Kaikki aineistot
Lisää
År 1729 grundades ett svenskt konsulat i den osmanska lydstaten Alger, en av de fyra så kallade Barbareskstaterna. Till de svenska konsulernas uppgifter i Alger hörde bland annat överräckandet av så kallade fredsgåvor, friköpandet av svenska undersåtar som hamnat i algeriskt slaveri och förmedlandet av underrättelser gällande lokala händelser. Konsulerna skrev i sina rapporter till Kommerskollegium om till exempel samhälleliga utvecklingar, skeppstrafik och audienser med dejen, den algeriska härskaren. Dessa rapporter fungerar som källmaterialet för avhandlingen. Syftet med avhandlingen är att belysa de svenska konsulernas verksamhet i Barbareskstaterna, vilket uppfylls genom att tre forskningsfrågor ställs till materialet. För det första studeras konsulernas roll som diplomatiska representanter och fredsmedlare med en förankring i forskning om tidigmodern diplomati och europeiska diplomatiska förhållanden med Osmanska riket och Barbareskstaterna. För det andra undersöks på vilka sätt konsulerna arbetade för att skapa så kallad mänsklig säkerhet för svenska undersåtar, det vill säga hur de agerade för att beskydda svenska sjömäns liv och frihet och vilken roll de spelade i skapandet av ett system för mänsklig säkerhet för Sverige och även för det kollektiva kristna Europa. För det tredje analyseras konsulernas syn på Alger och dess invånare med avstamp i teorier om orientalism med betoning på Ann Thomsons forskningsresultat gällande den samtida europeiska intelligentians syn på Barbareskstaterna som tyranniskt styrda och stagnerade samhällen. Resultaten av undersökningen är att konsulerna spelade en avgörande roll för uppehållandet och bevarandet av Sveriges fred mer Alger i och med att deras fysiska närvaro och erfarenhet av islamiska diplomatiska konventioner gav dem möjligheter till att skapa personliga relationer till regenter och andra högt uppsatta personer. Dessa relationer var även viktigt för att konsulerna skulle kunna skapa mänsklig säkerhet, eftersom konsulernas yrkeskunskap i flera fall var det enda som stod mellan en tillfångatagen svensk besättning och slaveri. Konsulerna rapporterade dessutom om både de övriga europeiska makternas handlande och den algeriska kryssarflottans rörelser och fungerade således som en form av spioner, något som var typiskt för tidigmoderna diplomater. Det gynnade även konsulerna att rapportera på ett dylikt sätt, eftersom framhävandet av deras yrkeskunskap förstärkte deras oumbärlighet i Kommerskollegiums ögon. Ett ytterligare forskningsresultat är att den syn på Barbareskstaterna som framträder ur rapporterna inte skiljer sig märkbart från den samtida europeiska synen: Alger presenteras som ett stagnerat och tyranniskt samhälle som präglas av våld och som endast kan förbättras genom att det intas och kontrolleras av européer.
This essay brings out the cultural encounters which characterise the Enlightenment and the contemporary situation. The Enlightenment was an era when cultural encounters were on the rise, but it was also a time when racist attitudes were acceptable. This essay suggests, from a young history student's point of view, how we should deal with contemporary racism and cultural encounters and how can we critically view the racial attitudes which were characteristic of the early modern period.
In my master’s thesis I research the quaker asylum Asfuriyeh in Ottoman Lebanon. I focus on the early years of the asylum, especially focusing on its’ founder, Theophilus Waldmeier. I posit that his specific ideologies, religious and otherwise, were the main building block for this asylum. I explore how the orientalist worldview affected how the westerners, especially Asfuriyeh’s founder Theophilus Waldmeier, and the doctors of the asylum, saw and described the patients. I mainly focus on the contents of the yearly reports, published for the donors of the asylum. Additionally the unpublished manuscript of Theophilus Waldmeier’s memoirs was used to supplement the materials. To support my research, I used classic literature on these subjects, such as Edward Said’s Orientalism and Michel Foucault’s Madness and Civilization, with appropriate critiques for the more controversial aspects to these works. I posit in this thesis that despite the benevolent missionary beginnings, these yearly reports showed clear examples of colonial exertions of power, and orientalist ideology. I conclude that Asfuriyeh was indeed colonial in ideology, and in function.
