artister, producenter och publik. Materialet jag analyserat är avgränsat till åren 2007–2019 eftersom det är under de här åren festivalens varumärke som en eklektisk festival stärkts och populariteten växt. Materialet är insamlat uteslutande från digitala tidskrifter, musikbloggar och festivalens egna fansin. Resultaten av analysen visar att Roadburn Festival konstrueras som autentisk inom alla de autenticitetsdiskurser jag analyserat. Producenternas subkulturella kapital bidrar till att legitimera artisterna och festivalen konstrueras delvis därigenom som autentisk. Det eklektiska utbudet av musik och det rika programutbudet utöver konserterna tillsammans med en stark känsla av samhörighet konstrueras som unikt för Roadburn. Exklusivitetstanken förstärks även av att festivalen konstrueras som en unik plattform för samarbete mellan artister och konserter utöver det vanliga.
Underground toimii kansantietoisuudessa voimakkaana symbolina: Tiettyinä käsityksinä valtavirran ulkopuolisesta tai sen varjossa toimivasta kulttuurista ja taiteesta, estetiikasta ja mausta sekä identiteetistä ja ideologiasta, mikä tulee esiin siinä, miten undergroundista puhutaan arkikielessä, kirjallisuudessa ja mediassa. Tämä synnyttää ja toisintaa tietynlaista myyttiä undergroundista, joka ylittää yksittäiset alakulttuurit, mutta jonka juuret on vahvasti vasemmistolaisiin arvoihin, kapitalismin- ja systeeminvastaisuuteen nojaavassa, taiteen avantgardistisessa tai politiikan vastakulttuurisessa liikehdinnässä. Tässä kuusivuotisessa tutkimuksessa olen kirjallisten ja media-aineistojen, laadullisten haastatteluiden sekä (auto)etnografisten havaintojen hermeneuttisessa vuoropuhelussa tuottanut, grounded theoryn menetelmin, 2010-luvun valossa uudistetun käsitehistoriallisen määrittelyn suomalaisesta underground-kulttuurista. Olen toisin sanoen 1900-luvun yhteiskunta- ja kulttuurikriitikkojen ajatuksia heijastellen, undergroundin hengessä, teoretisoinut filosofis-kulttuuripoliittisesti undergroundissa tapahtuneita muutoksia tuottamalla siitä taiteellis-tieteellisen rekonstruktion. Käsitykseni mukaan undergroundin eräänlaista abstrahoitumista ja fragmentoitumista myytiksi yhtenäisen, elävän ja tarkoituksenmukaisen toiminnan sijaan selittää nykyisen kapitalistisen talousjärjestelmän tuottaman kulttuurikapitalismin, tai spektaakkeliyhteiskunnan, taipumus rekuperoida eli sulauttaa perinteisesti sitä vastustavina koetut alakulttuurit estetisoimalla ne merkitykseltään tyhjiksi, ja siten neutralisoimalla niiden vallankumouksellisen potentiaalin. Suhteessa valtavirtaan alati muuttuva underground onnistuu kuitenkin itsensä jatkuvan, ristiriitaisenakin näyttäytyvän uudelleenmäärittelyn kautta pakenemaan rekuperoitumista spektaakkeliksi siinä määrin, missä se onnistuu edelleen toteuttamaan alkuperäisen undergroundin kanssa jaettuja keinoja sekä tavoitteita, joista tärkeimpänä vallankumouksellisuuden kannalta koetaan sisällyksettömänä tai hengissäpysyttelemisen kuluttamisena koetusta arkielämästä vapauttava nauru. Eli kyse on hauskanpidon maksimointiin pyrkivästä luovuuden ja ilmaisun kannalta positiivisesti huolettomasta tai paineettomasta yhteisöllisestä tekemisestä, tarjoten 2010-luvun undergroundin kontekstissa aktivistisen kokemuksen sijaan eskapistisen kokemuksen, eli vastakulttuurin sijaan vaihtoehtokulttuuria. Tällaisen naurun kautta koetun, kokeelliseksikin luonnehdittavan leikkimielisyyden säilyttämiseen pyritään undergroundissa suhtautumaan sellaisella vakavuudella, ettei underground pääsisi vajoamaan ennakoitavissa tai mitattavissa olevaksi suoritukseksi, tullen näin osaksi spektaakkelia. Undergroundissa nauru on siis symboli leikille – itsetarkoitukselliselle taiteelle – kapitalismista piittaamattomalle tekemiselle, jossa luovuus ja arvot asetetaan rahan ja maineen edelle. Nauru on paitsi samanhenkisten ihmisten kanssa todellisen minuutensa toteuttamisesta kumpuavaa iloa, myös onnellisuutta, joka kumpuaa oman utopiakäsityksen hetkittäisestäkin realisoitumisesta taiteen välityksellä. Undergroundissa nauru on portti henkilökohtaiseen vallankumoukseen, sisäiseen muutokseen, joka saa kipinän vierailusta vaihtoehtoiseen maailmaan.
Tutkielma käsittelee äärimetallin alakulttuurin representatiivisten konventioiden ja groteskin kuvaperinteen välisiä yhteyksiä. Tätä laajempaa kysymystä lähestytään tarkastelemalla groteskin ilmentymiä englantilaisen äärimetalliyhtye Carcassin varhaisissa levynkansissa. Carcassin levynkansien ja groteskin taiteen välisten visuaalisten teemojen yhteyksien lisäksi tutkielmassa tarkastellaan näiden kahden yhteyttä myös sosiokulttuurisesta näkökulmasta käsin. Näitä sosiokulttuurisia prosesseja tarkastellaan hyödyntämällä liminaalisiin kulttuurisiin ilmiöihin ja alakulttuuriseen toimijuuteen liittyviä teoreettisia malleja ja käsitteitä. Tutkielman tulokset osoittavat että groteski ilmenee Carcassin levynkansissa pääosin epätyypillisten visuaalisten aihioidien, liioitellun ja fantastisen ilmaisun sekä tabuaiheiden representaation kautta. Carcassin levynkansitaiteet eivät kuitenkaan täysin sovi aiempiin käsityksiin siitä, mitä eri funktioita groteskilla ja abjektilla on äärimetallin alakulttuurissa, sillä Carcassin representaatioiden taustalla vaikuttaneet motiivit ovat monella tapaa eroavia alakulttuurin konventioista. Tutkielma osoittaa että groteskin käytön pääsääntöiset funktiot äärimetallin alakulttuurille liittyvät symboliseen voimaantumiseen, joka saavutetaan epätyypillisten ja transgressiivisten representaatioiden kautta, jotka toimivat vastavoimina konventionaalisen kulttuurin normeille. Nämä representatiivisella tasolla toimivat transgressiot heijastelevat äärimetallin alakulttuurin laajempia käytäntöjä ja sosiokulttuurista dispositiota, joskin ne ovat monesti ilmaisultaan metaforisia, kärjistettyjä tai fantastisia.