När homosexualitet togs bort ur strafflagen år 1971 lade man dock till det så kallade uppmaningsförbudet i lagböckerna. Enligt uppmaningsförbudet var det straffbart att offentligt uppmana till otukt mellan personer av samma kön. På bilden visas hur en skylt med texten Kehotan homoseksuaalisuuteen – Jag uppmuntrar till homosexualitet som beslagtogs på Setas frigörelsedagar den 16 maj 1981. Målet för demonstranterna var att få polisen på plats och att bli arresterade. En rättegång till följd av arresteringen skulle ha synliggjort hur vansinnigt uppmaningsförbudet var, för enligt det var det brottsligt att anstifta till en laglig handling.

Efter beslagtagningen av demonstrationsskylten samlade Seta in 24 namn till en lista över personer som i grupp erkände att de uppmanat till homosexualitet, men ingen av dem dömdes för anstiftan, utan domaren fattade ett beslut om åtalseftergift i ärendet. Paragrafen i strafflagen var i kraft fram till år 1999. Ingen dömdes för brottet under den tid som den var i kraft, men paragrafen ledde länge till självcensur. Även om homosexualitet inte var ett brott var det olämpligt att prata om det offentligt i exempelvis tidningar eller läroböcker eller på teve.

Seta – Sexuellt likaberättigande rf grundades år 1974. Innan Seta fanns organisationer som Toisen säteen ryhmä (sv: Den andra strålens rörelse, 1967) och Psyke ry (1968). Psyke ry var Finlands första registrerade förening som drev sexuella minoriteters rättigheter. Ett av föreningens mål var bland annat att få bort sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Seta strävade efter att påverka samhällsinstitutionerna och de rådande attityderna: föreningen skickade saklig information om homosexualitet till bland annat skolstyrelsen, medicinalstyrelsen, riksdagsledamöter, ministerier och media. Setas påverkansarbete pågår fortfarande.

På bilden ser man en viss form av medborgarpåverkan, lobbying. Lobbying betyder en strävan efter att inofficiellt påverka beslutsfattare, exempelvis genom bakgrundsdiskussioner. På en av bilderna sammanställer Setas representanter tillsammans med en riksdagsledamot ett förslag på en lagändring om att ta bort det så kallade uppmaningsförbudet.

Setas styrelse år 1981, ordförande Tarja Halonen. Seta har haft bögar, lesbiska och personer som tillhör sexuella minoriteter som varit aktiva i föreningen, men även heterosexuella och personer som inte tillhör sexuella minoriteter eller könsminoriteter. Deras stöd har varit viktigt under en tid då människor som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter har tvekat inför att gå ut i offentligheten på grund av rädsla för diskriminering.

Med den internationella gay liberation-rörelsen som förebild började man kalla evenemanget på årsdagen för Setas grundande för Frigörelsedagar. Frigörelsedagarna var demonstrationer som ofta hölls nära riksdagshuset i maj. På demonstrationerna krävde man lika rättigheter för sexuella minoriteter och könsminoriteter och motsatte sig diskriminering. Den första stora demonstrationsmarschen anordnades i Helsingfors 1981. Från och med 1990-talet hölls Frigörelsedagarna även i andra städer. År 2000 började man kalla dem för Pride.

Slagorden står skrivna på ryggen på en overall, och på det sättet har man gjort den egna identiteten synlig. Setas Frigörelsedagar erbjöd en trygg plats för att utmana den rådande heteronormen.

En snigel (på finska ”etana”) eller en snäcka som kommer ut ur sitt skal var Setas symbol på 1980-talet. Genom att bära ”Setana”-knappen på bröstet uppmanade man till öppenhet om den egna sexuella läggningen eller könsidentiteten.

Uttrycket vara i garderoben används om en person som inte kan eller vill öppet vara sig själv i andras sällskap. I regel är det kopplat till sexuell läggning eller könsidentitet.

Den rosa triangeln är en av symbolerna som används av homosexuella. Användningen av triangeln har sina rötter i Nazityskland, där fångarna i koncentrationslägren indelades enligt trianglar med olika färger. Där var märket för homosexuella män en rosa triangel stående på spetsen. Homosexuella har sedan 1980-talet tagit den rosa triangeln som sin egen symbol.

SILENCE = DEATH-kampanjen började år 1987 i New York, där den handlade om aidskrisen. Att man inte talade om säkert sex ledde till att i synnerhet homosexuella män hade en förhöjd risk att få en sexuellt överförbar smittsam hiv-virusinfektion.

Labrys, stridsyxan, har sedan 1970-talet varit de lesbiska feministernas symbol. Den tveeggade yxan symboliserade de lesbiskas kamp i två riktningar både mot diskriminering på grund av kön och på grund av sexuell läggning. Diskriminering på grund av kön kallas för sexism och diskriminering på grund av sexuell läggning kallas för heterosexism.