Kieli: | spa eng fra |
---|---|
Julkaisija: | Córdoba [Spain] : Servicio de Publicaciones de la Universidad de Córdoba 2004- [Córdoba, Spain] : |
ISSN: |
2386-7442 |
Aiheet: | |
Tallennettuna: |
|
This study investigates racializing categorizations in relation to the field of migration. The main purpose of this study is to scrutinize the prevailing representational forms of migrant Others. In an attempt to reveal the underlying assumptions in ordering social differentiation, racialization is employed as one of the analytical concepts in this study. By taking a social constructionist point of view, I examine the creation of racial categories as a political project which is rooted in colonialism and persists in exclusionary practices. Locating this study within discussions of new racism, culturalist explanations in the construction of difference are examined in order to reveal how racialization is maintained through inferiorization of culture and naturalization of difference. The connection between racialization and migration reveals itself in the immigration policies. The discursive functioning of “immigrant integration” and “social cohesion” are linked to the way states identify a set of core values to characterize their uniqueness and the modes of belonging vis-à-vis to be integrated outsiders. The empirical part examines racial formations within the field of immigrant integration and asylum reception in Finland. Racial formations of assumed-to-be Muslim asylum-seekers are discussed in relation to the nation-state paradigm and the Orientalist archive of knowledge. The empirical investigation pays attention to the particular socio-historical context in Finland, which is manifested at the intersections of Finnish exceptionalism, welfare state tradition and achievements of gender equality. The research data generated for this study include 11 interviews and the video set introduced by the Finnish Immigration Service, namely Beginner's guide to Finland Part 1 and Part 2.
In the history of Western perceptions of Jews and the ‘Jewish problem’, the First World War marks a period of change which was, among other things, influenced by the course of the war on the Eastern Front. The German occupation of large parts of Russian Poland in 1915 brought the difficult conditions of Eastern European Jewry closer to public attention in the West, not only in Central Europe, but also in neutral states. For the Scandinavian writers who travelled to occupied Poland in 1916 and 1917, the direct encounter with East European Jewry was a new and often disturbing experience. Their travelogues represent an illuminating and, so far, unused source for Scandinavian perceptions of Jews in Eastern Europe, focusing on the ‘ghetto’ as the physical embodiment of Eastern Jewish life. Analysing these accounts, the present article discusses the different depictions of Warsaw’s Jews thematically and identifies three interwoven perspectives of the ‘ghetto’: as a site of extreme poverty; as a foreign (‘oriental’) element in Europe; and as an archetype of Jewish life in general.
This thesis examines the different understandings of beauty that are present in Charlotte Brontë’s Jane Eyre. The novel’s protagonist Jane Eyre grows up as a poor orphan and as an adult, she is a governess who falls in love with her employer Mr. Rochester. She observes peoples’ appearances and personalities as a child in a Christian institution and as a governess at the mansion. This thesis focuses on the understandings of beauty Jane’s observations reveal and beauty’s connection to British society’s discourse at the time. The 1840’s Britain’s societal changes caused by industrialisation were studied for context. The different understandings of beauty present in Jane Eyre had been established in the 18th century by philosophers. The aesthetic theories of the Earl of Shaftesbury, Burke and Kant provide the basis for the analysis of beauty in Jane Eyre. The social importance beauty and aesthetic theories’ influence on society shapes the analysis further. Jane Eyre prefers a moral understanding of beauty and criticises other understandings of beauty. Lack of consideration of morality and appreciation of beauty is shown to have detrimental effects on people. Jane Eyre aims to strengthen the morality of British society by using imperialism and orientalism to indicate and criticise immoral beauty. Jane Eyre has the problematic belief that British society is and should be superior.
