Kaikki aineistot
Lisää
Syftet med det här examensarbetet var att få en bättre inblick i hur unga vuxna/vuxna har påverkats av att växa upp i en familj som medberoende. Fanns det problem som levde med dem nu i det vuxna livet och hur handskas man med de problemen i så fall, gick det så långt att de någon gång bröt kontakten med sin förälder, fick de stöd från någon under sin uppväxt och vad var deras största prioriteringar nu i vuxen ålder. Jag valde att använda mig av en semistrukturerad intervjustudie för att ta del av personliga upplevelser och erfarenheter, kunna se deltagaren i ögonen och tolka eventuella känslor och uttryck. Sen analyserade jag med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Informanterna bestod av tre kvinnor och två män, de krav jag hade var att de skulle ha vuxit upp med alkoholberoende förälder/föräldrar och att de skulle ha lite varierande uppväxt med en gemensam faktor, medberoende. Som teoretisk utgångspunkt använde jag mig av Erikssons (1994) teori, lidande. I resultaten framkom många likadana upplevelser och känslor trots varierande bakgrund. Det som de flesta hade gemensamt var tillitsproblem, ilska och oro. Nu i vuxen ålder prioriterade alla ärlighet och ett tryggt nätverk runtomkring sig. Samtidigt som det fanns en bakomliggande rädsla för att bli övergiven. En slutsats som kan dras utifrån studien är mera stöd i vardagen för barn och unga som växer upp bland alkoholberoende föräldrar, stöd från anhöriga, skola och verksamheter, eftersom det i vuxen ålder annars kan leda till väldigt svåra problem i vardagen och i nära relationer.The aim of this thesis was to get a better insight into how young adults/adults have been affected by growing up in a family as co-dependent. Are there problems living with them now in adult life and how to deal with the problems in that case, did it go so far that they at some point broke contact with their parent, did they get support from someone during their upbringing and what was important to them now as an adult. I chose to use a semi-structured interview study to take part of personal experiences, be able to look the participant in the eye and interpret any feelings and expressions. Then I analyzed using a qualitative content analysis. The informants consisted of three women and two men, the requirements I had were that they would have grown up with alcohol dependent parent/ parents and that they would have a little varying upbringing with a commonfactor, co-dependence. As a theoretical starting point, I used Eriksson's (1994) theory, suffering. The results revealed many similar experiences and feelings despite varying backgrounds. What most people had in common were trust problems, anger and anxiety. Now in adulthood, everyone prioritized honesty and a secure network around them. While there was an underlying fear of being abandoned. One conclusion that can be drawn from the study is more support in everyday life for children and young people who grow up among alcohol dependent parents, support from relatives, school and activities, because otherwise in adulthood it can lead to very difficult problems in everyday life and in close relationships.
Barns välmående stöds kort- och långsiktigt genom att träna barns sociala och emotionella färdigheter (Jones et al. 2015, Puerta et al. 2016, Blewitt et al. 2018). Forskarna menar att goda sociala och emotionella färdigheter förebygger barns sociala utsatthet. Projektet Resursstarka barn – stöd till socialt utsatta barn inom småbarnspedagogikenhar som mål att hitta sätt för småbarnspedagogiken att stöda barns sociala utsatthet. Med social utsatthet menas i den här avhandlingen att det i barnets vardag syns svårigheter, men barnet förblir utan det stöd barnet behöver. Denna magisteravhandlinghar gjorts som en del av det kartläggningsarbetet som görs inom projektet. Målet med avhandlingen är att belysa olika sätt för småbarnspedagogiken att stöda socialt utsatta barn. Syfte är med denna studie är att få fördjupad kunskap om hur personalen beskriver sitt arbete med socialt utsatta barn.Det här är en kvalitativ undersökning där datainsamlingen har gjorts genom fokusgruppintervju. Data har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultat belyser vikten av att stöda socialt utsatta barn genom att stöda barns självreglering, impulskontroll, att uttrycka och benämna känslor, samt kamratfärdigheter. Även att träna barns koncentration är relevant. Respondenterna framförde att de vill utveckla metoder som stöder samarbete i eget team, med vårdnadshavare och mångprofessionellt samarbete. Professionell tillväxt, såsom tid för utbildning, att ta i bruk nytt material och tid för självreflektion lyftes fram som relevanta saker.
