Kaikki aineistot
Lisää
Genom min utbildning har tränat flera rörelse former som mim, akrobatik, balett, indisk dans, japansk dans och kinesisk teater. Allt detta har krävt helt nya sidor av mig, helt nya kvaliteter i rörelse som inte fallit mig in naturligt. Men nu har jag hittat kampkonstens dynamik pånytt och denna gång ser jag på kampkonsten med nya ögon. Jag anser mig kunna omsätta dess principer till mitt teaterarbete, något som jag tvivlat på före p.g.a. att jag trodde att jag måste förkasta min kärlek till kampkonsten för att gå vidare. En lång tid under min utbildning så ansåg jag verkligen att kampkonst i sig inte passar in bra i teater, speciellt de hårda stilarna. Men idag har kampkonsten blivit en del av mig lika mycket som teatern, detta är min förening av yin och yang som expempelvis innefattar det feminina och manliga. Kampkonst är en komunikation, ja, men det är i sin alldra djupaste grund, en komunikation i våld inte i samspel. I teater vill man visa tydligt vad man gör medans i kampkonst försöker man dölja det man vill. Eller är det verkligen så? Döljer man inte tekniken i teater också? Jag ser det speciellt tydligt nu när jag börjat skriva att jag har gått i en lång cirkel bara för att märka att jag är där jag började, i stridskonsten. Skillnaden är att jag är så mycket mer nu. Rikare av att ha gått en annan väg, starkare av det mjuka jag fått och lyckligare för nu vet jag att jag älskar stridskonst och jag vet att jag kan använda det i mitt arbete som scenkonstnär. Jag har undersökt hur kampkonsten har påverkat och blandats med teater och teaterträning i historiskt perspektiv och ur mina egna upplevelser under min studieår i Novias scenkonst, profilering: fysisk teater. Slutligen kommer jag kort att nämna hur jag applicerat kampkonst i mitt konstnärliga slutarbete Skelettkvinnan.The aim of this thesis is to show how martialarts have influenced and blended with theatre and theatre training. The thesis presents both a historical perspective of the subject in question as well as my personal experiences during four years of Physical theatre studies at Novia University of Applied Sciences. This thesis will also briefly present how I applied martial arts in my final artistic exam work; “ The Skeleton woman”.
Tässä työssä tutkin miten nuoren yleisön saa pohtimaan yhteiskunnallisia kysymyksiä ja keskustelemaan niistä teatteriesityksen aikana. Tämän työn tarkoitus on syventää ymmärrystäni interaktiivisesta teatterista, jossa on pedagoginen tavoite. Olen määritellyt käsitteitä draaman ja teatterin kentältä ja tarkastellut, miten olen käyttänyt niitä taiteellisessa lopputyössäni. Kuvailen yleisön osallistumista esityksessä Trådar från Brott och straff vertailemalla teatteriesityksen rakennetta draamapedagogisiin teorioihin, erityisesti Teatteri Opetuksessa- metodiin, TO. Olen myös käyttänyt kirjallista ja suullista palautetta kohderyhmältä, muulta yleisöltä ja opinnäytetyön ohjaajilta. Tutkimuksen ajankohtana Trådar från Brott och straff-esitys on esitetty kolme kertaa ja uutta esityskautta valmistellaan. Työryhmä koostuu viidestä näyttelijästä. Minä olen dramaturgi ja ohjaaja. Kohderyhmä on nuoriso. Totean, että esityksen draamapedagogiset osat olivat vähäisiä ja että ne eivät menneet tarpeeksi syvälle, jotta tavoite yleisön pohdiskelusta ja arvojen keskustelemisesta toteutuisi. Tämä johtui muun muassa siitä, että työtyhmällä oli vaikeuksia hahmottaa jokerin (facilator) tehtävä ja siitä, että minä ohjaajana en täsmentänyt teemaa tarpeeksi tarkkaan. Annan tässä työssä ehdotuksia siitä, miten voisimme laajentaa esityksen syventäviä osia. Tärkeintä on tarkentaa esityksen kysymyksiä ja harjoitella näyttelijä-opettajan työtä.
Akrobatik är ett vitt begrepp, det kan stå både för en sportgren och en konstform och dess utövare finns bl.a. inom cirkuskonsten och teatern. Jag har undersökt den dramatiska användningen av akrobatik inom teaterkonsten, vad akrobatik har för betydelse och vad den tillför teatern. Jag har även velat klargöra vad akrobatik kan ge en skådespelare och på vilket sätt man kan träna akrobatik i syfte att senare använda det på scen. Tillämpningen av akrobatik på teaterscenen kräver mycket förberedelse och träning, men det är ett mångsidigt uttryckssätt, som ger en skådespelare möjlighet till kreativt arbete och till att använda ett av rörelse färgat scenspråk. Det är ett kraftfullt och användbart scenuttryck, som jag anser att kan omvandlas till skådespeleri. Genom akrobatiken kan man uttrycka känslor, berätta något på ett mera abstrakt sätt men även gestalta en konkret handling. Det finns många träningsmetoder och sätt att använda akrobatik dramatiskt. Det viktiga är att hitta en metod som passar en själv eftersom den egna kroppen är verktyget. Att använda sig av akrobatik inom teaterkonsten innebär att testa sina och konstformens gränser. Det här är en skildring av mina val, var jag har hittat inspiration och vägledning i arbetet med akrobatik. Hela min utbildning i fysisk teater, studierna i dramatisk akrobatik, har fungerat som underlag för det här arbetet men jag har fokuserat på hur jag arbetade med akrobatik i mitt konstnärliga slutarbete.Acrobatics is a wide concept, since it is both a sport and an art form and practised by a wide range of people. Acrobatics as an art form can for example be its use in the theatre. I have explored the dramatic use of acrobatics, what acrobatics can stand for and what acrobatics can bring to the theatre. I have also attempted to clarify what acrobatics can give to an actor and how to train acrobatics for the purpose of bringing it to a theatre stage. Although the application of acrobatics for the theatre needs a lot of preparation and training, it is a craft that gives an actor the opportunity to introduce creative work and a wide range of expression on stage. In other words, it is a powerful and useful artform that according to me can be transformed and used in interpretation: it can express emotions, it can portray something in a more abstract way and it can also stand for a concrete action. In the end, how you choose to train acrobatics, which technique you follow and in what way you want to use acrobatics in a dramatic way is a personal decision. This is because acrobatics stretches one’s limits and the tool is the body. This final project presents my decisions, where I have found inspiration and guidance in my work with acrobatics. Although the base for this work has been my education in physical theatre with its studies in dramatic acrobatics but I have focused on how I worked with acrobatics in my artistic examination.
Uskon ettemme tänä päivänä enää tunne suomenruotsalaisia kansansatujamme. Taiteellisessa lopputyössäni ”Nordanvindens gåvor” herätämme kolme unohtunutta kansansatua eloon teatteriesityksen kautta. Esitys on tarkoitettu 4–8- vuotiaille lapsille. Käsikirjoituksen on kirjoittanut minä Bibi Kiikka ja teatteri-ilmaisun ohjaaja Carmela Johansson. Kaikilla kolmella kansansadulla on sama alkulähde. Eli periaatteessa kaikki kolme satua ovat yksi ja sama satu. Halusimme esityksellämme tuoda esille kuinka tämä satu muuttui suullisen etenemisensä kautta. Esityksen jälkeen lapset saivat osallistua tarinatyöpajaan jossa he oppivat kansansadusta ja sen monipuolisesta sisällöstä. Työpajassa lapset saivat käyttää omaa mielikuvitustaan ja kertoa omia satuja. Kirjallisessa lopputyössäni kuvailen työprosessia sekä esityksen ja työpajan tuloksia. Kirjallisessa lopputyössäni olen tutkinut kuinka metodimme toimi opettamaan kansansaduista teatteriesityksen ja tarinatyöajan kautta. Jaoin lapsiryhmien ohjaajille kyselylomakkeen jossa he saivat vastata eri kysymyksiin projektistamme. Vastaukset olivat positiivisia. Olen myös omien havaintojeni kautta tullut positiivisiin tuloksiin metodistamme. Olen havainnut että esitys sopi hyvin kohderyhmällemme mutta huomioin myös että se sopisi hyvin vähän vanhemmille lapsille sekä aikuisille. Lopputyössäni olen myös tutkinut kansansadun historiaa, mistä se on tullut, kuinka vanha se on ja miksi se on olemassa.