Tässä tutkielmassa tarkastelen kahden amerikkalaisen lähetyssaarnaajan, Pliny Fiskin ja William Goodellin, muistelmien välittämää representaatiota Ottomaanien valtakunnasta. Ottomaanien valtakunta oli 1800-luvulla, jolloin myös tutkimuskohteena olevien muistelmien päähenkilöt olivat aktiivisia, tuore lähetyskenttä amerikkalaisille ja ylipäänsä protestanteille. Lähetystyöntekijät toimivat lähetysjärjestönsä American Board of Commissioners for Foreign Missions (ABCFM) kautta, liittyen näin osaksi laajempaa ilmiötä, kun amerikkalaiset lähetystyöntekijät levittäytyivät Lähi-itään ja muualle maailmaan. Heidän muistelmansa tarjoavat Ottomaanien valtakunnan kuvauksia, jotka vaikuttivat ymmärrykseen, joka syntyi Yhdysvalloissa Ottomaanien valtakunnasta. Sekä Fiskin ja Goodellin arvostettu asema lähetystyöntekijöinä että heidän ajoituksensa eräinä ensimmäisistä amerikkalaisista Ottomaanien valtakunnassa voimistavat heidän muistelmiensa vaikutusvaltaisuutta. Tutkielmassani analysoin muistelmien sisältöä, niin katkelmia lähetystyöntekijöiden kirjeistä kuin toimittajan huomautuksia, niiden Ottomaanien valtakunnasta luomien representaatioiden kautta. Tutkielma vertailee muistelmien esittämää representaatiota Ottomaanien valtakunnasta Edward W. Saidin kritisoimaan orientalismin representaatioon. Tutkielmassani tarkastelen Ottomaanien valtakuntaa valtiona ja ottomaanien hallitsemana yhteiskuntana, minkä lisäksi analysoin suurimpien muistelmissa esiintyvien etnisten ja uskonnollisten ryhmien eli muslimien, kreikkalaisten, juutalaisten, armenialaisten ja katolilaisten representaatioita. Tutkielmassani totean, että muistelmien representaatio Ottomaanien valtakunnasta noudattaa joiltain osin Saidin kritisoimaa orientalismin representaatiota, mutta siihen löytyy myös poikkeuksia. Ottomaanien valtakuntaa kuvataan julmaksi ja barbaariseksi paikaksi, jossa länsimainen kristitty oleskelee vain velvollisuudesta. Ottomaanihallintoa myös kehutaan uskonnonvapauden ja kansalaisoikeuksien parantamisesta, ja muutamat ottomaanihallinnon edustajat esitetään positiivisessa valossa. Muslimit kuvataan pääosin väkivaltaisina ja tietämättöminä, mutta islam saa osakseen myös hyväksyviä kommentteja. Juutalaiset kuvataan erillisenä ryhmänä, jonka penseyttä lähetyssaarnaajien oppia kohtaan korostetaan. Kreikkalaiset ja armenialaiset kuvataan ”nimellisinä” kristittyinä, joiden kirkot suhtautuvat pääosin vihamielisesti uuteen oppiin. Katoliset kuvataan lähetystyöntekijöiden pääasiallisina vastustajina, jotka pyrkivät vaikeuttamaan lähetystyötä kaikin keinoin.
Inom konst och kultur kan orientalismen definieras som en strömning som betonar karaktärsdrag och estetik som är typiska för de koloniserade områdena i Mellanöstern, Nordafrika och delar av Asien. Genom att använda estetiken från Orienten som en lins kunde europeiska konstnärer projicera sina egna fantasier gentemot den koloniserade kulturen. Därmed kunde de använda orientaliska motiv som en täckmantel för att avbilda teman som i hemlandet var moraliskt tabu. Ett av dessa teman var nakenhet, som inte kunde avbildas utan mytologiska, historiska eller kolonialistiska ursäkter. De franska orientalistiska konstnärerna kom att avbilda människorna i kolonierna, särskilt kvinnorna, ur ett kolonialistiskt perspektiv och genom det sprida Frankrikes koloniala agenda. Avhandlingens syfte är att tolka uttryck för den manliga blicken i nakenavbildningar av kvinnor i franskt orientalistiskt måleri från 1800-talet utgående från det visuella språket i bilden. Hur uttrycks den manliga blicken i nakenavbildningar av kvinnor i fransk orientalistisk konst? Vilka aspekter i nakenavbildningarna kan kopplas till den manliga blicken? Förmedlades ett kolonialistiskt budskap genom nakenavbildningarna? Kan nakenhetens symbolik i primärmaterialet kopplas till andra nakenavbildningars symbolik? Genom att göra en visuell analys av målningarna granskas uttrycken för den manliga blicken ur ett feministiskt perspektiv. Kontexten utgörs av den franska kolonialismen under 1800-talet. Primärmaterialet består av franska orientalistiska målningar från 1800-talet där motivet är nakenavbildningar av kvinnor. Målningar av Eugène Delacroix, Jean-Auguste-Dominique Ingres, Fernand Cormon, Jean-Léon Gérôme, Édouard Debat-Ponsan och