Projektets syfte var att i foto och text berätta om vad självmord innebär. De specifika sociala relationer som människor har till den person som begår självmord skapar olika konsekvenser. Att visa hur suicid som ”mekanism” fungerar, öppna för diskussion samt visa hur vi alla existerar i ett sammanhang tillhör syftet.

Den metod som tillämpats har varit forskande, öppet och ”intuitivt”. Personliga möten med människor. Kontakter med arbetsplatser och chefer för att få tillgång till personalens berättelser. Bildbearbetning, bildurval och genomgång och redigering av intervjuer har skett löpande under projektets gång. Kurslitteraturen har genomsyrat projektarbetet och projektets inriktning har varit kritisk realism (jmf.Bhaskar 1998).

Genomförandet av projektet inleddes med ett förutsättningslöst sökande efter människor att fotografera och intervjua. Detta arbetssätt ledde vidare och gav uppslag till ytterligare kontakter. Fotografering och intervjuer har i många fall föregåtts av ett flertal telefonkontakter för att bygga upp förtroende och skapa trygghet hos den som ska fotograferas och intervjuas. Förtroende var av yttersta vikt för ett projekt där bilderna skulle förmedla känslor, sinnesstämningar och ”upplevelse”.

Resultatet av arbetet synliggör hur vi alla är förenade och beroende av varandra. Vi är trådar i en gemensam social väv och vi påverkas alla av ett självmord, på ett eller annat sätt. Det handlar om släktskap och vänskap men även hur olika yrkeskategorier involveras i vårt liv och vår död. Förhoppningen är att resultatet av projektet kan vara till nytta för människor och även för organisationer som arbetar med att förhindra självmord.

The purpose of the project was to tell in photo and text about what suicide means. The specific social relationships that people have with the person who commits suicide create different consequences. To show how suicide as a "mechanism" works, open to discussion and show how we all exist in a context is part of the purpose.

The method applied has been researching, open and "intuitive". Personal meetings with people. Contacts with workplaces and managers to gain access to staff stories. Image processing, image selection and review and editing of interviews have taken place continuously during the project. The course literature has permeated the project work and the project's focus has been critical realism (cf. Bhaskar 1998).

The implementation of the project began with an unconditional search for people to photograph and interview. This approach led further and provided suggestions for further contacts. Photography and interviews have in many cases been preceded by several telephone contacts in order to build trust and create security for the person to be photographed and interviewed. Confidence was of utmost importance for a project where the images would convey emotions, moods and "experience".

The result of the work shows how we are all united and dependent on each other. We are threads in a common social fabric, and we are all affected by suicide, in one way or another. It is about kinship and friendship but also how different professional categories are involved in our lives and our deaths. The hope is that the result of the project can be useful for people and for organizations that work to prevent suicide.