Detta skriftliga examensarbete undersöker hur uppbyggnaden av scenrummet påverkade min relation till publiken under min gestaltning som skådespelare i mitt konstnärliga examenarbete Alice undrar. Målet med undersökningen har varit att utvärdera hur ett scenrumsbygge som till viss del är utan uppdelning mellan skådespelare och åskådare kan se ut samt hur ett sådant specifikt scenrumsbygge med olika medel kan påverka skådespelarens relation till publiken. Genom de två litterära verken Experimental Theatre, 1989 av James Roose Evans respektive Towards a Poor Theatre, 1975, Jerzy Grotowski jämför jag tidigare forskning inom ämnet med mina egna erfarenheter från mitt konstnärliga examensarbete Alice undrar. Min slutsats blir att ett sådant specifikt scenrumsbygge kan vara utformat så att skådespelaren har möjlighet att använda delar av publikläktaren som scen. Detta alternativa, förändrade scenrumsbygge kan även genom att föra skådespelaren närmare publiken skapa en intimare kontakt mellan skådespelaren och åskådarna. Denna närhet kan vara till hjälp genom att öka skådespelarens närvaro, men samma närhet kan också överraska, förvirra och förhindra skådespelarens arbete.
Opinnäytetyössäni kerron yhteistyöstäni Västra Nylands Folkhögskolan kanssa. Puvustin teatterilinjalle teatterinäytelmän nimeltään Woyzeck. Työn alussa kerron mitä pukusuunnittelija tekee ja miten puvustusprosessi kehittyy alusta loppuun. Mainitsen miten eri työryhmät teatterin sisällä työskentelevät yhdessä ja miten tärkeä se yhteistyö on. Olen myös analysoinut käsikirjoitusta ja hahmot näytelmässä sekä tehnyt värianalyysin ja siihen kuuluvia värikarttoja. Kuvailen minun suunnitteluprosessia jotta lukija ymmärtää minun visuaalista näkökulmaa. Tavoitteeni oli että saisin itsenäisesti puvustaa teatterinäytelmän ja hoitaa kaikki siihen kuuluvat tehtävät. Haluan kehittää itseluottamustani alalla ja valmistaa itseni työelämään. En ole aikaisemmin tehnyt työtä teatterialalla joten halusin kokeilla jotain uutta ja haastaa itseni. Lopputulos on hyvin toimiva kokonaisuus johon minä sekä ohjaaja on tyytyväisiä.
Detta examensarbete är en beskrivning av processen inför en soloföreställning där jag fungerat som skådespelare, regissör, manusförfattare, scenograf och kostymansvarig. Syftet är att behandla hur det har varit att jobba på egen hand, vilka mina största svårigheter varit, men också i vilka sammanhang jag fått mina största insikter, samt vad jag lärt mig och lyckats med. Jag har utgått ifrån mitt konstnärliga examensarbete, som är en fysisk teaterföreställning, litteratur som behandlar skådespelar- och regissörsarbete, min processdagbok och bedömarnas feedback. Mina slutsatser är, att det är möjligt att på egen hand skapa och genomföra en fysisk teaterföreställning, som behandlar stora, abstrakta teman, såsom liv, död och kärlek. Arbete på egen hand är utmanande och handledarens roll viktig. Distanstagande till sig själv och sitt arbete är en förutsättning i skapandeprocessen. Det som gjorde föreställningen originell var att jag skapade den helt utgående från mina egna visioner.This thesis describes the process that took place before a solo performance was ready for the stage. During this process I was the actor, director, scriptwriter, stage designer and costume designer. The thesis specifically focusses on what I learned and achieved when working alone, which despite being one of my biggest difficulties, is where I gain my greatest insight. As a foundation for this work I use my artistic exam, literature focussing on the actors’ and the directors’ work, my diary during the process and the assessors’ feedback. My conclusions are that, on your own, it is possible to create and carry out a physical theatre performance that deals with large, abstract themes, such as, life, death and love. Working on your own is challenging and the supervisors’ work is important. Keeping a distance to yourself and your own efforts is a prerequisite in the creative process. What made the performance original was the fact that I created it solely on my own visions.
Detta examensarbete behandlar processen av mitt konstnärliga examensarbete, de val jag gjorde och de svårigheter jag hade att förverkliga dem. Syftet med examensarbetet är att finna en förståelse för mitt arbetssätt och de val jag inte gjorde. I examensarbetet kommer jag att reflektera kring konsekvenserna av självkritik och dess betydelse för de val jag gjorde. Slutligen analyserar jag den dubbelprocess som inträffade under det konstnärliga examensarbetet och de insikter det skriftliga examensarbetet medfört.In this thesis, I reflect on the consequences of self-criticism and its importance in the choices I made in my final artistic exam work. The thesis begins by presenting the difficulties faced in the process of developing my artistic exam work. Next, the thesis presents the choices I subsequently made and how they were achieved. In this light, it is then possible to present an understanding of the way I work as well as the choices I did not take in the working process of my performance "Carpe diem-fånga tiden". Finally an analysis of the conflict and double process that occurred during the artistic exam work is presented as well as the insights gained.
The overall purpose of this study is to critically examine how Finland-Swedishness in various forms is both expressed and constructed through singing, with an emphasis on group singing. Singing is not studied as a phenomenon of sound but rather as an activity anchored in culture. Finland-Swedishness, or "the Finland-Swedish", is presented as a linguistic and discursive phenomenon—a heterogeneous and changing construction, which is a representation that simultaneously influences and reproduces. This study also investigates whether singing is currently used as a unifying element to consolidate the Finland-Swedes and if it thereby contributes to drawing boundaries between them and "others", especially Finnish speakers, but also Swedish speakers in Sweden. At the same time, the study examines the question of whether singing contributes to drawing boundaries within one's own language group and whether, in its excluding role, it creates tension within the group that can contribute to a sense of exclusion. This leads to the question of how this becomes visible in a Finland-Swedish context, and which forms and expressions feel inclusive and which ones feel exclusive. The inspiration and starting point for the study are statements that choral singing is something typically Finland-Swedish and part of the strong social capital of Finland-Swedes, and thus contributes to making Finland-Swedes healthier and happier than their compatriots. Also, drinking songs (“snapsvisor”) are regarded as a typical Finland-Swedish tradition worth preserving. These perceptions are not only maintained and reinforced within their own group but are also retained as stereotypes held by "the other", that is, the Finnish-speaking majority population. The study asks, among other things, whether all Finland-Swedes sing in choirs and whether everyone therefore thrives in their singing. It is also asked if there is a common repertoire that is sung in Swedish Finland or, on the contrary, if there are clear differences visible between various regions. From this repertoire, drinking songs are distinguished, and a subsequent question therefore arises regarding who actually sings them and to which form of Finland-Swedishness the drinking song tradition thus pertains. The study material consists of surveys, interviews and observations and, to a certain extent, of printed and online sources. Singing is studied on the basis of the perceptions and expressions, as well as repertoires, of the studied individuals, but also on the basis of the central organizations that bridge together, above all, choral singing within the Finland-Swedish choir field. Thus, the question is: what is going on when Finland-Swedes sing together in a choral context or at informal gatherings where there is group singing? This applies within institutions and organizations, but also within the private sphere and at private parties. The main purpose of the dissertation is problematized in three separate sub-studies. Common to the three sub-studies are issues that affect singing as an identity constructor and a creator of community, but also as a creator of exclusion. Similar studies, where singing among Finland-Swedes is examined in a cultural context, are lacking.
