Kaikki aineistot
Lisää
Under den pågående coronaviruspandemin har det blivit uppenbart att vem som helst kan vara i risk för att bli smittad av en sjukdom. Detta är även sant för sjömän som för det mesta arbetar i en isolerade miljö där medicinsk sjukvård är begränsad. Medan covid-19 gör dagliga nyhetsrubriker började jag fundera över hur mycket sjömän vet om andra sjukdomar så som tropiska sjukdomar samt var deras kunskap om detta ämne börjar och slutar. I denna avhandling kommer vi att analysera och diskutera resultatet från en undersökning där 52 studenter från Aboamare deltog. Som studien visar anser de flesta studenter att de har lite till måttlig med kunskap angående ämnet och de är igenomsnitt inte oroliga för att bli sjuka medan arbetar ombord ett fartyg. Av de som delade med sin åsikt om det bör finnas mera fokus på tropiska sjukdomar i hälsoläran så svarade 50% ja och 50% nej.
Syftet med studien var att nå en djupare förståelse och sprida kunskap om den autoimmuna sjukdomen JIA. Genom studien sökte jag svar på hur det är att vara ett barn med JIA, hur det är att vara förälder till barn med JIA samt vilka upplevelser av vården det finns. Till följd av mer kunskap om JIA kan man som vårdare ge bättre stöd till det sjuka barnet och familjen. Studien utfördes med en netnografisk insamlingsmetod. Fyra bloggar och en diskussionstråd användes, två av bloggarna var skrivna av föräldrar till barn med JIA. Diskussionstråden och de andra två bloggarna var skrivna av barn med sjukdomen JIA. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk utgångspunkt i studien användes Erikssons (1993) teori om hälsa. I resultatet framkom det att barn med JIA upplever både fysiska och psykiska besvär så som smärta, trötthet, oro och maktlöshet. Barn med JIA upplever också att de är annorlunda på grund av olika begränsningar de har, som att de fysiskt inte orkar hänga med. Att försöka hålla fasad för att passa in i kompiskretsen är vanligt. Det framkom att föräldrar till barn med JIA upplever ovisshet, känsla av att vara otillräcklig, oro och trötthet. Både barn med JIA och föräldrar till barn med JIA lyfter fram att det inom vården finns många olika brister, exempelvis lång väntetid, dåligt med information och personalbrist.The purpose of this study was to reach a deeper understanding and spread knowledge about the autoimmune disease JIA. With the study, I wanted to investigate what it’s like to be a child with JIA, what it’s like to be a parent of a child with JIA, as well as what experiences they have of the care system. As a result of more knowledge about JIA you as a caregiver can provide better support to the sick child and the family. This study was performed with a netnographic collection method. Four blogs and one discussion board were used and two of the blogs were written by parents of children with JIA. The discussion board and the other two blogs were written by children with JIA. The collected data was analyzed with a qualitative content analysis. As a theoretical starting point in the study, Eriksson’s (1993) theory of health was used. The results showed that children with JIA experience both physical and psychological problems such as pain, fatigue, anxiety, and debility. Children with JIA feel that they are different because of various limitations they have, such as physically not being able to keep up with friends. Trying to keep a facade to fit in with the circle of friends is common. The results show that parents of children with JIA experience uncertainty, feelings of inadequacy, worry and fatigue. Both children with JIA and parents of children with JIA highlight that there are many different shortcomings in healthcare, for example long waiting times, poor information, and staff shortages.
Vaccinationsprogrammet har i väsentlig grad bidragit till att minska den dödlighet och sjukdomsbörda som orsakas av många smittsamma sjukdomar. I internationell jämförelse är vaccinationstäckningen i Finland alltjämt god. En särskild utmaning är dock det faktum att täckningen varierar mellan olika regioner och vacciner. Detta minskar nyttan av vaccinationerna och kan leda till att befolkningen utsätts för epidemier. I och med att sjukdomar som kan förhindras genom vaccination försvinner förlorar en del av befolkningen uppfattningen om hur allvarliga dessa sjukdomar är och vilken nytta vaccinerna ger. Via internet och sociala medier kan man enkelt sprida information som ifrågasätter nyttan av vaccinationer och överdriver deras möjliga skadliga effekter. Utöver ett försvagat förtroende för vaccinationer kan också utmaningar i hälsovårdssystemet leda till att en del av befolkningen inte får ett tillräckligt vaccinationsskydd. Sakkunniggruppen hade till uppgift att utreda hur man kunde förbättra vaccinationsprogrammets täckningsgrad. Olika utvecklingsförslag granskades utgående från lagstiftningen och den praktiska vaccinationsverksamheten. Gruppen bedömde med tanke på de grundläggande rättigheterna också vissa sociala förmåner för barn och familjer, tjänster för småbarnsfostran och utbildningstjänster samt möjligheten att ändra lagstiftningen om vaccinationsverksamhetens frivilliga karaktär. Arbetsgruppen föreslår flera olika åtgärder genom vilka vaccinationstäckningen kan förbättras ytterligare. Förslagen går ut på att utveckla servicesystemet, öka kunskapen genom utbildning, förbättra kommunikationen om vacciner och vaccinationer, stärka forskningen om genomförandet av vaccinationsverksamheten och utveckla lagstiftningen.
