Kaikki aineistot
Lisää
Syftet med studien var att skapa metakunskap om idéer och en form av informationspaket om hur hemmiljön i ett vanligt hem kan anpassas för att stödja hemmaboendet för personer med minnessjukdom. Studien har en kvalitativ ansats. Som datainsamlingsmetod användes halvstrukturerade intervjuer. Åtta (8) informanter intervjuades varav 6 individuellt och 2 tillsammans. Informanterna bestod tillhälften av personer med minnessjukdom och anhöriga till personer med minnessjukdom och till hälften av professionella inom branschen för inredning, tillgänglighet, hjälpmedel, samhälls-/omgivningsplanerare med erfarenhet av arbete med minnessjuka och äldre. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i 18 kategorier varifrån 6 teman bildades. Som teoretisk referensram användes PEO-modellen, Mottaglighetshypotesen samt Universell design. Resultatet betonar vikten av att beakta tydlighet och skapa en miljö som stöder gestaltningen med hjälp av färger och kontraster, materialval, ljusmängd och belysning, ljudmiljön i hemmet, tydlighet och utrymme i hemmiljön och genom en bekant miljö. Miljön bör vara trygg, hinderfri och tillgänglig, såväl inomhus som utomhus. Balans mellan krav och stimulans från omgivningen upprätthåller säkerheten och stöder självständig aktivitet. Att skapa och upprätthålla ett tryggt hemmaboende ställer krav på anhöriga och utomstående, men hemmaboendet kan även stödas med hjälp av hjälpmedel och teknologiska lösningar. Personcentrerat och förebyggande förhållningssätt skapar grund för meningsfullt deltagande och ökad prestationsförmåga. Möjligheten att upprätthålla sociala kontakter förebygger ensamhet, isolering och ångest. Nedsatt självkänsla, anhörigas oro samt konflikter i hjälpbehovet upplevs utmanande.
Syftet med avhandlingen är att undersöka hur lärare upplever att det är att ha en diabetiker i klassen och hur de upplever att arbeta med en diabetiker i klassen samt hur samarbetet mellan skolan och hemmet fungerar. Följande forskningsfrågor har utformats utgående från syftet: 1. På vilket sätt upplever lärare att ha en diabetiker i sin klass? 2. På vilket sätt upplever lärare att arbeta med en diabetiker i klassen? 3. På vilket sätt upplever lärare samarbetet med hemmet? Forskningsansatsen är av kvalitativ karaktär. För att få en djupare och bredare förståelse för hur lärare upplever och arbetar med en diabetiker i sin klass, valdes semistrukturerad intervju. Antalet intervjuade lärare är sex stycken. Resultaten visade att lärarna tycker att en diabetiker berikar klassrummet och ger läraren lagom med utmaningar under skoldagen. Alla diabetiker är olika och har olika utgångslägen, vilket gör att det alltid finns en viss osäkerhet hos lärarna hur diabetikern kommer att klara av vardagen i skolan och vilka problem hen kan stöta på. De intervjuade lärarna ansåg att planeringen av undervisningen kräver mer tid och engagemang. Lärarna hade varierande mängd kunskap om vad diabetes är och hur sjukdomen diabetes fungerar i praktiken. Lärarna hade olika erfarenheter kring hur det är att ha en elev med diabetes i sin klass. Diabetikern ansågs vara utgångspunkten i lärarnas planering och fördelarna att ha en diabetiker i klass var övervägande fler än nackdelarna. Alla intervjuade ansåg att föräldrarna är en oerhörd resurs att tillgå. Samarbetet och att kunna kommunicera med varandra är guld värt. Lärarna ansåg att relationen mellan hemmet, skolan och diabetikern bör fungera, för att diabetikerns vardag ska fungera optimalt. Lärarna ansåg också att det är alla involverades ansvar att diabetikerns välbefinnande och blodsockerbalans tas i beaktande. Relationen till föräldrarna är avgörande, eftersom diabetikerns dagar inte ser lika ut. Lärarna tyckte att det är viktigt att föräldrarna hör av sig och berättar om eventuella förändringar och skolan i sin tur hör av sig till föräldrarna. Avhandlingen och resultatet bygger på hur det är att leva med diabetes och hur det fungerar under en skoldag.