In this doctoral dissertation in musicology, I study DJ practices in contemporary Finland. I am particularly interested in how DJs function as cultural brokers when music in recorded format travels across time and space. The main question my study seeks to answer is how are musical cultures localized, or made meaningful in a new socio-cultural environment through DJ performances and therein related activities. This question is investigated over four research articles in three distinct case studies, each focusing on a specific musical category, conceptualized as a “disc culture” (Thornton 1995), emphasizing the centrality of recorded sound as a medium of the music. The three categories of music investigated in my thesis are dancehall reggae, Finnish iskelmä music and Latin American music. These categories, which from the local audience perspective represent remote musical cultures, are not to be understood as fixed, but rather as narratives that are constructed in the performance setting. The concept of performance, following Auslander (2004), is applied as an analytical concept to all empirical material. As such, although the study also includes analysis of DJs’ stage performances in a nightclub setting, I am also concerned with how the DJs work as brokers off stage. This work, which could be characterized as taking place in the space between production and consumption, influences values and meanings that listeners ascribe to the music. Methodologically this study combines ethnographic accounts with theoretical investigations. Empirical material analyzed in the study includes interviews with DJs, observational field research in nightclubs, media discourses, promotional material, individual recordings and set lists from DJ performances. My research shows how the function of records as a medium is under constant negotiation, as records are in various ways altered and embedded into a DJ’s work. The authority of a discrete musical work is questioned in my case studies in several ways, as ideas behind records find new forms of expression and as industry driven distinctions between the live performance of bands as collective audience experiences and recorded albums as objects intended for domestic private listening are discarded. I argue that genres moving to another cultural sphere will not maintain all their inherent values and meanings, as the terms for the adaptation of the music is negotiated between the DJ and the local audience. The audience intimately involved in the localization process is, however, not a homogeneous group and members of the audience who are less engaged in the performance setting can become outside observers to the unfolding drama of the events. The DJs’ strategies to facilitate the process of localization include various practices of framing through the choice of musical repertoire, and through verbal and visual communication. I maintain that DJs play a significant role mediating between the remote production and local consumption of a musical genre. Through their work, DJs can challenge dominating cultural narratives and explore alternatives to established discourses.Denna doktorsavhandling i musikvetenskap är en studie i dj:ns roll som kulturell medlare i situationer där musik i inspelad form förflyttas över tid och rum. Den huvudsakliga forskningsfrågan är hur musikkulturer omlokaliseras och görs betydelsefulla i en ny sociokulturell omgivning genom dj-uppträdanden och däri relaterade processer. Frågan granskas i fyra forskningsartiklar genom tre fallstudier, som alla behandlar olika kategorier av musik. Den forskade musiken närmas här främst som ”skivkulturer” (Thornton 1995), vilket betonar inspelningarnas centrala roll i musiken. Avhandlingens tre musikkategorier, som ur den lokala publikens perspektiv kan anses representera avlägsna musikkulturer, är dancehall reggae, äldre finländsk schlager (”iskelmä”) och latinamerikansk musik. Kategorierna betraktas inte som fixerade eller givna, utan undersöks som konstruktioner vilka tolkas i samband med framförandet. Avhandlingens empiriska material innefattar intervjuer, deltagande observation på nattklubbar, diskurser inom media och reklammaterial, enskilda inspelningar och låtlistor från dj-uppträdanden. Min avhandling visar hur inspelningarnas funktion som medium ständigt omförhandlas då de manipuleras och bäddas in i dj:ns arbete. Jag hävdar att genrer som förflyttas till en annan kulturell kontext inte bibehåller alla ursprungliga värderingar och meningar. I denna lokaliseringsprocess använder sig dj:n av olika strategier för att rama in den nya musiken. Det här sker till exempel genom valet av repertoar samt genom verbal och visuell kommunikation. Avhandlingen belyser dj:ns centrala roll som en länk mellan en avlägsen musikkultur och dess lokala konsumtion. Genom sin verksamhet utmanar dj:n dominerande kulturella narrativ och utforskar alternativ till etablerade diskurser.
Niklas Nyqvists avhandling inom ämnet musikvetenskap vid Åbo Akademi behandlar professorn i musikvetenskap och folkdiktsforskning Otto Anderssons (1879–1969) folkmusikaliska verksamhet. Andersson har fortfarande en betydelsefull position som auktoritet inom den finlandssvenska folkmusiken. Detta kan bl.a. konstateras genom att hans namn figurerar i så gott som all referenslitteratur som vetenskapligt eller populärvetenskapligt beskriver den finlandssvenska folkmusiken. Vidare är hans körarrangemang av folkvisor ständigt återkommande, närapå obligatoriska inslag i finlandssvenska sång- och musikfestsammanhang. Avhandlingen analyserar och belyser Anderssons väg till denna viktiga ställning inom den finlandssvenska kultursfären. Samtidigt utreds också hans betydelse vid formandet av den bild vi idag har av finlandssvensk folkmusik. Detta görs med utgångspunkt i hans folkmusikaliska verksamhet – insamling, revitalisering och forskning – såsom den beskrivs i hans egna skrifter. Dessa texter, såväl opublicerat som publicerat material, analyseras i förhållande till den kulturhistoriska utvecklingen och samtidigt är också en biografisk dimension närvarande. Avhandlingen undersöker alltså på vilket sätt en individ genom sin verksamhet och sina publikationer bidrar till formandet av det som i avhandlingen betraktas som en finlandssvensk folkmusikkanon.
Opinnäytetyön tarkoituksena on tutkia avainkohtia näytelmän luomisesta improvisoinnin avulla. Tutkimus kohdistuu Gillar, gillar inte -monologinäytelmän prosessiin ja keskittyy siihen miten voi luoda toimivan näytelmän ilman dramaturgisen tekstin apua. Mitä tapahtuu, kun näyttelijällä on pelkästään työn teema ja aihe rajanaan? Mitkä ovat vapaan improvisoinnin heikkoudet ja vahvuudet? Opinnäytetyö jakautuu kahteen lähestymistapaan: näyttelijän kokemukseen, sekä kokonaiskuvaan näytelmän luomisesta improvisaation kautta. Tutkimus sisältää työn tekijän muistiinpanoja ja havaintoja taiteellisen opinnäytetyön prosessista. Opinnäytetyön johtopäätös on, että improvisointi avaa uusia mahdollisuuksia sekä antaa lisää syvyyttä näyttelijäntyöhön, koska fokus on tutkimisessa eikä tulkitsemisessa ja toistamisessa. Työtapa vaatii kuitenkin paljon joustavuutta ja kärsivällisyyttä. Kreatiivista työmenetelmää on myös haasteellista ylläpitää jatkuvasti.
I detta arbete tar jag upp kroppens användning och träning i skådespelarens vardag. Jag utgår ifrån min egen kropp och träningen inför Peking opera inspirerade pjäsen ”Vartija – arjen sankari” och min rollprestation. Jag tar upp knäskadan som hände under repetitionerna, hur den påverkade rollprestationen och vård av skadan. En frågeformulär, som handlar om fysisk träning samt olyckor och vård, har även svarats på av aktiva yrkesmänniskor i branschen. Jag diskuterar kring sättet att koppla ihop de inre tankarna och livet till kroppen samt synen på hur viktigt det är att ha en vältränad, fungerande kropp för att öka prestationen på scenen samt hindra skador. I allmänhet anses fysisk träning vara till fördel/nytta inom alla delar av branschen.As a reference, I will use my own body, the training for a Peking opera inspired play called “Vartija - arjen sankari” and my performance in it. I will also discuss a knee-injury I had during the training period and the rehabilitation of the injury as well as the effect of the injury on the play. A questionare consernig the physical training as well as injuries was answered by active professionals in the field of acting. I will discuss the methods of combining the inner thoughts and feelings to the body and the importance of a well trained and functioning body in order to improve ones performance on the scene and to prevent injuries. In general, physical training is considered to be beneficial in all fields of acting
I mitt examensarbete undersöker jag vilket sätt att improvisera sceniskt som ger mig personligen bäst resultat. Jag använder mig av deduktiv forskning för att först undersöka improvisation i sin helhet och sedan undersöka olika metoder för sig. Detta gör jag på basen av olika facklitterära källor, men framför allt egna erfarenheter med improvisation och produktioner på basen av improvisation. Resultatet, jag kommit fram till, är att jag uppnår bäst resultat om jag kombinerar improvisationer som baserar sig på övningar av Grotowski, Stanislavskij och Lecoq.This Bachelor Thesis presents the author’s personal experiences in terms of researching the best way of developing improvisation. Deductive research was the method used since it would allow the subject to be explored as a whole before subsequent investigation into the different methods used. This was made through the study of available literature and the author’s personal experiences within improvisation and production. The conclusion is that the best possible combination in terms of development is to incorporate the methods of Grotowski, Lecoq and Stanislavskij.
Tämän opinnäytetyön tavoitteena on tarkastella kehitysvammaisista ja ei-kehitysvammaisista koostuvan teatteriryhmän toimintaa sekä tehdä näkyväksi teatterituottajan rooli tämänkaltaisessa projektissa. Työskentelymetodina on käytetty tapaustutkimusta ja tapauksena on ollut Mustien siipien lintu – variaatio Carmenista -projekti. Projekti toteutettiin yhteistyössä teatteriryhmä DuvTeaternin, tanssikoulu Blue Flamencon ja Suomen Kansallisoopperan kanssa. Opinnäytetyö toimii myös projektiarviointina. Opinnäytetyössä käydään perusteellisesti läpi projektin työprosessia ja arvioidaan projektia kirjoittajan oman osallistumisen ja kokemuksen pohjalta. Työn perustana on myös toiminut DuvTeaternin taiteellisen johtajan kanssa käydyt keskustelut, projektiin kuulunut dokumentointi ja projektista sekä ryhmästä kirjoitetut artikkelit. Työssä nostetaan esille myös kaksi esimerkkiä samankaltaista työtä tekevistä teatteriryhmistä. Opinnäytetyö voi toimia esimerkkinä kulttuurituottajille, jotka ovat kiinnostuneita monialaisista projekteista, teatteritaiteesta ja sen tuottamisesta erikoisryhmien parissa.
I repetitionsarbetet med ”Fantomens Lillasyster” lärde jag mig otroligt mycket, och syftet med detta lärdomsprov är att försöka komma fram till hur jag kan använda mig av min kunskap i mitt teaterarbete framöver – Vad är min syn på hur teater ska vara för tillfället? Jag försöker reda ut var jag personligen står i mina åsikter och hur jag kan möta andras åsikter. Jag är specifikt intresserad av att hitta en balans mellan den psykologiska realismen och det fysiska uttrycket! Jag ”jämför” mig som ung kvinna idag, med Stanislavskij, Tjechov, Meyerhold och Grotowskij - ”Äldre män” som levde för hundra år sedan! Är ett möte i våra teatersyner överhuvudtaget möjligt? Var och hur i så fall? I huvudfokus står mina egna erfarenheter och tankar, och det är i mig själv jag forskar. Att jämföra tankarna och åsikterna med andra, ger en bra grund för diskussion.