Reumaliiton julkaistun mukaan Suomessa noin 35 000 aikuista sairastun nivelreumaan. Joka vuosi sairastun lisäksi 1700 ihmistä (Reumaliitto, 2017). Tämä näyttää, että ihmisten määrä joilla on nivelreuman ongelmia lisääntyy vuosittain. Tämä sairaus vaikuttaa jokaiseen puoli ihmiselämästä kuten, fyysinen, psyykinen ja sosiaalinen hyvinvointi. Tämän kokeen tavoitteena oli kuvata sairaanhoitajan rooli ja täydentää tietoa nivelreumapotilaiden hoidosta. Jotta tarjota parempaa hoitoa, edistää terveyttä ja hyvinvointia. Laadullisen systemaattisen kirjallisuustutkimuksen tiedonkeruu tapahtui syksyn 2020 ja kevään 2021 välisenä aikana. Tulokset osoittivat, että sairaanhoitajan rooli nivelreumapotilaiden hoidossa sisältää opetuksen, neuvonnan, oireiden tunnistamisen ja taudin aktiivisuustason hallinnan. Tämän tuloksen lisäksi työ osoittaa, että nivelreumapotilaat pitävät sairaanhoitajan roolia kykenevänä tarjoamaan psykologista tukea ja luomaan suhteita, jotka perustuvat kunnioitukseen ja mahdollisuuksiin tehdä yhteisiä päätöksiä.
Antimikrobiella läkemedel, dit antibiotika hör, är en av de mest betydelsefulla medicinska uppfinningarna. Mikrober som blir resistenta, alltså motståndskraftiga mot antimikrobiella läkemedel, är ett hot mot människors och djurs hälsa överallt i världen. Därför lyftes bekämpning av resistens fram som det fjärde hälsotemat genom tiderna i föredragningslistan vid FN:s generalförsamling hösten 2016. Bekämpning av resistens måste ske i form av samarbete på alla nivåer i hela samhället. I bekämpningsarbetet ska människor, djur, livsmedel och miljön beaktas. Vikt ska fästas vid konstaterande av resistenta mikrober, förebyggande av spridning och bekämpning av infektioner och dessutom ska det säkerställas att antimikrobiella läkemedel används korrekt och ansvarsfullt vid behandling av människor och djur. I Finland används inte antimikrobiella läkemedel inom växtproduktionen, men ute i världen är situationen en annan. Därför ska även användning av antimikrobiella läkemedel inom växtproduktionen beaktas som en faktor som ökar resistensen. Resistensövervakningen mäter bekämpningsåtgärdernas effektivitet och konstaterar nya hot. Antimikrobiell resistens är ett globalt gränsöverskridande hälsohot som kräver kontinuerlig beredskap och bibehållande av en god bekämpningsnivå. Man måste kunna reagera snabbt på nya hot. I det här handlingsprogrammet beskrivs nuläget i Finland i fråga om bekämpning av antimikrobiell resistens. Åtgärdsförslagen fokuserar på korrigering av upptäckta brister och innehåller förslag på åtgärder som i fortsättningen kan användas för att stärka olika delområden av bekämpningen av antimikrobiell resistens.
Hotet om en influensapandemi är bestående. Därför måste vi förbereda oss mot en eventuell epidemi genom att utveckla både strukturerna inom social- och hälsovården, de sektorövergripande tillvägagångssätten samt säkerhetsupplagringen. Om en allvarlig pandemi blir verklighet, så leder det till ett nationellt undantagstillstånd som kräver särskilda åtgärder av statens förvaltning. Under en influensapandemi behövs det tillräckligt med arbetsför och motiverad personal inom social- och hälsovården som tar hand om dem som insjuknat. Arbetsgivarens uppgift är att skydda dessa arbetstagare som löper risk att smittas i sitt arbete. En uppdaterad version av den nationella beredskapsplanen för influensapandemi (STM 2012:9) publicerades sommaren 2012. Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) förutsatte då att också regionala och lokala pandemiberedskapsplaner ska uppdateras enligt den nationella planens riktlinjer. I den nationella beredskapsplanen presenterades ändå inte någon uppskattning över volymerna för de materiella anskaffningarna. Under vintern 2012 2013 bad flera sjukvårdsdistrikt och regionalförvaltningsverk ministeriet att utgående från influensapandemin 2009 2010, göra en enhetlig nationell uppskattning över de regionala anskaffningsbehoven av materiella ting såsom andningsskydd.