Anvisningen Bättre beslut genom bedömning av konsekvenserna för barn – Bedömning av konsekvenserna för barn, barnbudgetering samt barn och unga som informationsproducenter i kommunen är avsedd för kommunfullmäktige, ungdomsfullmäktige och övriga förtroendevalda och tjänsteinnehavare. I anvisningen tas upp centrala frågor som gäller bedömning av konsekvenserna för barn, barnbudgetering, barn och unga som informationsproducenter i beslutsfattandet i kommunen samt bekämpning av de negativa konsekvenserna av covid-19-krisen. Anvisningen har utarbetats som ett led i att genomföra den nationella barnstrategin. Avsikten är att genom barnstrategin skapa ett barn- och familjevänligt Finland där barnets rättigheter respekteras. Att genomföra barnstrategin i kommunen förutsätter att strategin bakas in i kommunens besluts- och verksamhetsstrukturer, såsom kommunstrategier, välfärdsplaner för barn och unga samt läroplaner och planer för småbarnspedagogik. Vid bedömningen av konsekvenserna för barn utreds vilken inverkan ett beslut eller en verksamhet har på barns, ungas och barnfamiljers välfärd och tillgodoseendet av deras rättigheter. Konsekvenser är vilken förändring som helst som skett till följd av ett visst beslut eller en viss verksamhet. Barns och ungas delaktighet och hörandet av dem är en väsentlig del av bedömningen av konsekvenserna för barn. Barnbudgeteringen ska sammanlänkas med och bli en del av bedömningen av konsekvenserna för barn. Barnbudgetering innebär att man granskar budgeten ur ett barnrättsligt perspektiv.
Enligt 4§ i ungdomslagen (72/2006) godkänner statsrådet vart fjärde år ett ungdomspolitiskt utvecklingsprogram. Regeringens barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogram för 2012–2015 godkänts av statsrådet den 8 december 2011. I utvecklingsprogrammet ingår de riksomfattande ungdomspolitiska målen samt riktlinjerna för arbetet i enlighet med programmet på läns- och kommunnivå. För barnens del beaktar programmet särskilt synpunkter som handlar om deras uppväxt. Utvecklingsprogrammet baserar sig på de barn- och ungdomspolitiska riktlinjerna och målsättningarna i regeringsprogrammet. Den finländska barn- och ungdomspolitiken styrs av internationella avtal (Förenta nationerna, Europarådet) samt politiskt samarbete med Europeiska unionen. Under beredningen av utvecklingsprogrammet blev med tanke på det rådande läget i samhället klart att barn- och ungdomspolitiken bör fästa uppmärksamhet vid barnens och de ungas liv via tre spetsprojekt: delaktighet, likställdhet och hantering av vardagen. Delaktighet är ett vittomfattande begrepp, och betyder olika saker i olika sammanhang. Känslan av delaktighet anses uppstå genom att man deltar och påverkar. Med likställdhet avses att alla människor har samma värde oavsett ålder, kön, etnisk eller nationell bakgrund, nationalitet, religion och övertygelse, åsikter, handikapp, hälsotillstånd, sexuell läggning, könsidentitet eller andra skäl som sammanhänger med ens person. Hanteringen av vardagen kan granskas via begreppet livskompetens, som kan delas in i yttre och inre livskompetens. Detta utvecklingsprogram fokuserar på den yttre livskompetensen. I programmet avses med hantering av vardagen att en person - ett barn eller en ung människa, med beaktande av utvecklingsstadium - förmår ta ansvar för sitt eget liv, sin ekonomi och sin mentala välfärd. Strategiska mål och helheter i barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogram för 2012–2015 är: Med programmet förbättras känslan av delaktighet Strategiskt mål 1: Barn och unga utvecklas till aktiva medborgare som tar gemensamt ansvar. Strategiskt mål 2: Barn och unga får ta del av kultur-, idrotts- och fritidsverksamhet på lika villkor. Strategiskt mål 3: De unga sysselsätts och deras sysselsättningsgrad förbättras. Likställdheten förs framåt Strategiskt mål 4: Likställdheten förverkligas. Strategiskt mål 5: Flickor och pojkar har lika rättigheter och möjligheter. Struktureringen av vardagen uppföljs och övervakas Strategiskt mål 6: De unga har möjlighet att bo och leva självständigt. Strategiskt mål 7: Alla barn och unga har oavsett sina utgångspunkter möjlighet att få en högklassig utbildning. Strategiskt mål 8: Barns och ungdomars välmående och hälsa upprätthålls genom förebyggande åtgärder. Samarbetet stärks Strategiskt mål 9: Frågor som gäller barn, unga och familjer sköts kompetent och genom gott samarbete.