Teater Mestola tunsi tarvetta etsiä uusia markkinoita suomenruotsalaiselle teatterille Norjassa ja Ruotsissa. Ryhmä halusi tutkia onko suomenruotsalaiselle teatterille yleisöä muissa pohjoismaissa, kun markkinat Suomen pääkaupunginseudulla näyttivät supistuvan. Keväällä 2010 ilmaantui mahdollisuus viedä esitys Eugen Schauman Osloon ja Tukholmaan. Finsk-Norsk institutet ja Teater Mestola vastasivat yhdessä kiertueesta. Esitys näytettiin kaksi kertaa Grusomhetens Teaterilla Oslossa sekä kaksi kertaa Teater Perolla Tukholmassa. Opinnäytetyöni on raportti tästä projektista. Tarkoitus on luoda Teater Mestolalle pilotti, jota voidaan myöhemmin käyttää mallina mahdollisesti jatkuvassa kansainvälisessä toiminnassa. Työni perustuu käyttämäni kirjallisuuden lisäksi pääosin omiin työkokemuksiini, joita olen kerännyt vuosien varrella teatterituotantojen parissa. Teen raportin tilaustyönä Teater Mestolalle. Kiertue oli menestys. Teater Mestola sai selvän vastauksen kysymykseen, onko suomenruotsalaiselle teatterille yleisöä Ruotsissa ja Norjassa: kyllä on! Parasta projektissa ”Pohjoismainen kiertue esityksellä Eugen Schauman”, ja ylipäätään työnteossa Teater Mestolassa, on ollut se, että meillä on koko ajan ollut hauskaa. Meillä on työryhmässä hyvä yhteenkuuluvuus eikä riitoja oikeastaan ole ollut. Kun työskentelee ryhmässä ja vielä vapaalla teatterikentällä, jossa palkka ei aina ole varma asia, on ilmapiirillä hyvin suuri merkitys. Tämän kanssa meillä ei ollut lainkaan ongelmia. Lyhyesti sanottuna: vaikka projekti oli niin tuotannollisesti kuin taloudellisestikin menestys, on tämän kaltaisia hankkeita aivan turha toteuttaa, jos prosessista ei nauti.
Poetics and Politics. AugustoBoal and the Theatre of the Oppressed deals with the ideas and methods of the Brazilian author, director and theatre theorist Augusto Boal. The main purpose of the thesis is to give a description of what can be characterized as the poetics of Augusto Boal. What is the specific nature of his theatre methods and in what way do they differ from traditional theatre? How do these methods actually work? What is the overall intention of the Theatre of the Oppressed? As objects for my research I have selected Forum Theatre and Rainbow of Desire. The reason for this choice is partly that the two methods mentioned have become the most widespread among Boal's theatre forms, partly that they complement each other, the former being a method that works with problems of the material world, in realistic action-based narratives; the latter being an expressionistic analytical method, designed to deal with psychological problems and internalized oppression. Going from a micro- to a macro-level, I first examine the theatrical text of both forms, which in this case includes not only the verbal narrative, but also the performance itself and the setting of it, and even the implied conditions of the whole theatrical situation. Secondly, I turn to the encounter between the text and its actual recipient in the theatrical space. What happens, psychologically, when the observing, but passive spectator is turned into the actor of the play? Thirdly, I discuss the ideological and political implications of the Theatre ofthe Oppressed in real life. The way I interpret Boal's poetics, this is of vital importance. The purpose of the Theatre of the Oppressed is not anything resembling l'art pour l'art. In the contrary, its intention is to teach the oppressed the use of theatre as a martial art, so that they can fight and break the oppression in a social context of the real world. Thus the title Poetics and Politics.Poetikk og politikk. Augusto Boal og De undertryktes teater handlar om den brasilianske författaren, regissören och teaterteoretikerna Augusto Boals idéer och metoder. Huvudsyftet med avhandlingen är att beskriva det som kännetecknar Augusto Boals poetik. Vad kan sägas karaktärisera metoderna och hur skiljer de sig från traditionell teater? Hur fungerar dessa metoder? Vad är det övergripande syftet med De undertrycktas teater? Som forskningsobjekt har jag valt forumteater och Rainbow of desire. Motiveringen för valet av just dessa är dels att de två nämnda metoderna har blivit de mest spridda av Boals teaterformer, dels att de kompletterar varandra. Den första är en metod som arbetar med problem i den materiella världen, i form av realistiska handlingsbaserade narrativer; den andra är ett expressivt analytiskt redskap, formgivet för att hantera psykologiska problem och internaliserat förtryck. Jag rör mig från mikro- till makronivå på så sätt, att jag för det första undersöker de båda formernas teatertext, som i detta fall inkluderar inte enbart den verbala berättelsen, utan också föreställningen och dess kontext, och t.o.m. de implicerade villkoren för hela teatersituationen. För det andra fokuserar jag på vad som sker mellan texten och dess aktuella mottagare på teaterscenen. Vad händer, psykologiskt sett, när den observerande, men passiva åskådaren förvandlas till skådespelare i föreställningen? För det tredje diskuterar jag de ideologiska politiska implikationerna för De undertrycktas teater med tanke på det verkliga livet. Detta är av central betydelse för det sätt på vilket jag tolkar Boals poetik. Syftet med De undertrycktas teater är inte något som liknar l'art pour l'art. Syftet är helt motsatt genom att dess avsikt är att undervisa de förtryckta att använda teater som kampkonst, så att de kan bryta förtycket i en social kontext i den verkliga världen. Därför titeln Poetik och politik.
I avhandlingen har jag undersökt vilken inverkan den sparsamma användningen av musik har på atmosfären i spelet Bloodborne (2015). Avhandlingens syfte är att klargöra hur spelljudets olika aspekter, i ett spel där musik används sparsamt, skapar en upplevelse som är rik på atmosfär och engagerar spelaren. Den huvudsakliga forskningsfrågan för avhandlingen är: Vilken inverkan har den sparsamma användningen av musik på spelets atmosfär? Avhandlingens teoretiska referensram består av spelljudsteori, funktionsteori och teori om multimodalitet i spel. Till kategorin spelljudsteori hör teori om musikalisk texturering, dynamisk musik och interaktivitet. Funktionsteorin består av olika perspektiv på spelljudets och spelmusikens funktioner. Teori om schizophoni, synchresis och multisensorisk integration behandlar multimodalitet i spel. Det här är de teorier jag använder som en grund för min analys. Materialinsamlingen har skett genom att spela in mitt spelande och genom att tillämpa metoden analytiskt spelande. Med den här metoden har jag kunnat klassificera ljudens och musikens funktioner i spelet, var ljud och musik förekommer, när ljud och musik förekommer och hur de samspelar med spelandet, samt spelvärlden. Materialet jag analyserar innehåller ljud och musik från olika situationer i spelandet. Jag har samlat in ljudeffekter från olika situationer i spelet, bakgrundsljud från flera av spelets nivåer, och spelkaraktärers och fienders ljud. Ytterligare har jag samlat in bakgrundsmusik från två av spelets nivåer. Jag analyserar även två kampsituationer där det förekommer musik. Analysen visar att även om musikanvändningen i spelet är sparsamt, lider inte atmosfären eller spelarens engagemang på grund av det här. Både ljudeffekter och bakgrundsljud används som en ersättning för avsaknaden av musik. Den visuella aspekten har en definitiv atmosfärskapande funktion, och tack vare att spelljudet i alla situationer är kongruent med det visuella, skapas en rik atmosfär och en trovärdig spelvärld. Spelkaraktärerna och fienderna fyller också en funktion i atmosfärskapandet. De icke-spelbara karaktärernas röster används för att skapa inlevelse och spänning. Hur en röst låter är avgörande för den atmosfär som spelskaparna vill åstadkomma. Fienderna skapar atmosfär och spänning genom att vara visuellt skräckinjagande, och ha ljud som understöder det här. Det går även att konstatera att den musik som finns i spelet, används i situationer som kräver en specifik atmosfär eller intensitet. Musikanvändningen är sparsam, men viktig i atmosfärskapandet.