Målprogrammet för förebyggande av olyckor i hemmen och på fritiden 2021–2030 innehåller 89 åtgärder med tyngdpunkt på förebyggande av skador i olika skeden av livet. Med olycksfall i hemmen och på fritiden avses olycksfall som inträffat i hemmet eller på fritiden, även om åtgärderna i programmet också tangerar olycksfall som inträffat i arbetet och i trafiken. Målen och åtgärderna har beretts av ett omfattande nätverk av sakkunniga och har sammanställts enligt åldersgrupp och olycksfallstyp. Behandlingen av skador och förgiftningar orsakar näst flest vårdperioder inom den specialiserade sjukvården och tredje flest vårdperioder på hälsocentralernas bäddavdelningar. Olycksfall är den fjärde vanligaste dödsorsaken. Omkring 2 600 finländare dör varje år till följd av olyckor. Cirka 90 procent av dödsfallen i samband med olyckor och cirka 80 procent av de olycksfall som leder till skada sker i hemmet och på fritiden. Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen i alla åldersgrupper. Säkerhetsvisionen är en nollvision: ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt till följd av en olycka. Målen syftar till att uppnå en god säkerhetsnivå i alla miljöer och att minska antalet allvarliga hälsoförluster och olycksfall med dödlig utgång med 25 procent fram till 2030 jämfört med 2020 års nivå. För koordineringen och uppföljningen av genomförandet av programmet ansvarar den koordineringsgrupp för förebyggande av olycksfall i hemmen och på fritiden som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet.
Tämä opinnäytetyö kertoo aurinkopaneelijärjestelmän käytöstä tavallisessa omakotitalossa. Opinnäytetyössä esitellään myös yrityksen SMA:n PV-aurinkopaneelijärjestelmä, joka tuottaa sähköä ja voi hallinnoida isoja kuormituksia keskellä päivää kun auringon tuottama sähkö on huipussaan. Kuorman hallinnointi tapahtuu SMA:n radio-ohjattavien ulostulojen kautta ja Sunny Home Managerin kautta. Opinnäytetyön alussa kerrotaan älykotien historiasta ja kehityksestä sekä miltä älykotien tulevaisuus näyttää. Tämän jälkeen työssä kerrotaan SMA:n älykotijärjestelmästä ja sen suunnitteluohjelmista, joiden avulla voi laskelmoida järjestelmän rakentamiskustannukset ja tulevat säästöt SMA:n älykodin kanssa. Lopuksi käytetään esimerkkinä kuvitteellisesta taloa johon on asennettu SMA:n älykotijärjestelmä ja mitä tarvitsee projektin läpiviemiseen ja sen kustannukset.
I avhandlingen analyseras inlägg från nätforumet www.rintamamiestalo.fi, där människor skriver om sina övernaturliga upplevelser i det egna hemmet. Syftet för avhandlingen blir att genom kulturanalytiska metoder så som kontrastering och närläsning ta fasta på hurudana uppfattningar människor har om det övernaturliga, och vilka betydelser hemmet idag tillskrivs. För att se på om och hur dessa föreställningar har förändrats under tidens lopp kontrasteras inläggen med äldre folkloristiskt material om olika trosföreställningar som insamlats vid sekelskiftet 1800–1900. Kombinationen av två skilda teman, övernaturliga upplevelser och hemmet, utgör även en metodologisk utgångspunkt. Därmed har avhandlingen en tematisk indelning, där dessa teman behandlas i skilda kapitel. Inläggen klassificeras även enligt en folkloristisk genre-indelning som personal experience stories, och här används folkloristen Sandra Stahls teorier kring vad som karakteriserar denna typ av berättande. Andra teoretiska utgångspunkter utgörs av folkloristen Kaarina Koskis och antropologen och läkaren Marja-Liisa Honkasalos tankar kring hur man bör studera folktroföreställningar och övernaturliga upplevelser. I samband med hemmets kulturella och sociala betydelser används vårdvetare Yvonne Hillis och arkitekt och konsthistoriker Kirsi Heininen-Blomstedts teorier kring hemmets definition, och vad som förknippas med att bo i ett äldre frontmannahus. Analysen av materialet påvisar att många idag välkomnar en övernaturlig närvaro då man bor i ett äldre hus, och ofta upplevs det vara fråga om tidigare invånares andar som nu ser efter huset och skyddar de nuvarande invånarna. I det äldre materialet upplevs det övernaturliga i kontrast snarare som ett hot eller något man inte vill komma i kontakt med. Mötet med det övernaturliga sker ofta då man nyligen har flyttat in i huset, och då kan olika övergångsriter i enlighet med folkloristen Arnold van Genneps teorier behövas för att antigen avvisa eller integrera den övernaturliga närvaron i hemmet. Dessa ritualer markerar övergången från ett tillstånd till ett annat, och skribenterna uttrycker i sitt berättande hur hemmet har omvandlats till en egen tillflyktsort och hur hemmets historia påverkar dess stämning och ande.