”Idealsituationen vore att de vuxna och andra beslutsfattare kom ner på gatunivå och frågade oss vad som bör ändras och vad som inte bör ändras. De skulle alltså komma och fråga oss vad vi tycker”. Detta är ett direkt citat av en finländsk ung som deltog i undersökningen och det är en bra återspegling av barns och ungas uppfattning om nuläget. Barn och unga har rätt att delta och bli hörda. Denna rätt förverkligas ändå inte alltid fullständigt överallt i Europa, inte heller i Finland. Undervisnings- och kulturministeriet är med och främjar barns och ungas rätt att delta. Barns och ungas deltagande och hörande av dem kräver framförallt vuxnas attitydförändring och jämlikt bemötande. Barn behöver redan i unga år få erfara att deras åsikt intresserar vuxna och att de kan påverka. Om barn och unga inte hörs kommer de inte heller att höra unga när de är vuxna. För att barn och unga ska kunna säga sitt i olika frågor måste man öppet informera dem om dessa redan i beslutens beredningsskede. Detta i sin tur passar inte särdeles bra ihop med en hemlighetsfull beredning och byråkrater som bestämmer om ärenden i kabinett med hjälp av betalda konsulter. Beredningen av beslut måste göras allt synligare. Europarådet har bestämt sig för att undersöka hur väl barn och unga hörs i olika länder genom att starta pilotprojekt i tre länder. Finland var det första pilotlandet i den år 2010 inledda deltagandeundersökningen. Utgångspunkten i politikundersökningen var Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter och artikel 12 som tillförsäkrar varje barn rätt att uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör honom/henne. Undervisnings- och kulturministeriets ungdomsenhet koordinerade undersökningsprojektet för Finlands del. Vi hoppas att denna undersökning och dess rekommendationer gör sitt för att förbättra hörandet av barn och unga.
Social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Kommunförbund gav tillsammans ut Finlands första kvalitetsrekommendation för barnskyddet 2014 (Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2014:5). Kvalitetsrekommendationen har uppdaterats med beaktande av det gemensamma arbetet för utveckling av barnskyddet som skett inom ramen för programmet för utveckling av barn- och familjetjänster. Kvalitetsrekommendationen är avsedd att styra utförandet och organiseringen av ett barn- och familjeinriktat barnskyddsarbete. Viktiga tillägg till den tidigare kvalitetsrekommendationen är kvalitetskriterier för och tillsyn över vård utom hemmet. Att barnskyddet genomförs på ett multidisciplinärt sätt betonas nu mer än tidigare. Rekommendationen stöder utveckling av en teamstruktur baserad på multidisciplinärt arbete. Det anses att skyddsuppdraget genomförs bäst genom ett samarbete som baserar sig på ömsesidigt förtroende mellan barnen, ungdomarna, deras närstående och de som arbetar inom barnskyddet. Ett multidisciplinärt team samlar det stöd som barnen och föräldrarna behöver i en sammanhängande tjänstehelhet. I rekommendationen beskrivs de principer som styr barnskyddsarbetet samt själva rekommendationerna uppdelade i följande avsnitt: delaktighet, servicesystemet, de yrkesutbildade personerna och arbetsorganisationerna inom barnskyddet, bedömning av servicebehovet samt kvalitetskriterier för och tillsyn över vård utom hemmet. Kvalitetskriterierna för vård utom hemmet har redigerats av Pia Eriksson, Jaana Tervo och Riitta Laakso (Institutet för hälsa och välfärd) samt Susanna Hoikkala (Centralförbundet för Barnskydd).