Tämän opinnäytetyön tarkoituksena on tutkia opiskelijoiden kokemuksia draamastrategia-ryhmäroolin käytöstä Wasa Teaterin Hemsång- näytelmän yleisötyössä. Yleisötyön kohderyhmän muodostivat peruskoulun 7 – 9 luokat sekä lukiot ja ammattikoulut. Opiskelijat osallistuivat yleisötyön työpajaan ennen tai jälkeen teatteriesityksen. Työpaja koostuu prosessidraamasta ja opiskelijat saavat ryhmäroolin. Opinnäytetyön tavoitteena on myös tutkia miten opiskelijoiden osallistuminen työpajaan vaikutti heidän kokemuksiinsa Hemsång- näytelmästä. Opinnäytetyön tutkimusmenetelmiä ovat opiskelijoiden ja opettajien täyttämät palautelomakkeet, työpajan kuva- ja videomateriaali sekä kootut muistiinpanot. Tuloksien mukaan suurin osa osallistujista suhtautui ryhmärooliin positiivisesti ja ryhmärooli toi heidät lähemmäksi näytelmän teemoja. Opinnäytetyön johtopäätös on että ryhmärooli saavutti tavoitteensa ja toimii näin ollen sekä pedagogisena että taiteellisena työvälineenä.
Työskenneltyäni näyttelijänä Turteaternin esityksessä ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” tulin tietoiseksi olosuhteista joihin näyttelijä törmää joutuessaan näyttelemään murteella, joka ei ole hänelle luontainen. Esityksen käsikirjoitus oli kirjoitettu Västerbottenin murteella, jolla kyseinen esitys myös näyteltiin. Tämän aineen tarkoitus on myös kiinnittää huomiota suomenruotsalaisten näyttämöiden heterogeniseen näyttämökieleen. Vertaamalla omia kokemuksiani sekä näyttelijäntyötä että kielisosiologiaa käsitteleviin lähdeteoksiin olen pyrkinyt valaisemaan osaa niistä haasteista, joita näyttelijänä kohtaa työssään murretta puhuvien roolien parissa. Loppupäätelmäni on, että näyttelijän tulisi valmistuttua ääntämistä murteeseen, harjoitella kyseistä murretta, ennen kuin hän saa käsikirjoituksen ja täten välttää tilannetta jossa eri impulssit, vaikutelmat tai muut häiriötekijät koskien ääntämistä estäväevät näyttämöllistä läsnäoloa tilanteessa. Näyttelijän tulee tehdä työtä sen eteen, että hänen työkalunsa, eli kehonsa on hyvin treenattu ja mukautuva hänen kohdatessa uusia rooleja, eli uusia tapoja puhua, esimerkiksi eri murteita.
Opinnäytetyöni kirjallisessa osiossa tarkastelen taiteellisen opinnäytetyöesitykseni In the Dark Room tekoprosessia, valintoja sekä toteutumista esityksenä. Taiteellinen opinnäytetyöni on esitys, jonka valmistamisen lähtökohtana toimi amerikkalaisen kuvataiteilija-elokuvaohjaaja David Lynchin ohjaama elokuva Inland Empire (2006). Luvussa kaksi avaan käsitteiden aristotelinen teatteri, nykyteatteri, draaman jälkeinen teatteri, performanssi ja kuvateatteri piirteitä, ja totean, että lopputyöesityseni sisälsi elementtejä ja ominaisuuksia näistä kaikista teatteritaiteen eri suuntauksista. Luvussa kolme tarkastelen sisältölähtöisen/aihelähtöisen, muotolähtöisen ja ydinkuvalähtöisen lähestymistapojen eroja ja yhtäläisyyksiä erilaisia lähteitä apuna käyttäen. Käsittelen myös reflektoinnin ja työpäiväkirjamerkintöjeni avulla sitä, miten olen esitystä työstänyt ja miten olisin mahdollisesti voinut enemmän käyttää hyväkseni aihelähtöistä ohjaajan työkalua. Luvussa neljä kuvaan elokuvan Inland Empiren juonta ja hieman sitä, mitä dramaturgisia valintoja tein suhteessa elokuvaan. Luvussa viisi kerron konkreettisin esimerkein miten toteutin In the Dark Room -esitykseen kohtauksia ja elementtejä elokuvan pohjalta. Kyseisessä luvussa käsittelen muun muassa äänimaailmaa, lavastusratkaisuja ja erilaisten tunnelmien toteuttamista esityksessä. Luvussa kuusi käsittelen omaa ohjaajuuttani peilaten sitä saamaani teatteri-ilmaisun ohjaajan koulutukseen. Pohdin myös sitä, mikä olisi ollut hedelmällisin tapa ohjata näyttelijää ja käsitellä tekstiä, kun kyseessä on In the Dark Roomin kaltainen esitys. Lopuksi totean, että opinnäytetyöni kirjoittaminen on toiminut erinomaisena reflektointivälineenä oman oppimisen sekä ohjaajantaitojen ja työkalujen kehittämisessä.
Slutarbetet kommer att handla om genusproblematik på teaterscenen. Detta undersöks med hjälp av litteratur, egna erfarenheter och ett konstnärligt slutarbete. Syftet är att lyfta fram återkommande genusfrågor på teaterscenen som antingen är medvetna eller omedvetna. I det här sammanhanget lyfter jag fram två typer av reciprok problematik. Den ena problematiken grundar sig i gestaltandet av kön på teaterscenen och den andra, om jämställdhetsfrågan på teatern som skola och/eller arbetsplats. Vidare ser jag på undersökningar och metoder som kunde hjälpa till att medvetandegöra och motverka en klichéartad scenframställning och en ojämställd bransch. Exemplen som jag hänvisar till är inom ramen för Yrkeshögskolan Novias utbildningsprogram i scenkonst, samt ur mina litteraturkällor. I texten tar jag upp några problem som vi ofta och omedvetet stöter på då teater och genus hamnar i samma kontext. Jag söker inte efter några universella sanningar eller rättesnören. Detta är en ständigt pågående undersökningsprocess för oss alla. Jag tror man bör reflektera över ens egna förstahandsval, t.ex. i en improvisation, och se att de ofta är genomsyrade av genusnormer. Genom att medvetandegöra förstahandsvalen i ett gestaltningsarbete, tror jag att man kunde uppnå en helt ny bredd av gestaltning. För att förändring ska ske krävs dock att alla är med och tar sitt ansvar.My final work will focus on gender issues on stage. This is examined through literature, personal experience and an artistic, practical degree. The aim is to highlight recurring gender issues in the theatrical space that is either conscious or unconscious. In this context, I deal with two types of reciprocal problems. One problem is based on the depiction of gender on the stage and the second, on gender equality in the theatre as a school and / or workplace. Furthermore, I look at studies and methods that could help to raise awareness and prevent a clichéd stage performance and an unequal industry. The examples to which I refer are in the context of the University of Applied Sciences program in the performing arts, and my literature. In the text, I will mention a few problems that we often and unwittingly encounter when drama and gender are in the same context. I do not search for some universal truths or precepts. This is an ongoing investigation process for us all. I think you should reflect on one's own first choices, for example in an improvisation, and see that they are often imbued with gender norms. By raising awareness about one’s primary choices in an impersonation work, I think we could reach a whole new breadth of impersonations. To make change possible, requires that everyone take responsibility.
Syftet med denna uppsats är att beskriva och reflektera över det mottagande publikarbetet kring teateruppsättningen Utrensning av Sofi Oksanen fick. Inledningsvis redogörs teoretiskt för vad publikarbete i samband med teaterföreställningar innebär och varför det görs. Därefter behandlas utformningen av ett publikarbete; ett studiematerial för gymnasieelever. Studiematerialet samanställdes genom forskning och utprövning av lämpliga arbetsuppgifter. Vidare återges hur studiematerialet användes i praktiken, i form av ett förarbete inför föreställning. En viktig del av denna uppsats är receptionsanalyserna. Respons samlades in från de elever som deltog i förarbetet. Samtidigt inhämtades även, via en enkätundersökning, information om hur gymnasielärare använt sig av studiematerialet. En analys av dessa svar gjordes för att försöka finna ut hur bekanta elever och lärare är med publikarbete och dess syfte. På basen av responsen och analysen av denna konstaterades att det finns ett stort behov av och intresse för publikarbete. Konstfostran i samband med en konstupplevelse stöder den personliga utvecklingen.The purpose of this paper is to describe how audience development was conducted in relation to the theatrical performance Purge by Sofi Oksanen, and to reflect on the reception that it received. Firstly this paper describes in theory how and why audience development is conducted in relation to theatrical performances. Thereafter the audience development in relation to the play Purge is discussed. Measuring this development consisted of educational tasks intended for high school students. An important part of this paper is the reception analysis. The analysis is based on information gathered from two feedback surveys, one that was handed out to the high school students and another that was handed out to the teachers. The intention of these feedback surveys was to find out how familiar students and teachers were with audience development and its purpose. The conclusion, based on the feedback and the results of the analysis, is that audience development is needed and that education in cohesion with an art experience is beneficial for one’s personal development.