Uusia toimintamalleja ja hoitomenetelmiä kehitetään koko ajan sosiaali- ja terveysalalla. Näiden tarkoitus on parantaa potilaan hoidon laatua. Herko-toimintamalli on kehitetty sekä organisaation että potilaan hyväksi. Herko tarkoittaa sitä, että potilas kotiutuu heräämöstä 23 tunnin kuluessa, ilman että hänet siirretään osastolle. Opinnäytetyön tavoite on saada käsitys, miten keskussairaalan leikkaussalin sairaanhoitajat kokevat toimintamallin Herko – Heräämöstä kotiin. Opinnäytetyön kysymykset ovat: Miten sairaanhoitajat kokevat Herko-toiminnan tuomat muutokset? Mitkä ovat hyödyt ja haitat potilaalle? Mitä kehittämismahdollisuuksia on? Opinnäytetyö toteutettiin laadullisena haastattelututkimuksena. Teoreettisena lähtökohtana käytettiin Kurt Lewinin muutosmallia. Tiedot koottiin haastattelemalla kuutta sairaanhoitajaa jotka työskentelevät keskussairaalassa ja joilla on kokemusta Herko-toiminnasta. Tavoitteen ja kysymysten perusteella kehitettiin kolmetoista haastattelukysymystä. Aineisto analysoitiin laadullisella sisällönanalyysillä. Tulos jaettiin neljään pääluokkaan ja niihin liittyviin alaluokkiin. Tulokset osoittavat sen, että sairaanhoitajat eivät olleet tyytyväisiä siihen kuinka nopeasti muutos tuli. Heillä oli vähäistä perehdytystä, huonot vaikuttamismahdollisuudet ja harvoja keskustelutilaisuuksia esimiehen ja johdon tuella. Sairaanhoitajat olivat kuitenkin samaa mieltä siitä, että itse Herko-toiminta oli eduksi sekä organisaatiolle että potilaille. Tuloksien mukaan Herko vähentää osastojen kuormitusta ja potilaat viettävät vähemmän aikaa sairaalassa, samanaikaisesti leikkauksen jälkeinen toipuminen nopeutuu.
Iäkkäiden osuus väestöstä kasvaa, ja tarvitaan tietoa siitä, millaiseksi ikäihmiset kokevat hyvän kodin ja mitä he toivovat tulevalta asunnoltaan. Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata, millainen 64-70-vuotiaden loviisalaisten tulevan asunnon pitäisi olla, jotta se tuntuisi kodilta. Tutkimuskysymykset olivat: millainen on iäkkäiden loviisalaisten subjek-tiivinen käsitys kodista ja mitä he edellyttävät asunnoltaan, jotta se tuntuisi kodilta. Teo-reettisena viitekehyksenä käytimme elämänlaatua käsittelevää kirjallisuutta. Elämänlaatu määritettiin kunkin informanttien subjektiivisen kokemuksen avulla. Käsitteet ”elämän-laatu” ja ”koti” olivat asuinpaikan kaksi avaintekijää. Tutkimussuunnitelmamme perustui empiiriseen laadulliseen menetelmään ja aineiston hankimme haastattelemalla kohderyh-män 64–70-vuotiaita jäseniä siitä, mikä heidän mielestään koti on, mitä he edellyttävät asunnolta, jotta se tuntuisi kodilta ja mitä hyvässä kodissa pitäisi olla. Kysymyksiin saa-mistamme vastauksista nousi selvästi esiin viisi keskeistä käsitettä: rutiinit, itse valitut toiminnat ja oma aika, ilo, kodin sisältö ja suunnittelu ja pelko. Tässä tutkimuksessa han-kittu tieto kuvailee, millainen asunnon on oltava, jotta se sopii ikääntyvien loviisalaisten tulevaisuuden kodiksi. Ottamalla huomioon informanttien ajatukset ja mielipiteet ihan-teellisesta myöhäisiän kodista on mahdollista täyttää heidän tulevaa asuntoa koskevat toiveensa.