Lecomte du Nüoy analyseras. Verken är målade under hela 1800-talet och är representativa för den orientalistiska konsten. Målningarna är avgränsade till de franska kolonierna och andra maktområden i Nordafrika. Catherine McCormacks Women in the Picture: Women, Art and the Power of Looking (2021) bidrar med ett feministiskt perspektiv på olika sorters avbildningar av kvinnor genom konsthistorien. Yvonne Erikssons och Anette Göthlunds Möten med bilder (2004) bidrar med underlag för den visuella analysen genom att presentera bildanalytiska verktyg med exempel från konsthistorien. Den visuella analysens resultat är att den manliga blicken kan tolkas ur primärmaterialet. Den manliga blicken uttrycks genom kvinnornas kroppsspråk, blickar och miljön runt dem. Genom avbildningarna förmedlade de orientalistiska konstnärerna en bild av att det koloniserade samhället var sexuellt promiskuöst och primitivt. Konstnärerna använde sig av stereotypiskt orientala miljöer och symboler för att kommunicera denna bild till åskådarna. Nakenhetens symbolik i de orientalistiska målningarna kan även kopplas till liknande symbolik hos tidigare nakenavbildningar, exempelvis till avbildningar av den mytologiska gudinnan Venus.
On the 2nd of August, 1716, Lady Mary Wortley Montagu departed from England with her husband on the start of the two-year journey to and from the Ottoman Empire; a journey recorded in the letter collection titled The Turkish Embassy Letters. This letter collection has become well-known due to Lady Mary’s challenging of English Orientalist stereotypes and her descriptions of the women she met. As a woman, Lady Mary was permitted entry into the harems and the lives of women within the Ottoman Empire, which had been inaccessible to previous male travel writers. This thesis uses this letter collection to answer the question of how and what Lady Mary wrote about the Turkish women she met, contextualising these opinions by comparing them to her descriptions of the European women she wrote about and the Orientalist depictions of Turkish women that were common in England at the time. Beyond this, this thesis also discusses whether an evolution in opinion is visible in the letters and if Lady Mary’s thoughts of the Ottoman Empire and its women changed at all during her time spent there. The thesis uses microhistory and gender history as the theoretical approaches in order to achieve a focused analysis of Lady Mary’s experiences as a woman, as opposed to a generalised analysis of female travel writers or depictions of Turkish women. The letters cover a variety of themes, including the upper classes, the customs and laws that dictated women’s lives, and the freedoms women held that had previously been ignored by male travel writers. This variation in themes and Lady Mary’s comparative approach to the letters contribute to a thorough and multifaceted analysis of her experiences within the Turkish harems. The conclusion of this thesis is that, while Lady Mary’s self-aware nature and overtly positive descriptions of the women in the Ottoman Empire suggest an authentic and favourable view on the position of Turkish women, closer analysis of the language used and the topics discussed suggest an underlying cultural bias rooted in Orientalism. While there was little change in the tone used in The Turkish Embassy Letters, Lady Mary’s thoughts on customs regarding pregnancy show a notable shift in tone and opinion that can be linked to a shift from observer to participant. Lady Mary frequently chose when to play the English observer standing on the side-lines and when to don the Turkish dress and attempt to experience the Ottoman Empire with the anonymity of the veil. When Lady Mary was forced to adhere to Turkish customs she did not agree with and forced into the role of a participant in Turkish culture, her opinion shifted from positive, to neutral, to noticeably negative.
fyysinen kuvaus: Suorakaiteen muotoinen kotelo, kulmat pyöristetyt. Saranat ja lukko pitkillä sivuilla. Kotelon molemmilla puolilla samanlainen kaiverruskoristelu: arabeskikuvioiset reunat, kulmissa ja keskussoikion ympärillä kaaria, kukkia, lehtiä ja keskellä koristeellinen kehys; etupuolella tällaisessa kehyksessä kaiverrettu teksti "Minne af Bertil".