Det här är en undersökning om hur en folksaga formas till en barnpjäs. Folksagor har berättats och berättas fortfarande på olika sätt för barn. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur folksagan ”Hans och Greta” formas till en barnpjäs. Jag gör en jämförelse med folksagan, bilderboken, teatermanuskriptet och teaterföreställningen, som jag gjort ett fältarbete på. Tema-analysen fokuserar sig på berättelsens karaktärer, men också på de teman som sagan och pjäsen för fram. När jag utför den narrativa analysen använder jag mig av strukturalisten Vladimir Propps 31 funktioner. Jag använder mig även av Bruno Bettelheims psykoanalytiska teorier om barn och sagor, för att se om det går att använda både strukturalism och psykoanalys.
Undersökningen kartlägger hur kompetent och tillmötesgående läraren ter sig i elevens ögon samt vilka de möjliga styrkrafterna kunde tänkas vara som påverkar elevens belåten-het samt val av musikläroinrättning och även håller denne kvar där. Enkätundersökningen genomfördes under våren 2018 vid de åtta läroinrättningar som anordnar grundläggande musikundervisning i Vasa. Den kvantitativt genomförda undersökningen är upplagd uti-från elevens synvinkel. Det vetenskapliga målet är att förklara ifall nivån av musikpeda-gogens musikutbildning har ett betydande samband med att eleven motiveras och känner sig belåten med undervisningen. Huvudbegrepp är utbildning, pedagogiskt ledarskap, beredskap och resultat. Det explorativa beskrivandet utgör grunden för analysen. Teori-bildningen utgår från antagandet att eleven inte nämnvärt bekantar sig med läroinrätt-ningens undervisningsutbud och förlitar sig på att undervisningspersonalen är kompetent. Vidare antas att eleven inte känner till skillnaderna inom läroinrättningarnas profileringar och att pedagogerna antas ha personliga, dolda mål som styr deras undervisning. Jag har ett intresse att utreda vad som styr elevens val av studieplats. Undersökningen söker svar på bl.a. huruvida musikpedagogens erhållna nivå av musikutbildning har något samband med elevens val av studieplats. Det är också av intresse att finna de orsaker som styr och fördelar elevflödet mellan de olika musikläroinrättningarna i Vasa. Vidare under-söks huruvida musikpedagogens nivå av musikutbildning och benägenhet till att uppträda påverkar elevens belåtenhet angående den erhållna musikundervisningen. Undersöknin-gen strävar även till att utreda huruvida musikpedagogen drivs av egna, dolda mål som formar pedagogiken enligt vad pedagogen själv är intresserad och vill lära ut. Resultaten visar bl.a. att eleverna har en bra förhandsuppfattning om verksamhetsformen inom läroinrättningen redan innan studierna inleddes. Elevens val av läroinrättning påverkas av dess läge samt föräldrarnas vänkrets´ rekommendationer. Även åsikter hos syskon och vänner som studerar eller studerat vid läroinrättningen inverkar. Det hittas inga betydande samband mellan lärarens nivå av musikutbildning och elevens val av studieplats eller belåtenhet angående den erhållna undervisningen. Däremot förekommer en stark korrelation mellan belåtenheten och hur ofta läraren offentligt uppträder. Sakkunskapen, lärarens sakligt vänliga lynne och framför allt dennes förmåga att uppmärksamma elevens önskemål och behov kan således tolkas höra till de viktigaste sporrande faktorerna inom pedagogiken. Resultaten visar dock att läraren ofta verkar enligt egna, dolda mål som styr pedagogiken.
Detta arbete är ett försvarstal till den gamla teaterformen, pantomim. Pantomim är en konstform som baserar sig på gestspråk och mimik. I dagens läge verkar pantomimen vara väldigt omodern, men för mig är den en av de mest intressanta teaterformerna. Därför har jag valt att undersöka hur man kan använda sig av pantomimen i dagens teater. I texten redogör jag för och beskriver pantomimens grundtekniker och arbetsmetoder. Som bas för arbetet har jag använt mitt konstnärliga slutarbete, som är en fysisk teaterföreställning med pantomimen som grund. Jag berättar även om arbetsprocessen inför föreställningen och om de problem som uppstod. Jag har intervjuat fem personer om deras åsikter om pantomimen för att få en överblick över vad människor har för uppfattning om denna form av framställningssätt idag. Som slutsats har jag kommit fram till att det verkligen är dags för en återuppfödelse för pantomimen.This work is a defense speech to the old theater form of pantomime. Pantomime is an art form which is based on gestures and facial expressions. Nowadays pantomime seems to be out of date, but in my point of view it is one of the most interesting forms of theater. That is why I have chosen to write about how to use pantomime on a modern theater stage. In this text I describe and explain the fundamental techniques of pantomime and its work methods. As a foundation for this work I have used my artistic exam, which is a physical theater performance based on pantomime. I also explain about the work process of the performance and about the problems that occurred. I have interviewed five persons about their opinions of pantomime to get an overview of peoples perception about the theatre form. I have come to the conclusion that it is time for the revival of pantomime.
Kirjallinen lopputyöni kertoo produktion työstämisestä täysin ilman käsikirjoitusta ja inspiroivaa tekstiä, eli improvisoiden. Vertaan Jacques Lecoqin ja opettajani Maya Tångeberg-Grischinin metodeja ja työtapoja omaan tapaani työstää taiteellinen lopputyö. Alussa kerron Lecoqin metodeista ja aiemmista kokemuksista tehdä improvisoitua näytelmää. Neljännessä luvussa tarkastelen tietäni valmiiseen produktioon. Vertaan omaa tapaani Lecoqin tapaan tehdä töitä käyttäen apuna muiden teatteritaiteilijoiden, kuten Grotowskin sekä Decroux’n mielipiteitä. Viidennessä ja viimeisessä luvussa arvioin lopputyötäni. Pohdin mikä oli vaikeaa ja mitä tekisin toisin. Kerron myös mitä vaikeuksia matkalla kohtasin ja miten ne selvitin. Esimerkiksi mistä aloittaa päätettyään olla käyttämättä käsikirjoitusta, tai kuinka valita improvisaatioista parhaat palat ilman palautetta antavan ohjaajan tukea. Lopuksi totean, että Lecoq ei anna valmiita aineksia näyttelijäksi tai näytelmäksi vaan perustan, josta kukin voi muokata omanlaisensa teoksen.
Opinnäytetyön tavoitteena on tutkia voiko pedagoginen näytelmä seksuaalisuudesta olla sekä viihteellinen että opetuksellinen. Syy ja kannustin tämäntyyppiseen teatterimuotoon on koulujen kehitystarve seksuaaliopetuksessa ja halukkuuteni nostaa esiin pedagogisesti erilainen työkalu. Tekemäni tutkimus perustuu pääasiassa kyselyihin. Vastaajina olivat katsojat, jotka näkivät seksuaalisuusnäytelmän Konsten att veta (Tiedon taito). Näytelmää esitettiin neljä kertaa tammikuussa 2011. Kysely sisälsi yhden kysymyksen iästä, yhden kysymyksen sukupuolesta, kolme kysymystä näytelmästä sekä kolme kysymystä seksuaaliopetuksesta ja seksuaalisuudesta. Tulokset osoittavat, että pedagoginen lähtökohta antaa näytelmälle sekä taiteellista että opillista arvoa ja näytelmää voidaan myös käyttää täydentämään tavallista opetusta. Opetusarvoa saattaisi lisätä yhteistyö Draama Opetuksen kanssa.
Tillämpningen av traditionell indisk dansteater är problematisk för skådespelare. Denna problematik utforskas i detta arbete. I arbetet utgår jag från den traditionella södra indiska dansteatern kuchipudi. Mitt syfte är att undersöka processen från inlärning av en traditionell teknik till användning av tekniken på ett tillämpat sätt på scenen. Målet är att detta arbete ska stöda min utveckling i praktiken. Arbetet innehåller en beskrivning av begrepp, innebörden av tillämpning och den tekniska träningen jag har lärt mig i utbildningen vid Novias scenkonstlinje med inriktningen fysisk teater. Arbetet innehåller även en analys av vad Jacques Lecoq, Ariane Mnouchkine och Etienne Decroux anser om teknisk träning för skådespelare. Jag har sedan analyserat hur kuchipudi-träning förstärker skådespeleriet genom tio punkter samt analyserat svårigheter och möjligheter att tillämpa indisk dansteater på en europeisk scen.This work explores the problems an actor faces when applying traditional Indian dance theatre to a European stage. In this work, I adopt the traditional south Indian dance of kuchipudi. My purpose is to explore the process of learning a traditional technique to use in an applied manner on stage. The goal is that this work will support my development as an actor in practice. The work contains a description of the concepts, the meaning of the application and the technical training I learnt at Novia Scenkonst inriktning fysisk teater. The work also contains an analysis of what Jacques Lecoq, Ariane Mnouchkine and Etienne Decroux think about technical training for actors. I have since analysed in ten points how kuchipudi training strengthens the acting, and also the difficulties and the opportunities arising when implementing Indian dance theatre on a European stage.