Andelen nyfamiljer har ökat under de senaste åren. De är i dagens samhälle ett aktuellt fenomen då uppskattningsvis vart tionde barn i Finland lever i en nyfamilj. Förändringar i familjestrukturen har ett samband med barnets utveckling och välmående. Föräldern kan stöda barnet att uttrycka känslor för att främja anpassningen till nyfamiljen. Examensarbetet handlar om hur föräldern i nyfamiljen kan stöda barnets känslor. Syftet med arbetet var att utveckla en handbok som riktar sig till föräldrar i nyfamiljer. En avgränsning gjordes med fokus på familjer som bildats till följd av en separation och där barnet är i åldern 9–12 år. Som grund för arbetet gjordes en litteraturöversikt som bygger av vetenskaplig forskning, artiklar, facklitteratur och böcker om ämnet. Innehållet analyserades genom en modifierad kvalitativ innehållsanalys. Sökord som har använts är bland annat nyfamilj, separation och bonusfamilj. Frågeställningen i arbetet var: ”Hur kan föräldern i en nyfamilj genom samtal stöda barnet att uttrycka sina känslor?”. Examensarbetet resulterade i en handbok med information om barnets känslorsamt konkreta råd som föräldern kan använda för att stöda barnet att uttrycka sina känslor.
Detta examensarbete har gjorts inom projektet ”Det resilienta barnet”. Examensarbetet fokuserar på femåriga barn med diabetes och syftet är att utveckla en prototyp för ett informativt, resursförstärkande och stödande spel om barnbiabetes. Frågeställningarna som besvaras i arbetet är: vad innebär barndiabetes, hur upplevs och bemästras en kronisk sjukdom som diabetes av ett barn och hur kan ett resursförstärkande spel om barndiabetes se ut?” Barn som har diabetes upplever att de vill bli behandlade som andra barn och ses som normala. För att förbättra anpassningen till vardagen med diabetes behöver barnen själv och människorna i omgivningen få en ökad kunskap om sjukdomen. Därför utvecklas en prototyp av ett spel om barndiabetes som barn i framtiden kan spela och som ökar kunskapen om sjukdomen hos såväl barn med diabetes och barn i deras omgivning. Prototypen av spelet ”Kalles diabetesäventyr” som är resultatet av examensarbetet baserar sig på en teoretisk bakgrund enligt en litteraturstudie och innehållsanalys. Prototypen fungerar som en modell för vidareutveckling av ett brädspel som handlar om ”Kalle” med diabetes och i framtiden är informativt, stöder femåriga barn med diabetes, samt har en resursförstärkande funktion. Spelets prototyp presenteras i examensarbetets resultatbeskrivning och bilderna på spelet och dess innehåll presenteras i bilagorna.This Bachelor’s Thesis has been made within the project “Det resilienta barnet” (The resilient child). The thesis focuses on five year old children with diabetes and the aim is to develop a prototype for an informative, resource enhacing and supportive board game. This thesis aims to answer following questions: "What does juvenile diabetes mean?", "How does children cope with the disease and what are their experiences of living with a chronic disease like diabetes"? and "How can a resource enhacing game about juvenile diabetes look like?". Children with diabetes feel that they want to be treated like other children and seen as normal. In order to improve adaptation to daily life with diabetes, the children themselves and people around them need to get a better understanding of the disease. Therefore, developing a prototype of a game concerning juvenile diabetes that children in the future can play, raises the awareness of the disease in both children with diabetes and children in their environment. The prototype of the game "Kalle’s diabetes adventure” which is the result of the thesis, is based on a theoretical background that a literature review and content analysis resulted in. The prototype works as a model for developing a board game, which in the future will be informative, support five year old children with diabetes and have a resource enhacing function. The prototype of the game is presented in the results description and pictures of the game and what it contains are presented in the appendices.