Tämän lopputyön tarkoituksena oli kartoittaa esiin tulleita tutkimustuloksia esteettömyydestä koti- sekä lähiympäristössä toimimisesteisille henkilöille sekä tehdä yhteenveto siitä, miten mahdollisia ongelmia korjataan. Tutkimuskysymykset käsittelivät esteettömyysongelmia kotiympäristössä, ulkona ja paikallisessa ympäristössä sekä miten näitä ongelmia korjataan. Työ on osa Bo Bra-projektia, jonka tavoitteena on kehittää tietoa asumisesta, terveestä kaupungista sekä elämänlaadusta naapurustossa. Työ on systemaattinen kirjallisuustutkimus. Aineistoa haettiin tietokannoista PubMed, Cinahl sekä Academic Search Elite. Sen lisäksi manuaalinen haku olennaisissa lehdissä suoritettiin. Mukaanottokriteerit olivat, että artikkelit käsittelisivät esteettömyyttä ja/tai käytettävyyttä, toimimisesteisiä sekä koti ja lähiympäristöä, olisivat kirjoitettu ruotsiksi, suomeksi tai englanniksi sekä olisivat julkistettu vuodesta 2001 alkaen. Artikkelit, jotka käsittelevät mielisairaita, sekä artikkelit, jotka käsittelevät esteettömyyttä mittaavia arviointivälineitä ei sisälletty tähän lopputyöhön. Haun tuloksena olivat yksitoista artikkelia ja näille artikkeleille tehtiin laaduntarkastus tarkistuslistoja apuna käyttäen ja siten artikkelit saivat todistusarvoa. Aineiston analysointiin käytettiin sisällönanalyysiä. Tulokset osoittivat, että on olemassa paljon ongelmia esteettömyydessä toimimisesteisille henkilöille. Sisätiloissa kynnykset, kapeat oviaukot, käsikaiteiden puuttuminen sekä kylpyamme suihkun sijaan aiheuttivat ongelmia. Ulkona mukulakivet, jyrkät reunat jalkakäytävillä, korkeat ja jyrkät porrasaskelmat sekä puutteelliset luiskat aiheuttivat ongelmia. Joitakin näistä ongelmista on yritetty ratkaista tekemällä muutoksia, lähinnä kotiympäristössä. Jatkuvaa tutkimusta aiheesta tarvitaan, etenkin Suomessa, jossa aihetta ei ole tutkittu lainkaan.
Syftet med studien var att redogöra hur dementa personer fungerar i en planerad fysisk miljö för personer med specialbehov. Arbetet är beställt av den ansvariga sjukskötaren på ett demensboende. Examensarbetet är teoretiskt med dokumentstudie som datainsamlingsmetod. Undersökningen har ett kvalitativt tillvägagångssätt, och intresset inriktas på att undersöka människors upplevda värld. De olika forskningsartiklarna framställdes i en översiktsartikel, Kirkevolds (1996) resuméartikel har använts. Innehållet i datainsamlingen har analyserats med hjälp av innehållsanalys, analysen är induktiv. Resultatet kategoriserades för att göra materialet lättläst, och tolkades mot Erikssons (1996) tankar om välbefinnande och Anderssons (1986) tankar om trygghet. En kritisk granskning av examensarbetet gjordes utgående från Larssons (1994)kvalitetskriterier. Resultatet visade att ett planerat boende för dementa personer har betydelse. Positivare beteenden i form av mindre vandranden, kognitiva förmågan förbättrades, fanns ledtrådar i vägfinningen uppkom känslan av välbefinnande, men även negativa beteenden noterades då det blev förändringar i den fysiska miljön under ombyggnadstiden. Förbättringar i den fysiska miljön tillsammans med personcentrerad vård ger välbefinnande och livskvalitet.The purpose of the study was to explain how people with dementia act in a planned physical environment for persons with special needs. The study is carried out on behalf of the head nurse in a care home in Ostrobothnia. The thesis is theoretical with a document study as the data collection method. The survey has a qualitative approach, where the focus lies on investigating people’s perceived world. The research articles which were used are presented in Kirkevolds (1996) resumé article. The content of the data has been analyzed with an inductive content analyse. The result was categorized to make the material easy to read, and was compared with Eriksson’s (1996) theoretical thoughts on wellbeing, and Anderson’s (1986) thoughts on safety. A critical scrutiny of the thesis was compared with Larsson’s (1994) quality criteria. The result showed that a planned care home for people with dementia has a meaning by showing more positive behaviour. These are shown as less movement, an improvement in the cognitive ability, and if there was a thread of path there was a feeling of wellbeing. But also negative behaviour was noted during the reconstruction of the physical environment. Improvements in the physical environment in combination with person cantered care, gives wellbeing and life quality.