Avhandlingens syfte är att ta reda på hur en digital lärmiljö kan fungera som ett didaktiskt komplement vid undervisning av ett instrument under skolans musiklektioner. Genom att observera den egna undervisningen i musik i en skolklass där en digital lärmiljö använts har jag lyft fram iakttagelser av händelser som anses kritiska för utvärderingen av lärmiljön. Undersökningen är av kvalitativ karaktär där aktionsforskning legat som ansats för avhandlingen. Aktionsforskning bygger på att finna ett fokusområde för undersökning, varefter en fråga eller problemformulering utarbetas. Frågan prövas i praktiken och efter det följer en utvärdering och reflektion kring kritiska händelser som observerats i praktiken. En skolklass bestående av elever i årskurserna 3 och 4 har fungerat som respondenter för undersökningen. En del av eleverna i klassen har arbetat individuellt och försökt lära sig spela gitarr och elbas med hjälp av en digital lärmiljö som jag kallar för Musikskolan.fi. Genom att pröva och utvärdera lärmiljön under tre lektioner med eleverna har styrkor, svagheter och differentiering i användandet av Musikskolan.fi diskuterats. För att dokumentera lektionerna har videokamera använts som komplement till forskarens personliga observationer. Enligt de tolkningar och observationer som framkommit i denna undersökning kan Musikskolan.fi fungera bra som stöd och komplement till musikundervisningen, trots att en del förbättringsförslag angående interaktivitet och differentiering noterats. Lärmiljöns styrkor ligger i att elever kan arbeta individuellt med läromedlet och ett instrument. Dessutom kan läraren använda sig av verktyget för att ackompanjera eleverna i sång och spel. En av nackdelarna är att det krävs en hel del förkunskaper om musikteori och visuell tolkningsförmåga av eleven för att han eller hon ska kunna utnyttja verktyget till dess fulla potential. Genom tillägg av fler funktioner, som möjligheten att justera tempo på musiken som verktyget spelar upp, kunde lärmiljön bättre stöda elevers skillnader i färdigheter och bidra positivt till differentiering av musikundervisningen.
Under våren 2018 påbörjade jag min arbetspraktik på Teaterhögskolan vid Helsingfors konstuniversitet för projektet Teaterdagarna & S110 som pågick 18-19 november 2018. Projektet Teaterdagarna & S110 var placerade på Cefisto rf. teaterdagar som är ett seminarium för alla finlandssvenskar inom teaterfältet och vars syfte är att skapa kontakt mellan teateranställda runt om i landet och ge möjlighet till idéutbyte. S110 var benämningen på 110-årsjubileet för det svenska utbildningsprogrammet för skådespelarkonst. Projektet används som ett praktiskt arbete i mitt examensarbete som beksriver en kvalitativ fallstudie kring arbetsprocessen. Jag använde mig även av observation och diskussion för evaluering av projektet. I texten beskriver jag de olika arbetsmoment jag hade ansvar för under projektets gång. Dessa var bland annat konceptualisering samt att skapa en långsiktig plan för innehållet i evenemanget Teaterdagarna & S110, att uppdatera alumnregistret för utskick av inbjudningar till evenemanget, uppdatera mig på de nya GDPR direktiven, dokumentation av projektet genom praktikdagbok, fotografier och videoinspelningar. Andra arbetsmoment var att bygga upp anmälningsformuläret för evenemanget i programmet Lyyti, att vara i kontakt med cateringföretag om offerter samt att göra en uppskattad uträkning på ett helhetspris, att utreda utskänkningslagstiftningen och det praktiska angående alkoholförsäljning under kvällsfesten. I arbetet ingick även att koordinera S110-jubileumsutställningen med fotografier, videomaterial med olika inspelade övningar samt rekvisita från de gångna åren. Teaterdagarna & S110 – jubileet genomfördes planenligt och evenemanget höll budgeten. Deltagarantalet uppgick till hela 230 unika besökare under de två dagarna, vilket var flera än vad som hade uppskattats. Deltagarna var nöjda evenemanget som helhet. Av intervjusvar framgick att evenemanget hade varit lyckat och innehöll intressant program. Jag hade själv uppnått mina målsättningar för projektet genom att delta i en långsiktig planering där jag använde mig av mina professionella beslut som producent i processen samt vid konceptualiseringen av evenemanget. Utöver det fick jag även kunskaper i användningen av Lyyti, lagstiftningen om alkoholservering samt marknadsföring.
Opinnäytetyö kuvaa ilmiötä, jossa esitystaide sijoitetaan klubikonseptiin. Työ on kvalitatiivinen tutkimus, jossa on haastateltu kolmea toimijaa Helsingissä. Tutkimuksessa esitellyt tapahtumat ovat Kudosklubi, Woyzeck.Nyt ja Helsinki Meeting Point. Opinnäytetyön tavoitteena on määritellä tapahtumagenre käyttäen apuna sekä kolmea edellä mainittua tapausta että esimerkkejä lähihistoriasta. Genren ja kentän ominaisuudet kuvataan ja niitä verrataan toisiinsa. Vertailussa on painotettu yleisön asemaa tapahtumassa, markkinointia sekä toimijoiden kannustimia ja motivaatiota. Selvityksen tarkoitus on löytää keinoja, joiden avulla yleisö saataisiin kiinnostumaan sellaisesta esitystaiteesta, joka usein koetaan käsittämättömänä, elitistisenä tai tylsänä. Sijoittamalla esitys klubitapahtumaan on tarkoitus laskea kynnystä tulla katsomaan esitystä ja tavoittaa yleisö, joka ei yleensä esitystaidetta katso. Ilmiötä esitellään ensin historiallisten esimerkkien avulla. Sen jälkeen aihetta problematisoidaan sisällön ja sisältöä selittävien käsitteiden mukaan. Käsitteet selitetään erillisessä luvussa. Haastattelujen perusteella esitellään genren erityisominaisuuksia, jotka muodostavat tutkimusaiheen kentän. Tutkimuksesta saatujen tulosten mukaan konsepti esittävien taiteiden klubeissa perustuu sekä järjestäjien haluun kokea että antaa yleisön kokea taiteellista ilmaisua hedonistisessa ympäristössä. Merkkejä siitä, että myös rahoittajat ovat huomanneet konseptissa potentiaalia, on nähtävissä.
Opinnäytetyössäni tutkin millaisia samankaltaisuuksia ja eroavaisuuksia löytyy vapaan kentän teattereissa Suomessa ja Ruotsissa. Olen tutkinut neljän eri teatterin toimintaa ja rahoitusta ja näin määritellyt teattereiden rahoitusmallit. Tämän jälkeen olen vertaillut teattereiden rakenteellisia eroja ja rahoitusmalleja keskenään. Menetelmänä työssäni olen käyttänyt kvantitiivista tapaustutkimusta. Materiaalin olen saanut tilipäätöksistä, toimintakertomuksista, tilastoista ja muista tiedoista teattereiden toiminnasta. Näitä tietoja olen käyttänyt teattereiden keskeisten erojen havainnollistamiseen. Blaue Frau, Ryhmäteatteri, Teater 23 ja Dramalabbet ovat ne teatterit, joita olen työssäni tutkinut. Tutkimuksen tarkoitus on selventää kenttien eroavaisuuksia ja samankaltaisuuksia, sekä tutkia minkälaisia rahoitusmalleja kyseessä olevien maiden vapaalla kentällä löytyy. Tulokseni osoittavat että tutkittujen teattereiden väliset erot ovat pieniä ja että teattereiden rahoitusmalleja ei voi erottaa vain toimitusmaan perusteella. Tekijä, joka määrittää teattereiden rahoitusmallit ovat niiden rakenteet ja koot. Teattereiden rakenteelliset erot ja rahoitusmallit ovat keskeisiä tutkimuksessani.