Tämä opinnäytetyö on Väestöliiton tilaama. Työn tarkoitus on ollut selvittää mitä viitteitä on käytetty, kun aihetta on tutkittu. Tutkimuskysymykset ovat olleet seuraavat: Millaista viitekehystä on aikaisemmin käytetty, kun aihetta on tutkittu, mitkä ovat olleet tarkoitukset ja tutkimuskysymykset? Millaisista näkökulmista ja millaisissa aihealueissa aihetta on tutkittu? Millaisista näkökulmista ja millaisissa aihealueissa aihetta on tutkittu? Mitkä teemat ovat osoittautuneet haastaviksi? Taustaluku tässä työssä kuvaa Sigmund Freudin teoria lapsuuden seksuaalisesta kehityksestä. Lisäksi esitellään varhaiskasvatuksen suunnitelman perusteet sekä peruskoulun opetussuunnitelmaa. WHO:n seksuaalikasvatuksen standardit Euroopassa ovat toimineet tämän opinnäytetyön viitekehyksenä. Materiaalia on haettu Theseuksen ja Dorian tietokannoista. Tämä työ perustuu 10 opinnäytetyöhön, jotka suomalaiset ammattikorkeakoulu- ja yliopisto-opiskelijat ovat kirjoittaneet. Opinnäytetyöt esiintyvät lyhyesti esiteltynä, esittäen tietoa ja näkökulmia seksuaalikasvatuksesta. Analyysissa on otettu esille käytetyimmät viitteet, tarkoitukset, tutkimuskysymykset ja haasteelliset teemat seksuaalikasvatuksen toteuttamisessa. Tarkastetussa työssä on tutkittu päivähoitohenkilökunnan ja koulujen terveydenhuollon ammattilaisten asenteita ja ajatuksia. Esteitä hyvän seksuaalikasvatuksen toteuttamiseen todettiin olevan tiedon ja osaamisen puute, aikuisen epävarmuus seksuaalikasvattajan roolissa sekä pelko lapsuuden lyhentymisestä saatuaan seksuaalikasvatusta. Kulttuurien väliset erot koettiin haastaviksi, erityisesti seksuaalikasvatuksen toteutumisessa päiväkodeissa.
Akuutti tai vakava sairaus aiheuttaa usein vahvoja epämiellyttäviä tunteita ja ahdistusta kaikille osapuolille. Jotta sairaanhoitajana voidakseen hoitaa potilaita, joilla on akuutti tai vakava sairaus tai tilanne, pitää pystyä kommunikoimaan potilaidensa kanssa. Kommunikaatiota pidetään vaikeana normaaleissa hoitotilanteissa, ja yhä vaikeampana kun on kyse lasten hoidosta. Aikuinen ymmärtää normaaleissa tilanteissa mitä akuutti tai vakava sairaus merkitsee, jota lapsi ei monta kertaa ymmärrä. Lapset kehittyvät syntymästään aina teini-ikään asti. Tämän takia pienet lapset eivät voi ymmärtää monimutkaisia asioita kuten sairautta ja kipua, tai mistä nämä johtuvat. Lapsella, joka tulee päivystykseen on melkein aina vanhempi tai muu huoltaja mukana, jota ei saa unohtaa vaikka lapsi on se joka on hoidon tarpeessa. Tämän opinnäyteentyön tarkoitus on saada syvällisempi käsitys siitä, mitä ajatella hoidettaessa lapsipotilasta ja kuinka hoitaa ja kommunikoida lasten ja läheisen perheen kanssa. Työ on suoritettu systemaattisena kirjallisuustutkimuksena missä on käytetty Jean Piagetin teoria älyllisestä kehityksestä teoreettisena lähtökohtana. Tulokset osoittavat, että kommunikaatio ja kohtelu ovat erittäin tärkeitä, mistä sekä sairaanhoitajat että vanhemmat ovat yhtä mieltä. Vanhempien ja sairaanhoitajien yhteistyö on väistämätöntä ja ratkaisevan tärkeää lapsen koetun turvallisuuden varmistamiseksi hoidon aikana.