Tässä työssä perehdyttiin kirjallisuuskatsauksen avulla siihen, miten ensihoidon vaikuttavuutta on tutkittu kansainvälisessä kirjallisuudessa. Lähtökohtana oli tarkastella tutkimuksia ensihoidon käyttämien keinojen vaikuttavuudesta ja pohtia niiden tutkimuspohjaista näyttöä ja perusteltavuutta. Tarkoituksena oli arvioida sitä, millaisia keinoja ensihoidon laajojen kokonaisuuksien tutkimiseksi voidaan käyttää. Tiedonhaun menetelmänä oli kirjallisuushaku PubMed-tietokannasta. Tämän haun tuloksista karsittiin otsikoiden ja abstraktien perusteella 11 kiinnostavinta. Nämä jaettiin tutkitun aiheen perusteella kolmeen ryhmään: lääkintähelikopteritoimintaa ja sydänpysähdyspotilaan hoitoa käsitelleisiin tutkimuksiin ja lisäksi muihin kiinnostaviin tutkimuskohteisiin. Katsauksen perusteella ensihoidon tutkiminen todettiin hyvin haastavaksi suurten ja vaihtelevien organisaatioiden sekä laajan toimintakentän vuoksi. Ensihoitoa on mahdotonta tutkia yhtenä kokonaisuutena, joten yksittäisten järjestelmän osasten tutkiminen on keskeistä. Lisää tutkimusta ensihoidon vaikuttavuudesta tarvitaan kipeästi.
Opinnäytetyöni käsittelee ylemmän keski-ikäisten henkilöiden kokemuksia kodistaan ja sen lähiympäristöstä sekä heidän ajatuksia asumisestaan tulevaisuudessa ja minkälaista tukea he voisivat kuvitella saavansa tulevaisuudessa. Opinnäytetyö on osa Bo Bra – pro-jektia. Tarkoituksena on kuvailla ylemmän keski-ikäisten kokemuksia kodistaan ja sen lähiympäristöstä sekä heidän odotuksia tulevasta asumisestaan. Lisäksi työ voi auttaa pro-jektia kehittämään tukimuotoja, joita moniammatillinen tiimi voi tarjota iäkkäille, tule-vaisuudessa. Tutkimuskysymykset opinnätyetyössä ovat: Miten ylemmässä keski-iässä olevat henkilöt kokevat kotinsa? Millaisia odotuksia heillä on tulevaa asumistaan kohtaan? Miten moniammatillinen tiimi voi tukea heidät itsenäiseen elämään kotona? Opinnäytetyön teoreettinen viitekehys on Dorothea Oremin Hoitotyön itsehoitoteoria. Tutkimus koostuu viidestä osittain strukturoidusta teemahaastattelusta, joissa haastatelta-vat ovat syntyneet 1940- ja 1950-luvuilla. Haastattelun tulokset luokiteltiin eri merkityk-sellisiin kokonaisuuksiin. Tutkimuskysymykset ovat analyysin lähtökohta, mutta, jotta tutkimuksen kannalta tärkeää tietoa ei menetettäisi, on myös kehittynyt luokkia, joilla ei ole suoraa yhteyttä tutkimuskysymyksiin. Tukea tarkasteluun on saatu Empirical Phe-nomenological Psychological method:ista. Tulokset osoittavat että oma koti on voimakkaasti sidottu tunteisiin ja muistoihin. Esineet kodissa luovat sekä kodin tuntua että muistoja. Tulevaisuudessa useimmat haastateltavat haluaisivat jäädä kotiin asumaan, mutta kaikki haastateltavat huomaavat mahdollisia on-gelmantuottajia kodissaan tulevaisuutta ajatellen. Moni keksii myös varteenotettavia rat-kaisuja ongelmiin, mutta ovat sitä mieltä, että tarpeelliset toimenpiteet suoritetaan vasta kun se on ajankohtaista. Liikunta on tärkeää useimmille ja tulevaisuudessa, kun ehkä ei pääse pois kodistaan, olisikin hyvä jos joku tulisi kotiin auttamaan liikunnan kanssa.
Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar upplever att flytta från sina föräldrars hem. Frågeställningarna handlade om hur delaktiga personerna upplevde sig vara i flyttningsprocessen och hur självbestämmanderätten kom till uttryck. Som metod användes intervjufrågor och sex personer intervjuades med öppna frågor. Respondenterna tillfrågades om de ville vara med i intervjun, om de nyligen hade flyttat hemifrån och hade svenska som modersmål. Kårkulla och FDUV hjälpte till att hitta möjliga och lämpliga respondenter. Samarbetsparter var också FDUV och deras projekt, Skräddarsydd boendeservice. Den teoretiska referensramen har bestått av Molins sex former av delaktighet och ICF:s klassifikation av delaktighet. Centrala begrepp i arbetet förutom delaktighet, självbestämmanderätt och intellektuell funktionsnedsättning har varit hem och boende. Analysen av materialet kom fram till att de flesta av personerna upplevde att de hade fått välja sina nya hem men i själva verket var det planerat var de skulle bo. Respondenterna trivdes i sina nya hem och de flesta ansåg sig vara hemma just där. Det var också intressant att personerna inte saknade något från sina föräldrars hem. När det handlade om diskussionen angående flytten hade de flesta föräldrarna påbörjat den, och i synnerhet hade respondenterna pratat med sin mamma. Det var bara två stycken som själva hade tänkt på att flytta innan någon annan tog upp det. Personalens roll i det nya hemmet var också ett problem för vissa respondenter. I stort sätt var flytten positiv men för några var det svårt att flytta och speciellt en respondent nämnde att det var oklart varför flytten ordnades. Arbetets resultat är viktigt för personerna själva, anhöriga, personal inom området och också beslutsfattare.The purpose of this Bachelor´s thesis was to examine how persons with intellectual im-pairments experience the move from home. The thesis questions dealt with how partici-pated the persons felt in the process moving from the homes of their parents and how the self-determination was expressed. The method of the work was qualitative and six per-sons were interviewed. The respondents were questioned if they wanted to participate in the study if they recently had moved from their parent´s home and if Swedish was their mother tongue. Kårkulla and FDUV helped me to find possible and suitable respondents. FDUV and their project “Tailor-made living” was my thesis partner. My theoretical frame of reference has been the six forms of participation by Molin and the classification system of participation by ICF. The central terms of my study have, aside from participation, self-determination and intellectual impairment, been house and residence. The analysis of the data showed that most of the respondents felt that they had gotten to choose their own homes but in fact it was planned were they would live. Most of the persons felt home in their new apartments and it was interesting to find out that they didn´t miss any-thing from their previous home. Most of the parents had opened the discussion about the move and the respondents had in most cases talked with their mothers. It was only two persons who had thought about moving before someone brought up the question. The role of the staff in the new homes was also a problem for some respondents. In all was the move from home quite positive but for some, especially for one person, was it hard and the person didn´t understand why the move was done. The results of this thesis are im-portant for the persons themselves, for relatives, for workers in the field and for policy-makers.
Due to the demographic change in the community the health care sector faces challenges to provide care. The population is living longer and there are not enough care personnel to respond to the needs. Therefore, new solutions to provide care, need to be invented. The aim of this study is to map the existence and usage of technology solutions that provide a senior to live independently at home. To answer the aim, two research questions have been used. 1. Which kind of technology that supports independent living, occurs in a senior’s home? 2.Which benefits, and disadvantages affects the acceptance of implementing technology at home? As a theoretical frame the concept quality of life is used due to every human being has a right to a worthy life despite age or functional ability. A scoping review is used as the search method. Scoping review has systematic features, and the method includes to search previous literature of a theme that is wide and develops constantly. The data collection was limited to only take hold of studies made in Europe in the timeframe of 2017-2022. The data collection resulted in including 10 articles about seniors’ technology use. Articles were analyzed using Forsberg & Wengström (2016) analyze frame. The results show that sensor technology and welfare technology occur the most in senior’s homes. Sensor technology consists of sensors installed at home, which monitors the senior’s health, environment and daily routines. Welfare technology consists of robotics and safety systems. These together makes independent living possible. As long as seniors’ live home independently, their quality-of-life increases. The acceptance of implementing technology to one’s home depends on individual causes. The individual careened as much as easiness to use technology, affects the acceptance positively. On the other side, concern of privacy invasion, feeling of surveillance, concern of data misuse and lack of knowledge as regards technology affects the acceptance negatively.