Den internationella rörelsen för homosexuellas frigörelse tog λ-tecknet som symbol. Lambda är ett gement L i det grekiska alfabetet, som refererar till det engelska ordet liberty, frihet. Märket designades av grafikern Tom Doerr år 1970 åt den amerikanska organisationen Gay Activists Alliance.

Amerikanska Gilbert Baker designade regnbågsflaggan år 1978. Den ursprungliga flaggan hade åtta ränder som symboliserade olika områden i livet: den rosa sex, den röda livet, den orangea en helande kraft, den gula solen, den gröna naturen, den turkosa konst och magi, den indigofärgade harmoni och den lila sammanhållning. Flaggan förenklades dock, först år 1978 på grund av svårigheten att få tillgång till rosa tyg och återigen år 1979, så att det skulle bli ett jämnt antal ränder. Numera har den vanligaste versionen sex ränder: rött, orange, gult, grönt, blått och lila.

Det finns också massor av olika versioner av regnbågsflaggan: ibland har man lagt till en svart rand på den nedre kanten som en påminnelse om alla medlemmar i communityn/gemenskapen som dog under aidskrisen, eller så har man lagt till en svart och en brun rand i den övre kanten för att fästa uppmärksamhet vid behandlingen av icke-vita människor. Numera används också en flagga med en triangelformad kil med en svart och en brun rand och ibland också med transflaggan och flaggan för interkönade på. Förutom regnbågsmänniskornas symbol har regnbågsflaggan även varit fredsrörelsens och den kooperativa rörelsens symbol.

Den som delat med sig av fotot, Martti (till höger på bilden) var sjöman och hans manliga partner Uolevi var skådespelare. De träffade varandra för första gången i Helsingfors på restaurang Royal år 1956. Homosexuella handlingar var enligt strafflagen i Finland en straffbar gärning mellan år 1894 och år 1971. Sammanlagt 1 074 personer dömdes enligt lagen, huvudparten var män. Straffet var högst två års fängelse.
Vissa restauranger och parker var kända och populära mötesplatser bland homosexuella män, där de försiktigt sökte varandras sällskap. Kvinnorna hade det ännu svårare att träffa varandra under romantiska förtecken, då kvinnor före 1970-talet inte fick gå på restaurang utan manligt sällskap.
Att det var straffbart med homosexuella handlingar enligt strafflagen och att homosexualitet klassificerades som en sjukdom hade framför allt en avskräckande effekt. De visade att homosexualitet inte ansågs tillhöra det normala finska samhället.

Man kunde inte ens alltid öppet vara sig själv inför den egna familjen. Martti, som bidragit med bilden, berättar: ”Till höger sitter Uolevi på ett räcke, jag är i mitten och håller min underbara mamma om axeln. Hon var den enda som visste att Uolevi och jag var bögar. På den tiden dömdes man visst till två års fängelse. Jag avslöjade min homosexualitet när jag var hemma och satt i telefon och bedyrade min kärlek och längtan. Mamma hörde samtalet och sa: men det var ju en man. Jag sa att jag var homosexuell. Mamma: om du blir lycklig av det är allt okej. Efter det sa vi inte ett ord om det. Jag hade en underbar mamma.”

Av Uolevis och Marttis kärleksförhållande finns nu 60 kärleksbrev som Uolevi skrivit samt några foton bevarade. I brevet här bredvid berättar Uolevi om sin kärlek och längtan samt sin dröm om att skapa ett gemensamt hem för ett gemensamt liv:
”Jag kan aldrig förstå varför samhället fördömer någonting så vackert och mänskligt som det vi också känner ...”
Även om polisen inte aktivt försökte få fast homosexuella var många rädda för att bli angivna och offer för utpressning. Det gjorde det svårare att skapa relationer och tvingade människor att leva i garderoben.

På bilden kan man beroende på hur man tolkar det se exempelvis ett par, vänner eller släktingar. Vi tenderar ofta att tolka personer av motsatta kön som ett par och personer av samma kön som vänner. Det tänkesättet kallas för antagande om heterosexualitet eller heteronormativitet.

På bilden kan man beroende på hur man tolkar det se exempelvis ett par, vänner eller släktingar. Vi tenderar ofta att tolka personer av motsatta kön som ett par och personer av samma kön som vänner. Det tänkesättet kallas för antagande om heterosexualitet eller heteronormativitet.

På bilden kan man beroende på hur man tolkar det se exempelvis ett par, vänner eller släktingar. Vi tenderar ofta att tolka personer av motsatta kön som ett par och personer av samma kön som vänner. Det tänkesättet kallas för antagande om heterosexualitet eller heteronormativitet.