Syftet med detta arbete har varit att uppmärksamma familjens upplevelser av när ett barn får en cancerdiagnos. De centrala frågeställningarna i examensarbetet har är: hur påverkas ett barn av en cancerdiagnos? Hur påverkas resten av familjen, både föräldrarna och syskonen av att ett barn insjuknar i cancer? I studien användes en kvalitativ metod. Datainsamlingen har varit självbiografiska böcker, skriva av föräldrar till barn som drabbats av cancer. Böckerna analyserades med stöd av en kvalitativ innehållsanalys och har tolkats mot den teoretiska bakgrunden och teoretiska utgångspunkter i arbetet. Studien visar att hela familjen påverkas starkt av cancerbeskedet, cancerbehandlingen är en tung tid för hela familjen. Vårdpersonalen har en viktig roll i bemötandet av en familj med ett sjukt barn. För att underlätta sjukdomstiden för hela familjen vården bör vara familjecentrerad.The purpose of this thesis is to enlighten the family´s experience of child cancer diagnosis. The questions focused on are: how does the cancer diagnosis affect the child? How does the cancer affect the rest of the family? The study is based on a qualitative method. The literature research has been for biographic books, written by parent´s, who tell their story about their child´s cancer. The books were analyzed based of a qualitative content analysis and has been construed by the theoretical background and theoretical premise in the study. The study shows that the family is strongly affected by cancer, the cancer treatment is a tough time for the whole family. The healthcare staff has an important role in caring for the family of a sick child. The cancer treatment should be family centered to ease the situation for entire family.
I Finland har ca. 20% av alla barn en långtidssjukdom, men tidigare forskning tyder på att det finns bristande information om barnens åsikter gällande sjukhusmiljön. Sjukhusmiljön påverkar barnet på många sätt och kan i värsta fall hämma barnets utveckling. Syftet med det här arbetet var därför att kartlägga långtidssjuka barn samt deras föräldrars erfarenheter och önskemål kring den byggda sjukhusmiljön och hur den främjar lek. Arbetet hör till Projektet lek, le och trivs och är i samarbete med Project liv. Project liv är en förening som arbetar för att införa mer glädje i vardagen för långtidssjuka barn och deras familjer. Forskningsfrågorna som vi ställde var: 1. Hur beskriver barnen samt deras föräldrar sina erfarenheter gällande miljö och lek på sjukhus. 2. Hur önskar barnen samt deras föräldrar att den byggda sjukhusmiljön skulle se ut för att främja lek? 3. Hurdan lek fanns det möjlighet till? Som teoretisk referensram har vi använt oss av leken och playfulness, som är en teori som beskriver lekfullhet. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av semi-strukturerade kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade fyra barn i åldern 6-11 och spelade in intervjuerna för att sedan göra en innehållsanalys av materialet. Resultatet visar att det finns många brister i sjukhusmiljön, men att barnen har många idéer för att förbättra trivseln för alla på sjukhusen. Behovet av förberedande lek och material till denna typ av lek kom fram. Rummen ansågs vara små och färglösa och barnen önskade att de skulle få påverka sin miljö mer.In Finland, 20% of the children are suffering from a long-term illness, but previous studies show that there isn't enough research about children's views about the hospital environment. The hospital environment affects the child in many ways and could even inhibit the child’s development. Therefore, the purpose of this study was to examine children who suffer from long term illness and their parents’ experiences and wishes about the built hospital environment and how it promotes play. The study is a part of project lek, le och trivs and is in cooperation with Project liv. Project liv is an association that works to bring more joy into long-term sick children's daily lives. The research questions were: 1. How do children and their parents describe their experiences considering environment and play at the hospital? 2. What kind of a hospital environment that promotes play does the children and their parents wish for. 3. What kind of play was possible? The frame of reference used was play and playfulness. Semi-structured qualitative interviews were conducted and recorded. We interviewed four children between the age of 6-11 and did a qualitative content analysis of the material. The result showed that there are a lot of flaws considering the hospital environment. The children had a lot of ideas for improving the environment for everyone. The need for preparing type of play and material for it appeared in our study. The rooms were small and lacked color. The children wished to have the opportunity to influence their environment.