Detta examensarbete utforskar och redogör för tre stridskonster och deras förmåga att förbättra skådespelarens kropp och därigenom det konstnärliga arbetet. De tre stridskonsterna är capoeira, Kalarippayattu och Kung Fu. Jag har utforskat stridskonsterna praktiskt genom träning och genom tillämpning av stridskonsterna i mitt skådespelararbete och i mitt arbete med koreografi. Jag har gjort ett konstnärligt slutarbete, där jag har utforskat olika dramatiska uttryck som stridskonsterna kan ge när man kombinerar dem med text, musik och ljussättning. Jag har läst litteratur som behandlar de olika stridskonsterna och har insett att man därigenom kan få en teoretisk uppfattning om hur de fungerar, men man kan inte göra en helhetsbedömning innan man har tränat dem själv under en längre tid. Litteraturen som jag har läst understryker dock en del av de saker, som jag har kommit fram till under mitt utövande av dessa stridskonster. Slutresultatet av mitt konstnärliga och skriftliga slutarbete är en redogörelse för hur man med fördel kan använda sig av stridskonst inom skådespelararbete. Detta är inte en heltäckande slutsats, men en början på någonting, som i framtiden mycket väl kan komma att bli en metod för skådespelarträning.This thesis explores and describes three martial arts and their ability to improve the actor's body and thus the artistic work. The three martial arts are capoeira, Kalarippayattu and Kung Fu. I have explored the martial arts through training and application of the martial arts in my acting work and in my work with choreography. In the artistic part of my thesis, I have explored various dramatic expressions that martial arts can bring when combining them with text, music and lighting. I have read literature on the various martial arts and have realized that one can thereby obtain a theoretical understanding of how they work, but it is not possible to make an overall assessment before one has trained them for a longer time. The literature that I have read however points out some of the things that I have found during my practice of these martial arts. The result of both the artistic and theoretic part of my thesis is a statement of how you can benefit from the use of martial arts in the actor´s work. This is not a complete conclusion, but a beginning of something, which in the future may well be a method for actor training.
Opinnäytetyössäni kuvailen ja analysoin prosessiani "À bon chat, bon rat" -radiodraaman valmistamisessa. Olen käyttänyt aineistoa taiteellista opinnäytetyöstäni sekä teatterikirjallisia lähteitä pohjana tutkimukselleni. Tarkoitukseni tällä työllä on antaa kuva taiteellisesta opinnäytetyöstäni, käsikirjoituksesta lähtien lopullisen työn leikkaamiseen. Tutkin sitä, kuinka paljon tietoa pitää antaa yleisölle sekä haasteita ja ongelmia, joita nousi tuottaessani yksin radiodraamaa. Kokonaisvaltainen loppupäätelmäni on, että radiodraama on tarkka taiteenmuoto, jossa on todella tärkeää, mitä valitsee kertoa, mitä valitsee vihjata ja että jopa pienimmillä yksityiskohdilla voi olla suuri merkitys lopputulokseen.
Kulturfabriken Korjaamo organiserade teaterfestivalen ”Stage på svenska” i mars 2011. Syftet med mitt examensarbete var att bidra till planeringen och genomförandet av en reklam- och promotionkampanj för teaterfestivalen ”Stage på svenska 2011” på bästa möjliga sätt. Meningen var att hjälpa Korjaamo med att ordna kampanjen praktiskt, evaluera kampanjen och ge eventuella förbättringsförslag som kan bidra till framtida kampanjer för liknande evenemang på Korjaamo. Teoridelen behandlar sådana begrepp som kampanjplanering, festivaler, konstmark-nadsföring, karakteristiker av målgrupper, marknadsföringskanaler och metoder för att utvärdera och följa upp kampanjen efteråt. Den praktiska delen av arbetet innehåller dokumentation av kampanjens genomförande. Evaluering av kampanjen för ”Stage på svenska” inkluderar en analys av kundundersökningen med hjälp av ett statistiskt pro-gram SPSS samt resultatet av intervjun med Korjaamos marknadsföringsansvariga. Un-der diskussionsdelen ges en analys av kampanjen med förbättringsförslag till möjliga liknande kampanjer. Kampanjen för ”Stage på svenska 2011” hade planerats, genomförts och utvärderats. Resultatet visade att det som gjorts bra med kampanjen var den visuella delen och val av markandsföringskanaler. Det som man kan förbättra till nästa gång är tidsplanering och strategin. Med hjälp av detta arbete kan Korjaamo planera andra kampanjer för lik-nande evenemang mer effektivt.The cultural factory Korjaamo organized the theatre festival ”Stage på svenska” in March 2011. The goal with the thesis was to contibute to Korjaamos planning and organizing of an advertisement and promotional campaign for the theater festival “Stage på svenska 2011” in the best way. The idea was to help Korjaamo with arranging of the campaign on practice, to evaluate the campaign and to provide some suggestions that may contribute to future campaigns for similar events in Korjaamo. The theories deal with concepts such as campaign planning, festivals, the advertisement of arts, customer characteristics, marketing channels and methodology for evaluating the campaign results. The practical part of this thesis contains documentation regarding the implementation of the campaign. The evaluation of the campaign for “Stage på svenska” includes an analysis of the results of the customer survey, aided by the statistical pro-gramme SPSS, as well as an interview with the marketing executive of Korjaamo. In the discussion section, the campaign is analyzed, and suggestions for improvements of the campaign are given. The campaign for "Stage på svenska 2011" had been planned, implemented and evaluat-ed. The results showed that the visual design and selection of markering channels was good. Though, for the next time time management and strategy for the campaign can be improved. Aided by this thesis, Korjaamo may plan campaigns for similar events more effectively.
Opinnäytteessäni tutkin yleisötyötä yleisesti mutta pääasiassa lapsiteatteri Himmel och Pannkakanin kannalta. Tuotannon totetutti Anja Bargum ja Åsa Wallenius yhteystyössä Nylands Svenska Ungdomsförbundetin kanssa. Tutkin yleisötyön vaikutuksia havaintojen, haastattelujen ja kyselyjen kautta. Otan esille myös eri esimerkkejä yleisötyöstä muista taidelaitosksista. Työni tavoitteena on saada aikaan projektiraportti jota voi käyttää tilittäessään projektille myönnettyjä avustuksia, mutta myös raportti työryhmää varten jotta kaikki jotka ovat olleet osana projektia voisivat muodostaa käsitelmän siitä oliko projekti onnistunut vai ei.
Knappmikrofonernas inverkan på en teaterproduktion on tutkielma langattomien nappimikrofonien vaikutuk-sesta työprosessiin ja lopputulokseen näytelmässä ”Tove”. Työssä käydään läpi miksi nappimikrofoneja tulee käyttää tietyissä tilanteissa ja mitä seuraamuksia ne aiheuttavat. Aihetta lähestytään kahdesta eri näkökulmasta: Ääniosaston sekä muiden osastojen. Tavoitteena on antaa teatterityöläisille sekä muille kiinnostuneille parem-paa tietämystä mitä mahdollisuuksia ja haasteita nappimikrofonit tuovat mukanaan ja että kysymystä tulisi lä-hestyä monesta eri näkökulmasta ennen kuin päätös niiden käytöstä tehdään. Koen että tämä päätös tehdään usein liian kevyesti ilman että seuraamuksia mietitään, josta syystä päätin kirjoittaa tästä aiheesta. Työ käsitte-lee eri työtehtäviä joita nappimikrofonit aiheuttivat sekä ääniosaston yhteistyötä muiden osastojen kanssa Svenska Teaternin näytelmässä ”Tove”. Pohjaksi lukijalle käydään läpi äänitekniikkaa sekä teoriaa äänenvah-vistuksesta. Ääniosaston työvaiheet käydään läpi koko tuotantojakson ajalta ja ääniosaston näkökulmasta selvi-tetään mitä haasteita aiheutettiin tuotannon muille osastoille valitsemalla nappimikrofoneja käytettävän. Työ selvittää myös mitä haasteita ”Tove” näytelmänä ja Svenska Teatern lavana aiheutti dialogin kuuluvuudelle ja miten haasteet ratkaistiin. Myöskin analysoidaan mitä olisi pitänyt tehdä eri tavalla jotta vahvistamaton dialogi olisi ollut mahdollista. Pääpaino on analyysissä, mitä etuja, taiteellisia vapauksia sekä haasteita nappimikrofo-nit aiheuttivat tuotannon eri osastoille. Lähteinä on käytetty pääasiassa omia kokemuksia ja havainnointeja tuo-tantokaudelta, sekä artikkeleita ja kirjoja jotka käsittelevät aihetta. Lähteenä on myös käytetty äänisuunnitteli-jan Jussi Matikaisen lopputyötä ”Äänen liike näyttämöllä”, joka käsittelee dialogin lokalisointia teatterilavalla. Tulosten selonteossa reflektoidaan taas prosessia ääniosaston ja muiden osastojen näkökulmasta. Näytäntökau-si käsitellään lyhyesti. Vaikka näytelmä voidaan katsoa valmiiksi sen tullessa ensi-iltaan, on jokaisella näytös-kerralla omat haasteensa jotka ovat suoria seurauksia niistä päätöksistä joita on tehty harjoituskaudella. Voi-daan myös todeta että nappimikrofonit eivät ole vain välttämätön paha jotta saataisiin dialogi kuuluviin, vaan niitä voi myös käyttää luovana elementtinä sekä ääniosasto että muutkin osastot. Koska kaikki osastot teatteri-tuotannossa ovat suorassa vuorovaikutuksessa toisiinsa, myös nappimikrofonien aiheuttamat vaikutukset ulot-tuvat pitkälle ääniosaston ulkopuolelle. Avain onnistuneeseen teatterituotantoon on toimiva kommunikaatio, tästä syystä tutkimus tästä aiheesta on tärkeää.