Viime vuosina 1-5 vuotiaiden lasten ruutuaika on lisääntynyt. Pienten lasten lisääntyneellä ruutuajan käytöllä voi olla sekä positiivisia että kielteisiä vaikutuksia heidän terveyteensä ja hyvinvointiin. Tämän opinnäytetyön tarkoituksena on selvittää, vaikuttaako ruutuaika pienten lasten terveyteen ja hyvinvointiin ja tässä tapauksessa millä tavoin, sekä voidaanko käyttämällä näyttöä tukea pienten lasten terveyttä ja hyvinvointia. Teoreettisena lähtökohtana olemme käyttäneet Katie Erikssonin määritelmää terveydestä, jossa Eriksson kuvaa terveyttä terveyteen ja hyvinvointiin. Olemme käyttäneet kvalitatiivista tutkimusmenetelmää ja haastatelleet neljää varhaiskasvatuksen opettajaa puolirakenteisilla haastatteluilla. Haastattelut on analysoitu kvalitatiivisella sisällönanalyysillä. Sisällönanalyysin avulla saimme esiin kolme teemaa; miten näytön käyttö vaikuttaa pienten lasten terveyteen ja hyvinvointiin, näytön käyttö tavat lapsiryhmässä ja varhaiskasvattajien ajatuksia mahdollisista ajan myötä ilmenevistä muutoksista pienten lasten terveyteen ja hyvinvointiin. Nämä teemat muodostivat useita kategorioita, kuten esim. myönteiset ja kielteiset vaikutukset pienten lasten fyysiseen, henkiseen ja sosiaaliseen terveyteen sekä hyvinvointiin, pienten lasten näytön käytön edut ja haitat, miten näyttöä voidaan käyttää pedagogisena apuvälineenä, pienten lasten käytösmuutokset sekä jopa muutokset aikuisten käytöksessä.
Det finns idag uppskattningsvis 8000 - 10000 barn som lever med en frihetsberövad förälder i Finland. Då detta ämne ännu är relativt outforskat ville jag lyfta fram dessa barns behov under den tiden de lever skilt från sin förälder. Syftet med mitt examensarbete är att öka kunskap om barnens behov av stöd för delaktighet under den tid som en eller båda föräldrarna är frihetsberövade och även öka samhällets förståelse för dessa barn. Studien är kvalitativ och det har gjorts intervjuer med tre informanter som har haft en förälder i fängelset. Under den tid deras förälder var i fängelset var informanterna under 18 år men alla är idag myndiga. Den teoretiska referensramen utgår ifrån ett socialpedagogiskt perspektiv med delaktighet som det centrala men innefattar även teori om barn och deras frihetsberövade föräldrar samt stödformer för dessa barn. Den första frågeställningen i arbetet var hurudana behov har barn till frihetsberövade föräldrar? Resultatet visar att bristen på stödet från vuxna var stort, vilket gav sig uttryck i typiska känsloreaktioner hos barn som lever med en frihetsberövad förälder genom starka känslor som ilska och skam. Barnen upplevde att de blev tidigare självständiga och hamnade ta ett ökat ansvar i hemmet. Alla informanter nämnde att den jobbigaste känslan var bristen på vardagligt stöd av den frånvarande föräldern samt att det var väldigt svårt att upprätthålla en normal kontakt med föräldern, som för det mesta var via telefon- och brev kontakt och besök i den mån det var möjligt. Den andra frågeställningen i arbetet var hur kan professionella stöda dessa barns delaktighet? Resultatet visade att ingen av informanterna hade fått stöd av professionella under denna tid och att det inte ens hade erbjudits någon form av stöd till dem. Alla informanter sade att det ända vuxna och professionella skulle ha behövt göra var att lyssna, stöda barnen i vardagen och hjälpa dem att bearbeta situationen.In Finland there are today approximately 8000-10000 children living with a parent in cus-tody. This subject still being relatively unexplored inspired me to highlight the needs of these children during the time they are living separately from their parent. The purpose of my thesis is to increase the knowledge of the children’s need for support of participation, during the time one or both parents are in custody, also to promote the society’s under-standing for these children. The study is qualitative and interviews have been done with three informants who have had a parent in prison. During the time their parents were im-prisoned the informants were under 18 years old. Today they are all of legal age. The theoretical frame of reference is from a social pedagogic perspective with participation as the central part but also including theory of children and their parents in custody as well as forms of support for these children. The first question in the thesis was which needs do children with a parent in custody have? The results showed that lack of support from adults were huge, which results in typical emotional reactions for the children such as an-ger and shame. The children believed that they became independent earlier and had to take on more responsibility at home. All of the informants named the worst feeling being the lack of daily support from the absent parent, also that it was very difficult to keep normal contact with the parent, the contact usually being via telephone, letters and visits when possible. The other question was how professionals can support the participation of these children? The results showed that none of the informants had received any support from professionals during this time and that there had not even been offered any form of support. All of the informants said that the only thing the adults and the professionals had had to do was to listen, support them in everyday living and to help them work on the situation.
Anvisningen Bättre beslut genom bedömning av konsekvenserna för barn – Bedömning av konsekvenserna för barn, barnbudgetering samt barn och unga som informationsproducenter inom välfärdsområdet är avsedd för välfärdsområdesfullmäktige, ungdomsfullmäktige och övriga förtroendevalda och tjänsteinnehavare. I anvisningen presenteras centrala frågor som gäller bedömning av konsekvenserna för barn, barnbudgetering, barn och unga som informationsproducenter i beslutsfattandet inom välfärdsområdet samt bekämpning av de negativa effekterna av coronakrisen. Anvisningen har utarbetats som ett led i genomförandet av den nationella barnstrategin. Avsikten är att genom barnstrategin skapa ett barn- och familjevänligt Finland där barnets rättigheter respekteras. Genomförandet av barnstrategin inom välfärdsområdet förutsätter att strategin knyts till välfärdsområdets besluts- och verksamhetsstrukturer, såsom välfärdsområdesstrategin och den servicestrategi som ingår i välfärdsområdesstrategin. Vid bedömningen av konsekvenserna för barn utreds vilken inverkan ett beslut eller en verksamhet har på barns, ungas och barnfamiljers välfärd och tillgodoseendet av deras rättigheter. Konsekvenser är vilken förändring som helst som skett till följd av ett visst beslut eller en viss verksamhet. Barns och ungas delaktighet och hörandet av dem är en väsentlig del av bedömningen av konsekvenserna för barn. Barnbudgeteringen ska sammanlänkas med och bli en del av bedömningen av konsekvenserna för barn. Barnbudgetering innebär att man granskar budgeten ur ett barnrättsligt perspektiv.